märtan

Jag har nu varit hemma i 4 dagar och det är inte förrän nu som jag börjar känna att det är okej. Observera att jag börjar känna så. Känns jätte konstigt att vara hemma. Kändes inte alls så här när jag kom hem från Paris, var ju ändå borta ungefär lika länge. Anledningen tror jag är för att då bodde jag i en familj och denna gången har jag jobbat med en massa kompisar. Plus att den här gången har man j o b b a t. Säger inte att jag inte jobbade när jag var au-pair men det går liksom inte att jämföra... Känns iaf som om jag är hemma på semester en vecka för att sen åka tillbaka till mitt älskade Korsika och jobba vidare..

Mina sista minuter på ön blev inte tiptop kanske. Började säga hej då till alla när vi skulle åka till flygan vilket resulterade i en flyförbannad chef. Var på riktigt rädd för honom. Förlåt, är. Men tidsoptimist som jag är får jag försöka svälja allt! Väl på flygan gick min väska på 28(!) kg i genom. Där slapp vi en hjärtattack. Den var nära - av nervositet! Planet var dessutom 30 minuter försenat, dvs. avgång 15.10 istället för 14.40. Väl innanför den där "magiska" säkerhetskontrollen som jag informerat om femhundratolv ggr det här året men aldrig själv fått se så var det mer ett "jaha..." och ett högtalarmeddelande...  "Planet mot CDG Paris beräknas avgå 16.00." Thanks dude! Satt bredvid två mysiga gamlingar men efter ett tag slumrade jag fasen till där på bänken...

Landade sedan i Paris vid halv sju i stället för halv fem. Mötte Sebastien. Lång bilfärd från flygan men gjorde inget för jäklar vad jag gillar honom. Har alltid lika kul ihop. Haha.. Fick se hans nya fina lägenhet! Dock var jag inte en 100 % gäst då jag placerade mig i hans soffa, klankade ner på hans rökning (som alltid!) och var halvsovandes hela kvällen. Testlåg även en sån där japansk säng som ska vara bra för ryggen. Ligg på golvet, spara pengar - samma resultat??? ;)

CDG Paris- Stockholm. Läskigt att höra svenska på annat sätt än genom kollegor/vänner och gäster. Däckade på planet. Haha... Innan jag däckade fick jag för första gången i mitt liv känna att jag inte var lika mycket värd som alla andra.. "I business class serverar vi i dag varm anka med blablabla. I economy plus serverar vi kall grillad lax med blablablej och till er i economy finns det en meny över olika smörgåsar ni kan köpa." Well, thanks! Nästa gång ska jag också ha anka. OCH lax. Förlät dem inte men valde att gå vidare i livet, ibland måste man det för att överleva... Innan hade jag sagt att jag skulle gråta när jag kramade pappa på flygplatsen. Och vips, tårarna kom när jag och paps kramade om varandra :)

Och sen... Hemma i huset. Lingongrova, bredbar leverpastej och ett glas kall svensk mjölk. Japp, det riktigt knullade i munnen på mig. Rejält. Fy fabian så gott det var!

Resten av min historia back in Sweden tar vi i morgon...

Kram på er :)

En liten quick update..

Vi har städat heela långa dagen. Jag och Elin inventerade rum (vi fick hjälp men det är inte lite rum vi har här...) och när vi tröttnade på det fick vi in ett sjujäkla tempo. Sista rummet gjordes nog på 3,5 minuter. Haha... I övrigt har dagen känts lite bitter, tror folk fortfarande är trötta efter bartömningen. Den tog kan man säga.. Haha..

När vi väl fick sluta för dagen sprang jag och Elin till Casino, man kan lite lätt säga att vi känner affären nu. Vi var nog klara med vår shopping på fem minuter. Haha.. Inte ett gott tecken!

Och vad ska man säga om gårdagen. Mitt mission var att rensa datorn, något som normalt sett tar hmm, 30 minuter?! För mig tog det i går ungefär 2-3 timmar. Skoja inte att man var en långsam worker... Elin och Louise inventerade i källaren och dem tog en liten vilopaus mellan varje grej. Man ska skynda långsamt :)

Nej, orkar inte mer nu. Har noll ord i huvet. Tror det är skräckis på ingång. Lr nej, Calle och några planerar något bus.. Lr nåt..

Catch up with you later :)

Halv tio är klockan. Jag vaknade klockan åtta och skyndade mig in till mitt rum för att byta om. Skulle ju för faaasen köra ridning. Kastar av mig jeansen för att se inse att heey, hotellet är stängt, gästerna har åkt och vi har sovmorgon till elva. Haha.. Vaknade för övrigt upp i Maddes säng bredvid henne och ingen av oss två vet varför jag sov där. Om man säger såhär, man kan bli full och man kan bli full. Vi alla valde att bli fulla med stort F i går. Helt stört.

Allt började med en 5, 6, 7? rätters middag. Supergod. Åsa kläcker: I kväll ska du bli full!!! Jag lydde. Plus att jag i slutet av middagen ska upp för en fnuttetrappa som jag har gått i miljontals jäkla ggr denna säsong men just denna gång trampar jag snett lr något och min kära chef säger att Ohh, det där gjorde ont! Och ja.. När jag kände efter gjorde det ont och vi skulle linda foten. Icke. I Frankrike smetar man på gucka, som om det hjälper?! Oscar, chefen, säger åt mig att gå upp och ta på mig riktiga skor. Går upp, byter om till jeans?! och går ner i samma sandaler som jag hade innan. Hjärnan arbetar inte alltid... Ont som fan har jag iaf i dag. OM jag öndå hade brutit den nu när jag väl hade chansen. Ja, jag har hela mitt liv drömt om att bryta ett ben i kroppen och få hoppa på kryckor :) Jag är som jag är, helt klart! Haha..

Nej, hörde ett gäng här utanför nyss. Måste kolla. Men vi städar på i dag med och sen blire nog lite fest i kväll igen. Men hey, snart får man åka hem och sova och tills dess är man vaken :)

Skriver mer sen och bilder kommer när jag är hemma..

 

Ciao.

Jag kommer nog inte blogga något mer förrän jag kommer hem. Min dator är helt fucked up. Minns ni hur det var utan bredband?! Well, welcome to my world! Väldigt, väldigt irriterande..

Vill verkligen skriva och visa vad som händer här sista tiden men jag har nu gett upp.

Kanske skriver något kort men inga bilder kommer att komma upp förrän jag är back in the cold country again. Lr vadå, jag är på en ö som det nu är svinkallt på. 17 grader i dag. Vad hände där liksom???

Nej, dags för det sista tacktalet... Shit pommes!

Vi hörs later on...

Puss och kram på er.

Min dator har ju helt totalt kapitulerat.

Less, det är vad jag blir. Kläckte t.o.m med det coola ordet "you schmuck" nyss.

Mindre okej.

Så... jag ger upp nu och gör ett nytt försök senare..

Om det går vägen i kväll blir det bloggmaraton! :)

 

Håll tummarna!

Haha, i går natt när jag kom hem satt jag ju och skrev att musslor var gott och hej och hå. Direkt efter när jag kom upp på p-våningen började jag må illa. Jag som knappt vet vad illamående är mådde skit. Charlie tyckte jag var töntig och skulle sova i stället... När jag sedan låg på soffan i korridoren kom han med en skurhink. Att spy i en skurhink är ett big nono! Erik tyckte jag var dum som festade så hårt om jag ändå inte mådde bra. Jag, däremot, var helt hundra på att det var maten som spökade.. and so it was... Musslorna kom upp och jag mådde bättre efteråt.

Sist jag åt på L'Escale käkade både jag och Elin musslor och hon kräktes som en människa som ätit dåliga musslor. Ni kan tänka er... och sen kommer jag gången efter och det slutar på samma sätt.. Musslor blir det inte på länge länge, det är säkert! Usch :(

Annars så körde vi sista välkomstmötet i morse. Sjukt (!!!) men så bra det gick, vi avslutade superbt! :) Status på hotellet är annars många danskar - vi avslutar som vi började med andra ord. Och vårt kära Ile Rousse vaknade till liv i dag. Vart något veteranbilsrally runt ön och allt avslutades här och framför allt på hotellet med ca. 300 pers som åt lunch. Jag och Johanna lät kamerorna gå varma :)

Sedan körde jag också årets sista stadsvandring... Var beredda på att få höra många "sista"-saker den här veckan.

Måste hoppa i säng nu, ska upp och packa ner 21 lunchpaket i morgon bitti innan jag går Bonifatu - sista boni för den här gången :P

Bilder dyker upp så fort jag har lite mer lust med det.. Nu vill jag bara sova, sova, sova...

Så... God natt!

Klockan är tre och jag har kommit precis hem efter en kväll på stan. Lr stan och stan, något sånt finns inte här i Ile Rousse utan här har vi Pub's. Finally fick vi våra tishor, inte "I love my Pub's" men det står iaf "Pub's" på dem. En röd och en svart. Nu är jag minsann lycklig som människa. Pub's i mitt hjärta forever!

Sanningen om Pub's, det är att det är det enda diskoteket i Ile Rousse och det är inte trångt där inne speciellt ofta. Nej, när vi väl gör entré så är det vi som fyller upp stället. Kanske att det är några andra också men annars så är det Langley's crew som håller stället i gång :D

Märtan är trött efter dagens transfers, i morgon ska det laddas upp bilder från dagen. Jag och Johanna ska köra papparazzi-style den här veckan, det är givet!

Kvällen startade på L'Escale där vi i personalen intog lite härlig middag. Körde på en moules aux pesto en sista gång. De tre senaste gångerna jag har käkat ute har det blivit det. Kommer sakna det men nu är det nog för den här gången... Jag har iaf lyckats med mitt mål, att börja tycka om moules frites här nere på Korsika :)

Nej, innan jag babblar på för mycket så tar jag och myser ner mig i min surmjölkssäng. Har gjort ett försök att få bort det men jag tror inte jag har lyckats om jag ska vara helt ärlig... Mums..

Puss kram god natt.

Nu i kväll har jag tagit emot mina sista listor över gäster som kommer hit. I morgon lördag är det sista gången för i år som vi åker och hämtar gäster på flygan. Förlåt men det är ju heeeelt stört. Går knappt att förstå att det faktiskt är så. Sista veckan med gäster och sen klappar vi ihop stället. För några veckor sen hade jag jublat och hoppat upp och ner men nu tycker jag mest att det är jobbigt. Det kommer aldrig någonsin bli detsamma igen och den tanken är inte okej... och jag har älskat allt med det här livet egentligen hela tiden, små saker som har stört men annars så...

I morgon bitti åker jag och Johanna i väg och hämtar folk som kommer från arlanda och kastrup och sen delar vi buss när göteborgarna kommer. Då ska vi ha årets transfer. Så jäääkla bra det kommer bli, bara dem är med på noterna. Torrbollar är inte välkomna på den bussen! Haha..

I dag hade vi Corte på vårt aktivitetsprogram och det var faktiskt kul. Corte är ökänt bland oss guider kan jag tala om, men så i dag tror jag vi gjorde upp vi två. Funderar på att bara följa med för skojs skull nästa fredag. Hade stadsvandring i dag och Malou körde vandringen och medan jag väntade på henne snackade jag lite med en ägare för en restaurang som vi alltid går till. Lite deal här, lite deal där men också massa info om hur det är här på vintern. Fasen sugen på att åka hit och checka läget en vinter...

And hey, vi satt här i backoffice vi guider och från ingenstans sprang vi upp (tog hissen närmare bestämt) för att svira om och sen snabbt som attan gå till L'Escale innan de stängde. Vi hann. Vet ju aldrig när barerna stänger nu för tiden... Plus att jag och Majid bestämde att vi ska ha barbeque hos honom innan vi alla åker. Oh yeah :)

Nej, lite sömn på det här och sen upp i morgon och köra järnet. All in! Ska bli mys att sova i en säng med en härlig och fräsch doft av sur mjölk. Japp, spillde mjölk i går och det luktar fasen inte blåbär. Usch...

märtan på stadsvandring i Corte...

Sleep tight!

I dag är det en lycklig dag i mitt liv. Jag är så föbannat jävla lycklig. Rent utav stolt över mig själv. Ja, även om jag är svensk så säger jag det! :)

1. Våran canyoning blev inställd och som plan b erbjöd vi gästerna att dyka i Calvi i stället. De tackade ja och så klart suckade jag djupt åt det först. Hade kunnat få vara nästan ledig. Sen tänkte jag snabbt om och insåg vilken jäkla chans jag hade. Hela säsongen har jag velat dyka men aldrig tagit mig för. Inte fått tummen ur lilla röven så att säga.

I morse när jag stog där i hamnen var jag inte direkt en kaxig tjej. Kände mig som sex år igen och skulle börja skolan, ungefär. Som guide får man göra ett provdyk gratis och jag skulle alltså göra mitt "dopdyk". Gästerna jag hade med mig var vana dykare och försvann snabbt i väg, likaså mina Calvikollegor som också joinade.

Marthina är en tjej som tycker att livet under vattenytan är en heelt annan värld som skrämmer henne. Rätt mycket. Plums i vattnet, på med tuben, i med andningsmockafräsen och sen ner till den andra världen. Gick skitbra förutom att mitt ena öra inte riktigt samarbetade i början men sen fick jag in snitsen. Höll i en sjöstjärna, en sjö(a?)borre, simmade mitt i ett stort stimm av fiskar samt simmade genom en form av grottöppning. I slutet fick dykguiden  Arnaud mig att skratta, inte helt okej :) haha.. Vi simmade där under vattnet och höll varandra i handen. Haha, fransmän - tar varje chans dem får. Helt ärligt vet jag inte om han gjorde det i jobbet eller privat men det var väl trevligt :) Innan vi sedan gick upp till ytan skakade vi hand och jag fick en puss på handen...

Därefter fick jag snorkla medan han dök med två andra. Min första snorkeltur och svaret är ja på frågan om jag skäms för det. Klaraste klara vattnet och ingen snorkling på sex månader! Det var inte alls lika häftigt att snorkla, man ville ju ner och känna på allt.

Jag klev över min tröskel som stoppat mig så länge och bara gjorde det och gick av båten med ett intyg i handen och var nästan äckligt stolt över mig själv. Jag ska, innan 2010 är över, ha tagit dykcertifikat. Det ska jag. Samt lära mig kitesurfa.

2. Skrev för några dagar sen att jag skulle söka hjälp igen. So I did. Dels har jag anmält mig till en självhjälpskurs och sen försökte jag få tag på min fd. "psykolog". I dag ringde hon upp mig och jag berättade jättesnabbt hur läget var och vi bestämde direkt ett datum då jag ska till henne. Väl på plats ska vi prata om hur allt är och sedan komma fram till vad det är för hjälp jag behöver.

Ända sedan det började gå utför här på Korsika har jag sagt att så fort jag kommer hem ska jag ta tag i problemen. Det är det minsta jag har gjort. Jag har inte ens kommit hem och allt bara väntar på mig när jag kommer. Jag vill, jag kan och jag ska är mina nya ledord i livet.

Jag har hela tiden varit rädd att jag ska lägga över allt på "morgondagen" när jag väl är hemma, men icke. Det känns så bra. Så förbannat jävla bra. I såna här lägen får man svära. Lite iaf :)

Ja, solen lyser starkt i dag och framför allt på mig!

Och ni, om exakt två veckor är jag i Sverige. Konstigt va?!

Puss och kram.

Happiness :)

Klockan är sena tiden och jag har barhäng med Jenny. Hon håller på att stänga baren just nu. Tidigare i kväll hade jag och hon barquiz i baren. Direkt efter ville paret som vann quizen bjuda oss på lite skumpa, alltså priset. Vi satt där och hade en riktigt trevlig stund tillsammans. Gästerna var coola som fasen :) Göteborgare så klart. Me love göteborgare.

Egentligen är jag ledig i morgon men Elsa som ska ha Route des Artisans, busstur med provsmakning, är inte van att ha den och i morgon ska vi inte ha den tillsammans med calviguiden så då bytte hon och jag. Så nu jobbar jag i morgon och får sedan vara ledig på onsdag. Känns helt okej :) Är inte så farligt ändå, börjar halv två...

Underbara Mia under en av provsmakningarna.

Marthina har precis smakat eau de vie. Starkt!

 

Sov så gott!

 

Alldeles strax ska vi attackera beachen. Är ju snart slut så vi måste ju tvinga oss ner där och schteka på lite :) Är en månad sedan jag höll till på stranden och badade. Kanske dags nu igen då tänkte jag.

Annars har jag precis på minuten bokat hemresa. Helt sjukt! Nu förstår man att det verkligen bara är upploppet kvar. Jag kommer lämna Korsika 21 oktober 14.40, landa i Paris 16.35 och sen sova en natt där för att sedan lyfta mot mitt kära Sverige 10.40 den 22 oktober och till slut landa på Arlanda 13.10. Sen är jag hemma. Hemma. Hemma. Kan nog inte förstå det. Jag ska få ha lite semester, njuta av att umgås med min familj och mina vänner, ta hand om mig själv, träna och bara njuta... Hmm, en vecka och sen kommer det klia i fingrarna igen?! Haha.. Hur som helst ska det bli underbart att få komma hem och andas lite :)

Den senaste veckan, två veckorna?, har jag varit rätt nere. Har inte känt för att ens försöka vara glad. Kände sedan i lördags att nu får jag fasen ge mig. Jag drar ju ner mina underbaringar också... Därför bestämde jag mig för i går morse att nu ska jag vara glad tills jag åker härifrån :) Varför jag varit nere har med min sjukdom att göra (hatar att kalla det sjukdom, känns inte som det..), att det är slutet och man börjar ställa in sig på att åka hem samt att en väldigt fin vän här åker hem i dag och ville tydligen inte höra av sig på flera dagar, förrän i går så nu känns allt bra igen. Jag hoppas innerligt att jag och min vän håller kontakten, en av de finaste jag har träffat!

Nu står Åsa och Mari bredvid mig så nu är det beachen som gäller!

Jobb i kväll mellan 18.00 och hmm, 23.00...

Puss och kram.

utsikt mot Ile Rousse från byn Occiglioni

Hotellet från Occiglioni

Jag och en skitrolig gäst! De cyklade vilse efter min beskrivning och sedan blev

jag pikad resten av veckan :)

(bilder tagna av en gäst)

Arbetsdagen är i gång sen några timmar. Vaknade med en bitterhet som jag inte gillade, nu har jag däremot bestämt mig för att göra detta till en bra dag. Ännu mer bestämd blev jag när jag läste igenom gårdagens inlägg. Usch.

Är jag bitter eller är jag bitter?

Ja, ni hör ju hur schizo jag är! :)

Hur som helst.. Lite mer jobb och sen en lång siesta och då ska jag hämta min lilla dator och lägga upp lite heta bilder från den senaste tiden...

Puss så länge!

Torsdagkväll. Trött. Varit det hela dagen. I flera dagar. Både fysiskt och psykiskt. Det närmar sig hemresa och jag tror jag låter sig själv känna efter lite mera hur man egentligen mår. Semester väntar bakom hörnet. Kan inte säga annat än att jag längtar så otroligt mycket tills jag får kliva på planet. För en gångs skull själv få visa upp passet, skriva bagagetagg, få boardingpass osv, i stället för att se när våra gäster gör det. På söndag har jag varit på Korsika i sex månader. Kan inte förstå att det är så lång tid. Men nu är jag också redo att lämna ön. För den här gången. Men som jag kommer sakna denna lilla plutt i medelhavet! Men det är inte dags för farväl, två veckor kvar med gäster och sen städvecka... Låter länge för mina små öron men sen... sen får jag vila!

Väl hemma. Där blir det som jag skrev semester men inte bara. Kommer också antagligen att möta en vägg. För nu jäklar är det becksvart i the world of Marthina. Ljuset jag en gång såg och nästan kunde ta på finns inte kvar. Nu är det natt. Och som den är svart. Iaf just nu... (det ska åter bli gryning och sen klar blå himmel!)

Jag har alltså helt tappat mig själv. Vet inte hur mycket jag ska skriva här. Jag kanske är för öppen om jag skriver exakt hur det är?! I vilket fall som helst så har ängeln som satt på min ena axel ramlat ner och djävulen har tagit över. Totalt. Tillbaks på ruta ett. Eller noll?

"Allt handlar om inställning, Marthina" eller "Du vet precis hur du ska göra, du vet allt" är två fraser jag är less på att höra. Ja, det handlar om inställning och ja, jag vet allt. Till punkt och pricka, men ibland orkar man inte sätta ned foten och ryta i åt sig själv. Att hela tiden småkämpa är uttröttande och när man då ibland "faller lite" som jag vill kalla det tappar man ibland hela fotfästet i stället för att borsta bort smutset lite snabbt och gå vidare. Jag har inte alltid den kämpaglöd som jag skulle vilja ha.

Att gå bakåt i stället för framåt trodde jag inte skulle hända igen men det har det gjort. Vaknade i morse och bestämde mig för att faktiskt ringa en person som jag borde ha pratat med för länge sen. En person som nog förstår mig bäst av alla. Också därför jag skjutit det framför mig så många år. "Jag har läst din blogg och har väntat på ditt samtal..." - pratade nästan ingenting men ska försöka göra det när jag kommer hem. Lättare in real life.

Vidare ska jag i morgon ringa ytterligare ett viktigt samtal. I cannot do this on my own, I need someone to help me!

Min status i livet just nu är: Jag mår skit!

Så är det. Att jobba som jag gör är det sista jag vill men samtidigt älskar jag det här yrket så försöker hitta en balans där emellan som funkar den allra sista tiden. Det går men jag hatar att jag inte längre kan njuta av dagarna och vad gästerna har att ge mig.

Känns som om jag bara har flummat mig i genom texten, skrivit om allt lite hipp som happ. Men men..

Puss kram.

Klockan är ungefär halv ett och finally har min enorma irritation börjat släppa. Mer än välkommet. Vaknade i morse och kände irritationen bubbla! Ett äkta jäkla bubbelbad! Tog på mig träningskläder, i med hörlurarna i öronen och i väg. Det var dags att försöka rensa tankarna... Gick helt åt helvete kan jag säga. Väl uppe vid fyren mötte jag ett par gäster som så klart började prata. Civilkläder = civil? ledig? Ohh nej! Part of the job, som jag normalt sett inte har några problem med.. Egentligen inte i dag heller då dem var jättetrevliga!

Dusch. Siesta. Lunch. Phuuu...

Så, min härliga start på dagen grundar sig i en sak jag har väldigt svårt att acceptera. Om en person säger till mig att den ska ringa, då gör den det! Enkelt. Eller??? Nja.. Om man inte har tid att ringa så hör man av sig på något sätt iaf för att säga det. Iaf i min värld.

Nu har orden fått rinna av mig lite. Då är det dags att börja ladda för Route des Artisans som jag typ ska köra själv då vi har så pass många gäster att vi kör varsin buss. Jag och Malou ses på stoppen men annars blir det en dag framför micken! Bara att köra då jag slutar när jag kommer därifrån och är sedan ledig onsdag och torsdag..

Let's do it :)

Puss kram.

Marthina är mitt namn. Jag en tjej på 21 vintrar. Tycker om att vandra i skog och mark och blablablabla... Gaaah, är så förbannat trött. Det är sällan jag räknar ned när jag jobbar men oj, räknade ned från sju ikväll. Jobbigt, jobbigt. Humöret var inte okej. Jag som gillar att hänga i repan... Jaja, lite sömn på det här and I am back in the game :)

I dag hade jag bonifatu vandringen. I och med att jag skulle gå först och Marc sist fick jag då och då köra om hela högen gäster genom att springa förbi dem, efter våra små stopp. I uppförsbacke kanske jag ska nämna. Skönt då men tror tröttheten kom efteråt. Dock körde jag lugna gatan nedför då jag och en unge på fyra bast gick på ödlejakt. Och vilka diskussioner vi hade sen då. Om hur snabbt jorden snurrar - det borde vara långsamt då vi inte märker att vi är upp och ner. Har ni tänkt på det någon gång?! Visste ni också det att om man får tag i ett trollspö kan man trolla så man blir lika stark som Pippi. Han skulle hjälpa mig om han hittade ett. Samma sak om han skulle få en sån där låda som man sedan kan trolla med händerna med. Så nu bara väntar jag på att styrkan som lilla Pippi. Tänka sig att man skulle få ha en sån här givande diskussion en helt vanlig måndag :) När jag sedan kom tillbaka till hotellet och skulle ta lite siesta hamnade jag i Elins rum innan vi, precis innan p-maten började kasta "gris" med Gustav fast "tiger". Japp, vi är inte alltid så mogna som man kanske kan tro :) Haha...

För övrigt är det typ kaosväder på den här lilla ön som vanligtvis är pretty solsäkert. Just nu öser regnet ned och blixtarna är inte att leka med. Sedan vi gick in i september är bra väder inte någon garanti. Inte någonstans. Trist! Visst att jag lite då och då bett tysta böner om regn och att få frysa lite men trodde inte att Gud alltid hörde bön???

Har så mycket att berätta om. Mamma och Malins vecka, boule-VM, allmäna saker som händer här dagligen osv osv. Får ta tag i allt. Helst imårn.

Nu däremot, nu väntar sängen. Lr ska väl köra den vanliga fritidsgården i någons rum där vi diskuterar mycket viktiga saker som tjaa, vad som helst kan det bli... Alltid lika trevligt :)

Puss, kram, god natt!

Oj så länge jag har haft bloggen uppe för att skriva... Nu, äntligen låter jag fingrarna gå över tangentbordet.

Under det senaste dygnet har jag och Malou pratat väldigt mycket. Vi tänker lika om mycket saker och vi handlar lika i situationer. Jag fick verkligen ut något av att prata med henne. Mitt i allt kläcker jag ur mig att "Det känns som om jag mår sämre nu än när jag kom!" - blev helt chockad när orden kom ur mig. Jag tror verkligen det är så men jag har aldrig fått dem tankarna till ytan tidigare. Nu ligger dem på ytan och jag funderar kring den lilla sanningen. Om det är sanning. Som jag har skrivit tidigare, det är lättare att förstå nuet i och med att dem tankarna/ känslorna är färskast.

Jag har fortfarande inte fått svar på mina frågor ang. att åka hem, om vintern osv. Jag tror aldrig jag kommer få några riktiga svar heller. Jag har bestämt mig för att försöka säsongen ut. Jag kommer må så otroligt dåligt när jag kommer hem, det vet jag, men jag vill inte lämna det här. Jag vill avsluta det jag har påbörjat! Kommer kännas som ett misslyckande för mig annars. Dumt, jag vet men så ligger det till. Men vintern och allt vad den kan erbjuda mig i Alperna är något som snurrar otroligt mycket i mitt huvud dagligen. Jag vill köra vinter så otroligt mycket. Verkligen. Men jag har bestämt att när jag kommer hem är prio 1 att hitta mig själv. Inte bara leva i kroppen Marthina utan att också vara Marthina. Det kommer ta lång tid att bli hon, mer än den korta tiden man har på sig hemma innan alphotellen ska öppnas.. Det skär lite i mitt säsongarhjärta men jag hoppas och tror och ska ner till Alperna. Så är det bara! :)

Tidigare i dag hade jag jätte mycket bra saker som jag skulle skriva ned här. Många tankar som klarnat lite men nu.. Helt borta. Känns som om jag bara sitter och pladdrar... Hmm..

Rent generellt har iaf mitt senaste dygn varit helmys. Vi bakade dock ingen pizza, ett mindre triangeldrama ägde rum så vi beställde en pizza. Med chèvre på. Gott som fasen du :) Och det också, jag har ju börjat gilla chèvre sen jag kom hit. Tänk som man utvecklas som människa. Helt fantastiskt, haha. Nu är det bara musslorna kvar. Det kommer bli en hård match!

Innan vi åkte till Ile Rousse i dag blev det lite shopping, shopping i form av två überfina armband plus en hippie-väska lr vad man kallar dem. Har en mörkrosa redan men kände att jag behövde en svart också. Ett resonemang min pappa aldrig utsätta sig för. Men diskussionen kommer upp rätt ofta kring det Stormska matbordet :) Haha.. Jag är nöjd iaf! Detta plus att vi stannade till på "La Plage" på stranden, helmys ställe :)

Bla, bla, bla och hej...

Svettig och äcklig. Precis min status just nu. Lr nu och nu, man börjar vänja sig vid att typ aldrig vara fräsch.. Kommer knappt i håg hur man stavar ordet "fräsch" längre. Men jag har hellre värmen än kylan, vi har ju redan börjat klaga på att det är kallare. Var väl 25 grader i morse (typ 30 nu). Japp, man skulle kunna säga att vi har varit här aningens för länge :)

Var uppe med tuppen imorse, buss till Calvi, Scandolan kördes och nu har jag kommit upp till meddan efter att ha lämnat mina gäster vid bussen. Vi hann med en liten tur i citadellet också. Trots att jag är mindre kry och är allmänt trött så var det en rolig båttur. Jag och Malou har alltid kul i hop på Scandolan. I dag t.ex lärde vi Anthony både engelska och svenska, fraser som "you and me alone in the sunset" lärde vi den lilla fransmannen. Haha, kan vara användbart. Laurent lärde sig säga "nu är det lunch" och "nu kan vi åka". Det bästa av allt. Jag fick köra båten tillbaka till Calvi, coolt :)

Nu ska jag göra ett tappert försök till att bli lite fräsch, duscha även kallat, och sen kila ner på stan med Malou för lite shopping, shopping. Senare i kväll ska vi till Malous vän Luc och göra pizza. Riktig pizza. Jag må vara töntig men lite småhäftigt är det allt att få stå där pizzagubben normalt sett står, haha.. Ni behöver inte säga att ni är avundsjuka, jag har redan räknat ut det ;)

Ledig imårn. Efterlängtat. En dag som ska avnjutas i Calvi och vännerna här. Jag och Cilla, aka. Jerry, ska ta ett och annat snack. Vi har missat mycket nu! Sen hem och möta mitt älskade Ile Rousse. Springa mig genom fredagen för att sen ta emot mams och Malin på lördag. Förstår nog inte att dem verkligen kommer ner på lördag.

Enjoy your wednesday!

Kram

Lång dag har det varit i dag. Var ledig fram till 13.15 men sov mest fram till dess. Inte okej. Allt började med att jag råkade somna inne hos Gustav i går när vi kollade på Jamie Oliver. Kanske inte mensa-smart att börja kolla ett på natten. Men sen planerar jag inte att gå med i mensa heller :) Vaknade vid åtta och kilade in till min säng, med tunga steg ner till frullen och sen marsch ner i sängen igen. Seeegt.

Routen var inte rolig rent jobbmässigt. Gillar inte när jag inte gör jobbet med hjärtat. Men annars var den rolig. Marc, jag och chauffören Lionel hade skitkul. Uppe i San Antonino satt vi tre och Olivier som jobbar där och pratade. Riktigt kul. Olivier, som jag ju tydligen ska gifta mig med, är 37 bast! Berättade för honom att mams kommer på lördag, han tyckte hon skulle komma upp och checka in honom och ev. godkänna honom. Haha..

Annars har jag praktiserat i baren ikväll. Skoja inte att det var kul. Erik är skitduktig på att lära ut. I kväll lärde jag mig att göra Fidel Castro, Moscow Mule, Strawberry Fields, Long Island och använda kaffemaskinen. Stoltkepsen på :)

De senaste dagarna har jag börjat utveckla halsont och hosta. Inte speciellt välkommet i mitt liv. Inte alls faktiskt.. men som jag sa till Johanna i dag. Man kan vara lite halvrasslig till lördag för då kommer en massa ny energi :D

Nu ska jag kika omkring på internet och sen marsch i säng. I morgon ska jag köra Scandola (jobba in en dag så får jag tillbaka den nästa vecka!) och sen stanna i Calvi för att mysa med Malou. Efterlängtat och vi ska dessutom hälsa på hennes nyfunne vän och baka äkta pizza på hans pizzeria. Skoja inte vad kul det kommer bli. Sova-över-party och sen lite mys i Calvi på lediga torsdagen. Ska bli kul att umgås med Calvisarna lite :)

Tv. Olivier, min blivande make...

Märta goes kastanjesnaps. Man kan väl konstatera att jag och

stark dricka inte alltid går hand i hand :)

 

Morgonen började lite annorlunda i dag. I går var det "säsongarnatt" på Acapulco och "open bar". Jag bangade så klart. Många personliga anledningar men också för att jag skulle köra minibussen till Bonifatu i dag. Det är inte kul att köra bil och halvt vara på väg in i John Blunds förtrollde värld. Even worse med gäster i bilen. Hur som helst, besökte damhuset vid sju imorse och hej och hå, där kommer gänget hem från pulcan. Man hade ju tydligen missat årets fest. Så klart. Ajsan bajsan!

Efter Acapulco sist och jag pallrade mig upp till Scandolan bestämde jag att inte köra helkväll innan lång arbetsdag. Jag hade nog inte klarat dagens fnuttiga två timmarsvandring om jag hade brutit mot den lilla regeln. Jag kände mig liksom färdig i kroppen när vi intog lunch i slutet av vandringen. Något i min kropp spökar just nu. Såå jobbig är inte den lilla turen.. Ni vet när man känner sig torr i halsen, hur mycket man än dricker så är man torr, så fungerar min hals just nu plus att jag fortfarande är allmänt seg i kroppen. Inte bra. Som tur är har jag inte någon mer fysisk aktivitet den här veckan. Busstur och Båttur :)

Johanna och Tobbe besteg Monte Cinto i dag. Så glad för deras skull och grymt avis så klart. Vill också bestiga berg som de andra barnen :) Min tur kommer snart den också, gäller bara att ta den! Johanna berättade dock att hon är glad att hon har gjort det men skulle inte göra om det. Döjobbigt tydligen. Men iofs, bestiga berg är ju inte som att äta glass direkt så det kunde man ju ha förstått. Men ändå.. Korsikas högsta berg är ändå Korsikas högsta berg...

Nu sitter jag i repan (receptionen) fram till 22. Hoppades på en lugn kväll. Tråkigast så men har ingen ork till att springa och dona en massa. Och som Gud hör bön, har hittills varit en alldeles lagom dos tillströmmning av gäster. Peppar peppar sista timmen nu!

I morgon är jag ledig fram till 13 så kikar in då..

Kram.

Gäster har åkt. Gäster har kommit. Det är lördag mina vänner. Transferdag. Min värsta hittills tror jag. Helt från ingenstans skulle det tydligen vara passkontroll. Jaha, det har det inte varit de senaste 6 månaderna?! Kastrup-flyget ska landa 30 min före Stockholm men de kommer aldrig precis i tid och den här gången rullar Arlanda-bagaget ut först. Alla från Arlanda stod ju längst bak i passkontrollkön medan de andra fick stå och vänta. Detta, plus att ca. 18 väskor hade tagits av flyget innan det lyfte från Sverige/ Danmark då det typ inte fanns plats lr något. Yaaay, sjuttonhundra PI-rapporter, missnöjda och oroliga gäster osv. osv. De landade vid tio, jag åkte i väg som sista buss halv tolv. Vissa hade då kanske väntat en timme i bussen...

Rolig start!

Men.. Gästerna var ändå på gott humör vilket jag tackar gudarna för! Jag trodde jag skulle misslyckas helt med transfern då jag bröt mönster utan dess like. Sa inte alls informationen i den ordning jag brukar. Fick ändå till det helt okej, phuuu.. Väl framme fick jag enormt beröm av ett par som tyckte jag var den bästa transferguiden de haft, av alla de 7 ggr de åkt med Langley. Kändes bra i själen med tanke på veckans start, haha..

Nu har jag ingen mer transfer i dag, Johanna kör Göteborg. Jag ska i väg och träna med Åsa senare. Haha, just det. Hennes pappa och syskon kom i dag och jag träffade på dem vid bussen och gick fram. Vi småpratade lite och i stället för att ta i hand kramade han om mig som om jag och Åsa känt varandra hela livet :)

Annars tråkigt att en gäst åkte. Sara, supertrevlig tjej som jag nog lyckats övertala att söka till Tignes i vinter. Henne tyckte vi om! :)

Lördag i dag. Veckan kommer antagligen gå riktigt långsamt... För nästa lördag är ingen vanlig lördag guide-Marthinas liv :)

Ha de fint.