märtan

Vilken underbar morgon! Här vaknar man, klär på sig sina L-kläder varefter Johanna frågar om jag ska ut och gå. "Nej, jag har ju cykel mellan 8-10" Johanna ser lite fundersam ut och säger emot mig men enligt schemat på vårt rum börjar jag åtta...

Råkar sedan kika på schemat i backoffice när jag är nere och har varit vaken ett tag att jahaja, vi hade tydligen ändrat i schemat så lilla märtan är ledig fram till sju ikväll..

Underbart! Haha..

Nu har jag inte skrivit på ett tag känns det som. Har funderat varje dag på att skriva, skulle nog behövt rensa luften med mig själv alla dem dagarna jag inte har skrivit.

Den här veckan har jag låtit livet rinna iväg. Bara låtit mig själv må dåligt, utan att ta tag i det riktigt. Ibland känns allt så långt bort, så ouppnåeligt. Som jag har skrivit förut, måste förstå att det taaar tid att förändras. Jag vill ha min gamla kropp tillbaka. Nu. I denna sekund. Inte om några månader...

Tankarna blir nog bara värre och värre för varje dag nu också då det börjar närma sig slutet. Snart ska man försöka trycka sig i dem gamla kläderna och visa upp sig hemma igen. "Visa upp" mig? Är det så jag ser det? Min mask kommer absolut att sättas på när jag kommer hem, om jag mår som nu. Den där masken vill jag kunna slänga och inte behöva använda igen, inte i det syftet jag använder den.

Många funderingar om vintern snurrar i huvudet. Ska jag åka vinter eller inte? Jag vill det så Otroligt mycket. Är så laddad för att jobba i reception och sedan lära mig åka riktigt bra. Men är det värt att säsonga en säsong till när jag just nu mår som jag mår? Kommer det bli sämre? Kommer det bli bättre? Är det inte bättre att vara hemma och försöka ta hand om mig själv tills jag ser ljuset och sen ge mig i väg igen? Jag är inte klar med Langley, det är något jag är säker på. Jag vill leva det här livet bra länge till - men med mig i ett bra skick. Inte behöva tänka hela tiden.. Bara vara! Njuta av livet, till 100 %.

Känns som om jag inte riktigt får ned alla tankar när jag skriver inlägg, bara en liten liten del av alla funderingar och känslor. Just nu sitter jag bland folk och skriver. Tror jag behöver sätta mig själv i ett rum och då låta tankarna flöda fritt.

Nu ska jag kika film med Elin. Ta en ätardag. Varför ta en ätardag? Ge upp för en dag och sedan ta "morgondagen" imårn? Hur många ska man behöva göra så? Att äta var tredje timme och sen kämpa mot djävulen på ena axeln där emellan är inte så svårt? Eller? Jag vet iaf att det är det bästa, I've tried it and I liked it!

Usch, jag blev så nedstämd av att skriva ned mina tankar. Har ju som sagt bara låtit dem vara där och inte brytt mig så mycket de senaste dagarna. Får ta och krama om någon underbar vän här och sen sätta på masken och leva vidare. Eller något?

Om två veckor får jag krama om min underbara mamma och min underbara svägerska som kommer hit och hälsar på. Ska bli helt underbart. Längtar!

Nej, p-våningen var det. Ska försöka få mina tankar och känslor i klartext så återkommer jag...

Kram.

Måndag. Ledig. Stranden. Inför-vintersäsongmöte. Squash. Mat. Pass. Sova? Typ min dag..

I dag känns mitt liv okej. Men det gjorde det inte alls i går. Lägg på 100 kg på mig, så kände jag mig. Den känslan är hemsk att gå runt med. Då, om någon gång, tänker man precis hela tiden på vad andra tycker och tänker. Dessa människor tycker och tänker säkert ingenting men Jag får för mig att de tycker och tänker väldigt mycket. Väldigt mycket negativt. Som jag så klart tar åt mig av. Tyvärr kan inget än den egna känslan vara starkare, hur mycket man än vet att känslan är fel. Jag har t.ex låtit bli att gå till stranden eftersom där ser alla min kropp. Det är bättre att gömma sig på hotellet, med kläder på. Det är så jobbigt att leva med alla dessa tankar. Dem suger ur energi ur mig. Så mycket energi. Det enda sättet att få bort dem är att acceptera mig själv, något som känns så långt borta. När jag kommer dit, Då har jag kommit så sjuuukt långt! Mitt mission i dag är att gå till stranden...

Hur som helst var jag även hur trött som helst i går. Vaknade av mig själv vid sex, knatade ut på en promenad och sedan var det dags för lite jobb, bl.a välkomstmöte. Därefter svarade man på hundrasju frågor innan det blev lugnt, but I like it. Hjälpte även till i Kids Club i går och sen var det dags för stadsvandring direkt efter. Så trött. Så trött. Sedan klockan åtta stack jag och Åsa upp till basketplan, intervallträning på schemat. Jag kände att antingen får jag en kick eller så kommer jag att balla ur totalt och verkligen tappa. Som tur var gick det bra :) 4*5 intervaller körde vi och sen fem varv runt banan. High five för oss! Vi pratade även en massa och hon fick mig att släppa alla mina tankar lite. Jag har verkligen underbara vänner här! Väl tillbaka på hotellet kände jag mig bättre till mods!

Även några ord som min pappa sa häromdagen i telefonen kickade mig framåt lite extra. När jag faller så får jag inte se det som det största misslyckandet någonsin, något jag gör nu. Istället ska jag acceptera läget och sen kämpa utifrån det. Då tror pappa, och jag, att det blir lättare. Har sagt det förut men det tåls att sägas igen.. Min pappa är en av de bästa!

Nu räknar vi timmarna till klockan slår 16.20 - då är det squash igen. Som jag har längtat sen förra onsdagen! :)

Nu, ombyte till bikini och sen pressa, pressa, pressa!

Hörs senare!

God morgon världen!

I morse hände något sensationellt. Jag vaknade av mig själv klockan sju och var beredd att stiga upp. Behövde inte gå upp förrän åtta då jag började halv nio och så vaknar jag sju och är pigg... Och nej, jag gick ju inte upp så klart men att vakna pigg innan klockan ringer är ett riktigt bra tecken. Nästan som att få barn skulle jag kunna gissa.. Nästan iaf :)

Direkt efter min morningbrief där man berättar om vatten, väder och vind och annat trevligt för gästerna vid frukosten, simmade jag och Åsa i poolen. Blev 30 längder. Feels good. Nu laddar vi för vårat gympass i kväll. Vi ska köra armar i kväll. Dem ska döö!!! Annars är mina lår mindre glada i dag. När jag gick i trappan knöt det sig verkligen i dem. Och som gräddet på moset har jag pretty much pain i mitt ass! Inte direkt så att jag tänker sätta mig på en cykelsadel i dag...

Schemat i dag är lite som jag vill. Har Fango egentligen vilket är en badutflykt där man badar i en sötvattenflod, men den är inställd pga. för lite vatten i floden så jag måste finnas till hands på hotellet fram tills min utflykt skulle ha varit färdig. Trixa på intranätet tänkte ju jag då men icke. Internet ligger nere. Får se vad jag gör. Så fort jag kan ska jag iaf springa ner till havet och pressa lite. Klockan elva ska vi ha överraskningsfika för Niclas. Våran stand-in chef i en månad ska åka hem. Mycket tråkigt. Han är toppen som chef. Ett litet tack och ses sen från oss i personalen.. Därefter ska vi ha Morten i två veckor. Även han är toppen. Efter det vet vi inte.. Våran chef från början slutade under sin semester av olika anledninar...

I dag har jag en dag då jag saknar mina underbaringar extra mycket, framför allt min underbara familj. Får se till att mysa extra mycket med mina underbaringar här nere..

Puss och kram på er.

Ska försöka ta lite kort i dag som jag kan lägga in i kväll.

Har tänkt skriva i flera dagar men har gjort saker hela tiden och känt att jag kan skriva sen. Får inte bli en vana. Vill skriva ner allt som händer här. Allt.

I går gjorde jag en riktigt bra sak. Jag och Åsa bokade in hos för att testa squash uppe vid träningsstället, något vi tänkt göra hela säsongen. Det var kanske den roligaste sporten jag någonsin har utövat. Det var jobbigt men man tänkte inte på det eftersom det var så sjukt kul! Hon som jobbade där var mäkta impad av oss, hon trodde inte det var våran första gång när vi sa det (okej, Åsas andra..). Eftersom vi hade tillgång till gymmet hela dagen gick vi tillbaka efter p-maten för att köra mage/rygg i gymmet. Samtidigt köpte vi kort för en månad. HIGH FIVE! Killen vi köpte av undrade om vi inte ville spela squash-turneringar på måndagar.. Haha.. Hold your horses, please :)

I dag vaknade man upp av feta träningsvärken i ena skinkan. Vad mer kan man göra än att le?! Underbart! Dock.. Nu har jag så fruktansvärt ont i den utputande delen bak på kroppen. Tidigare i veckan råkade jag i ett riktigt svagt ögonblick tacka ja till att cykla med två gäster. Dessa gäster har liksom cyklar med från Sverige, cykelkläder and so on.. Jag gjorde allt för att slippa cykla i dag. Bad Louise i repan fejka att alla cyklar var uthyrda osv. Men så klart att han hade ordnat det där med cykel. Bara till att byta om och le.. Vi körde heela rutten. Corbara- St Antonino- St Reparata- Monticello. Ca. 4 timmar cyklade vi. Ca 4 timmar på en hård sadel. Ja, nu förstår ni. Pain in the ass! Är så glad att han fick med mig ut och cykla! Varför jag inte ville cykla från början var för att jag inte trodde jag hade orken, inte ville att dem skulle behöva hålla tillbaka pga. mig samt av bekvämlighetsskäl. Dem, Lars och Oskar, lärde mig en hel del om cykling faktiskt...

Efter p-maten i dag gick jag ner till torget för att ta ett glas med mina korsikanska vänner. Pierrot och hans vänner. Alla är över 70-sträcket :) Nu däremot, nu är det dags för sömn. Marthina är i behov av sömn. I kväll ska jag inte somna med kläder och allt på. Något jag gör ofta och nu gjort två nätter i rad. Duktigt tjejen :)

Sitter i backoffice och har precis kastat in handduken för dagen. Suttit och fyllt i serviceformulär och torkat svett. Skoja inte att man är ofräsch på den här ön. Svettig 24/7. Not nice. Erik bad mig vara lite mer fin i kanten men va fasen, sanningen är hård ibland :) haha.. Och när blev jag fin i kanten?! :D

Lugn, mycket lugn dag annars. Välkomstmöte imorse och sen åkte vi i väg några ur personalen på p-aktivitet. Rekade först lite men hamnade till slut på Algajola stranden där vi käkade, badade och spelade volleyboll. Ungefär alla brände sig på sina små kinder :) Man lär sig aldrig.. Jag har alltid med mig solkrämen men den ligger alltid kvar så fint där jag lade den. Under dagen har jag även lyckats ragga upp Mari som ska hjälpa mig på tisdag. Hon ska vara guide med mig på routen, så otroligt skönt att slippa köra den själv. Prat i mick från 13.15 till 18.30 ungefär, längst fram i bussen - dvs. i stekheta värmen är inte nice så ska bli skönt att få hjälp. Grymt kul att hon ska följa med också :) Det är lite omstruktureringar bland tjänster just nu så därför följer inte en vanlig guide med..

Min aktivitet i morgon, två-timmars vandringen i Bonifatuskogen är inställd pga. brandrisk. Tråkigt som sjutton. Men men, what to do?! Det tråkiga av allt är jag måste finnas på hotellet under tiden som min aktivitet egentligen håller på. Blir nog rätt mycket kontorsgöra men ska försöka få upp lite bilder på bloggen och på fejjan också. Jag och nya receptionisten, Elin, har tänkt i snart två veckor bege oss mot Super U i Calvi och storhandla bikinis men så klart att det är tågstrejk som är en envis jäkel också. Suck säger jag bara. Men den tjejen är så sjukt härlig, folk utifrån som hör oss tror nog att vi är BIG time osams. Vi är inte direkt trevliga mot varandra, men vi gör det med glimten i ögat. Sjukt kul :)

Inte att glömma. I går efter min transfer, som för övrigt var underbar att ha.. Gästerna var bara 18 stycken och alldeles, alldeles underbara. Göteborgare. Tråkigt nog var det Calvigäster. Hoppas jag träffar dem under veckan! Man får sådan kick när det känns bra på transfern. När sedan en gäst direkt säger att man är duktig på det man gör har man lust att göra en bakåtvolt med 2½ skruv. Men jo, efter min transfer hade jag och Åsa bestämt att vi skulle träna. Jag, taggad som fasen, springer upp för att byta om... och hon vill inte längre. Well, well tänkte jag och hoppade i kläderna och gav mig ut på en liten löptur. Kände mig förvånansvärt pigg trots att sömn, mat och träning inte varit vad den borde. Klappade mig rejält på axeln efteråt. Happy, happy :)

Nu ska jag nog ta och kila upp till duschen. Behövligt! Sedan ska jag förhoppningsvis kika film med några godingar. Braveheart står högt på listan hos alla. Mys, mys!

Puss och kram.

Lördag i dag vilket bara betyder en sak om man är guide. Transferdag. Dock har jag bara en transfer i dag. Listen to this, sovmorgon till halv nio, morgonpromenad och sen lite städ på det för att sedan ta en snabb vilopaus innan jag slängde på mig langley-kläderna och skuttade ner till de anländande gästerna. Detta händer en lördag. Weird, really weird! Lite nervös för min home-transfer är jag också då jag ska prata inför några speciella gäster. Nämligen familjen Langley, THE Langley. Får se det som ett bra tillfälle att få feedback på :)

Annars rullar det väl på. Är inne i min vanliga fas där jag bara är. En osäker balansgång där jag kan tippa när som helst. Efter tisdagens enorma fall skickade jag ett sms till mamma i onsdags om att jag kanske skulle komma hem tidigare.. Fick sedan tvinga mig själv att riva muren inför två underbara vänner (varav en åker hem i dag) och kände mig lite bättre till mods efteråt. Nu är jag inne på att stanna igen och försöker hitta motivationen till förändring. Det finns inga genvägar, bara att inse det och sen gå vidare från det. Dock.. I onsdags föll jag så förbannat hårt. Så hårt man bara kan. Det har hänt kanske fyra gånger här och det är fyra gånger för mycket. Det värsta av allt var känslan. Det kändes så bra. Att känna tomheten i magen är underbar, men det är precis vad den inte får vara! Inte.

Jag har de senaste två dagarna kört morgonpromenader och även lite, lite mage- och rygg träning. I kväll när jag kommer tillbaka från min transfer ska Åsa och jag köra intervall. Hur lite jag än kommer vilja. Det Är segt i början. Träning har näst intill legat på hyllan sen jag kom för 4½ månad sedan och det är ofta man inte äter som man borde. Men jag ska klara det. Jag ska. Sakta men säkert ska jag komma tillbaka till träningen. Det måste bara gå sakta men säkert, annars faller jag rätt snart igen. Jag har börjat känna mig själv och hur jag fungerar. Ibland känns det bra och ibland inte.

Vidare bad jag en person dra åt helvete i går. Har nog aldrig sagt dem orden till någon på det sättet förut. Fortfarande i dag känns det bra. Berättar man något som är väldigt personligt för någon och den personen sedan mer lr mindre kastar det i ansiktet dagen efter är den personen i mina ögon inte något jag vill ha att göra med. Jag är inte Guds bästa barn men jag skulle aldrig någonsin vara elak på det sättet som den personen var.

Jag kämpar på.

And hey, efter 4 månaders tjat har jag äntligen införskaffat i en klocka. Typ likadan som min Parisklocka som jag älskade! I think I'm in love :) Visar bild senare, nu måste jag springa.

Kram på er!

Sitter i bridgerummet på hotellet och ska väl egentligen gå igenom alla utflykter. Uppdatera med information etc. inför nästa års guider. Detta, eftersom min heldagsvandring blev inställd. Anledningen? Stor risk för brand. Helt sjukt men så sant. Har brunnit otroligt mycket här, visst att många har varit anlagda men inte så nice att komma gåendes med ett gäng gäster och så en stor brand. Men arbetet går mycket långsamt framåt. Mina tankar är någon helt annanstans...

Har inte ens varit utanför hotellet i dag. Skulle ut på morgonpromenad men hjälpte till med lunchprepp, planerade tiden lite dåligt och sen kom världens trötthet över mig. Känner mig hängig på fysiskt och psykiskt. Några i personalen har varit/ är lite småsjuka och bor man i kollektiv smittas det lätt?! Håller tummarna för att det inte blir värre.. Rent psykiskt är det inte direkt tiptop. Muren jag så ofta bygger upp runt mig själv byggde jag upp väldigt fort i går och den känns väldigt hög. Flera av mina underbara vänner här har frågat hur det är med mig i dag men jag orkar inte berätta? vill inte berätta? I cannot even give them a smile.. Jag gör som så ofta, drar mig undan och gömmer mig. Ibland väldigt skönt men inte vad jag borde göra när jag egentligen bara skriker kom och håll om mig, kom och sitt bredvid och bara finns där! Förhoppningsvis har min mur börjat rasa lite till i kväll.. Åh vad jag skulle vilja att pappa skriker på mig så jag börjar gråta, jag anklagar honom för att vara arg och skrika på mig helt utan anledning varefter han skriker tillbaka att det är vad som krävs för att få mig att riva muren och börja prata med honom.. Jag ogillar det så mycket när han väl gör det men är samtidigt så tacksam att han gör det.. Men pappa är inte här just nu så jag måste skrika på mig själv...

Så fort jag känner att det är tillfälle ska jag prata med en viss person på hotellet. En person jag tror jag har sårat lite. Om inte, är jag på ganska god väg. Att få uppmärksamhet är något alla strävar efter. På något sätt. Jag fungerar som så att jag ibland näst intill kräver det för att kunna andas. Självklart grundas allt i att jag inte kan ge mig själv den uppmärksamheten själv.. Men ibland när jag får uppmärksamheten klarar jag inte av den. Inte när den känns 100% äkta från någon. Ett simpelt leende kan i stället kännas som tre knivstick i ryggen. Låter konstigt men är svårt att förklara. Som i detta fall har jag valt (omedvetet eller medvetet?) att vända taggarna utåt. Vill inte att denne ska komma för nära. Minerad mark. Saker jag säger kommer inte ut som jag tänker att dem ska göra. Det blir fel.

Livet är en berg-och-dalbana. Livet går upp och ner. Hela tiden. I mitt liv är det sällan den bara går rakt fram. När den väl gör det väntar en rejäl uppförsbacke precis bakom krönet.

Jag har länge funderat på att berätta en väldigt privat del av mitt liv i den här bloggen. Väldigt länge, men när känslan att vilja skriva om det har varit som störst har jag tänkt att jag väntar till i morgon. När den morgonen kommer är känslan inte den samma som kvällen innan. Nu tar jag beslutet på kvällen och skriver om det samma kväll. För i morgon kommer känslan inte vara den samma.

I dag, tisdagen den 4 augusti, skrev jag detta i min dagbok:

"Jag gråter. Känns jobbigt att behöva se mina tankar svart-på-vitt. Riktigt jobbigt. Jag har under en ganska lång tid i marthinas värld tänkt this is me now, härifrån får du arbeta dig framåt. Du kan inte nå ditt mål på två-tre dagar. Det tar tid! Mycket tack vare Mari. Men så i dag ställde jag mig på vågen. Som en enkel update. 69 kg. Nästan 70 kg. När jag kom hit var det 66 kg kanske. Innan det 57-58 kg. Femman känns så mycket bättre att skriva än sexan. Jag är skadad efter alla år av tänkande men så är det. Jag bara drömmer och drömmer om den dag då jag blir som jag vill vara. Kommer ens den dagen? När ska jag sluta drömma om det och i stället börja jobba för det?

När ska mina två bli en och samma person som tror på sig själv? Vad lycklig jag kommer vara den dagen jag känner mig som den person jag visar omvärlden. "Marthina, du ler alltid och är så glad!" - Jo, kanske det men vad jag än gör snurrar tankar om hur jag ser ut, vad andra tänker och tycker om mig i varje liten sekung. Vad jag säger, hur jag ser ut, hur jag skriver. Jaa, you name it. Allt! Jag går bara och väntar på att alla ska inse att jag inte är en bra person, att de börjar ogilla mig. Är det så det är?

Jag hatar när jag låter mitt mående över mig själv går ut över andra. Och jag kommer på det i efterhand. Det sårar andra. Jag sårar andra.

Morgondagen kommer aldrig. Den har vi testat så många gånger förr. Det är här och nu."

Att skriva detta i bloggen är jobbigt. Det jobbigaste var att skriva siffrorna. Dem vill jag helst ta bort och ersätta med "xx" i stället.

Jag har sedan mellanstadiet haft dålig självkänsla. Alltid tyckt att jag kan ge lite mer. 100 % räcker inte. Kontrollbehovet växte för varje dag. Man kan inte ha kontroll på allting, och då tar man gärna kontrollen över något som man vet man kan kontrollera. I mitt fall.. Mat.

I efterhand har vi (mamma, jag, terapeut) kommit fram till att jag inte var långt i från anorexia i högstadiet. I gymnasiet kom jag fram till att 1-1 = 0, alltså man kan äta och sedan göra sig av med det. Bulimin kom in i mitt liv. Den har varit där från och till sedan dess.

Tankarna kommer aldrig att försvinna. Det vet jag. Jag måste bara lära mig hantera dem. En mycket svår uppgift. Mycket svår. Jag kämpar men ibland är djävulen på ena axeln starkare än ängeln på den andra. Ibland kan det vara skönt att för stunden bara lägga all kamp åt sidan och bara falla. Ge upp. Så skönt. Tills det är dags att resa sig igen. Då är det jobbigare än innan...

Jag är öppen om "min sjukdom" och kommer från och med nu använda min blogg som ventil för mig själv. Förhoppningsvis kommer detta att vara en hjälp för alla mina tankar som snurrar, ett sätt för mig att tänka en extra gång.

Att nu klicka på "Spara & publicera"-knappen är svårt. Väldigt svårt, men jag ska göra det. Jag vill göra det.

Kram, Marthina.

Så klart att det inte blev någon mer bloggning igår. Fick kämpa mig genom hela dagen. Tappade min energi efter träningen och hittade den inte förrän långt in på mellanstadiediscot. Lyckades inte ens samla åt mig energi från gästerna :( Men sen efter en del övertalning kirrade jag benvärmare, sick-sack-bena och två höga tofsar och sen så.. Party, dans, chips och bullar och varför inte "I want candy" med Aaron Carter?! :D Ett telefonsamtal ringdes också.. Ett trevligt sådant :)

Träningen i går kändes jättebra. Älska det! Jag och Åsa joggade upp till basketplan där vi körde intervall på löparbanan. Precis bredvid ligger brandstationen och mitt i ett löpsteg hör jag en av killarna ropa på sin kollega att komma och kolla. WOW, två tjejer som springer. Vilken sensation! När vi sedan joggade ner luktade det väldigt mycket parfym precis vid brandstationen. Jäkla frassemän, tur att man slutat bli förvånad...

Välkomstmötet kändes riktigt bra i morse. Första gången Tobbe var med. He's the new guide. Jobbade som det på Orizonte förra året och har nu tagit klivet från disken här på nappe ut till mig och Johanna. Blir nog bra det här. Känns så! För övrigt kom det tre nya hit igår. Nej, fasen fyra stycken. Tre i servisen - Julia, Agnes och Gustaf aka. Karlsson på taket och sen en kock vid namn Gustaf. Verkar vara rätt härliga typer. Skönt! Energin att lära känna nya blir lägre och lägre...

Lördag. Transferdag. Men något är fel.. Klockan är nio och jag sitter på hotellet. Märtan har bara en transfer i dag och det är Oslo. Åker härifrån 17.15. Längtar. Har man fått in en rutin/ vana är det svårt att få ur den ur kroppen.. Var dock nere imorse och hjälpte till med vatten och sa hej då till gäster. Sedan upp på rummet och ett tappert försök till powernap men icke. Låg och nynnade på Anna Books ABC i huvudet. Kändes inte riktigt okej så nu är jag uppe, med träningskläder på. Jag och Åsa ska upp till basketplan och köra intervall. Loovely! :)

Jag har verkligen en underbar dag framför mig.. Ska köra alla externa gäster i dag. Älska det. Först vid ett och sen efter min transfer ikväll (typ halv elva men ändå..). Få köra hem mina Oslo-gäster som jag hade transfer med hit i lördags.. Hämta upp nya norrmän och sen avsluta lördagen med att det är mellanstadiedisco. Hur kul kommer inte det bli liksom?! Skoja inte att spellistan kommer vara bäst ever.. Five, Rednex, B.S.B, Spice Girls etc. etc. Oooh så bra :)

Nu kom Åsa..

Skriver mer lite senare.. Bilder kommer också..

Puss så länge!

Här kommer jag från ingenstans och skriver lite i bloggen. Har tänkt göra det i säkert 1 månad nu men skjuter upp det hela tiden då det finns så mycket bilder och så mycket att berätta.. Oftast sätter man sig bara snabbt och checkar fejjan och mejlen och sen springer man ut och jobbar igen (lr tar en ruskigt skön nap)

De senaste dagarna har varit rätt jobbiga här på hotellet. Vi var från början tre guider men är nu bara två. Jag och Johanna är kvar. Adam åkte igår. Mot hans vilja. Ibland blir det så. Allt gick så fort. Jag och Johanna diskuterade med Julia i måndagskväll om diverse saker som irriterade oss. Hon prata i sin med Klas (hc) och sedan på tisdagskvällen blir han uppsagd. Enligt Klas och Julia hade det hänt förr lr senare, vi var inte beredda på det nu bara. Så, mycket tårar har det varit då vi alla pratade ut ordentligt nu när det var för sent. Men jag och Johanna kör nu vidare med hjälp av de andra på hotellet tills dess att vi får en ny guidekollega. Annars är det emellanåt jobbigt att vara glad med gästerna då många säger upp sig just nu. Det känns som om det aldrig slutar riktigt och när man jobbar som man gör här blir man tajt med i stort sett alla.. Mycket jobbigt men bara att lära sig hur det fungerar..

I går var det 3 månader sedan jag lämnade Sverige och landade på Korsika. Såå, snart är halva tiden gjord. Helt sjukt. Men som jag älskar det jobb jag har just nu. Man får så extremt mycket från gästerna. Som igår, kände när jag skulle iväg på min andra transfer (vid första var det farväl-till-adam så den var den värsta någonsin) kände jag att den transfern endast skulle göras på rutin, inte alls med hjärtat. Väl på bussen fick jag världens energikick. Asrolig transfer blev det. Kan ha varit så att jag blev övertrött för väl på hotellet hoppade jag runt som en unge på fem år som precis fått en glass.. Haha, men sånt gillar vi. Gästerna denna veckan känns riktigt riktigt härliga och under såna veckor, ja då ger man allt..

I går hade vi även amerikansk afton. Mycket teman har det blivit nu. Mexikansk afton var det förra lördagen. Nästa vecka är det mellanstadiedisco som väntar. Skoja inte att jag längtar. Förstå att få äta popcorn och dansa till Bsb, Five, Spice Girls och alla andra gamla favoriter :)

Ehm, ska försöka bli bättre med det här med bloggande. Vill verkligen få ner allt som händer här..

Ledig fram till fyra i dag och sen full fart fram till typ elva. Har boule, lägenhetsrunda (hälsar på de som bor på andra hotell) samt musicquiz. Men i dag är en stor dag i mitt lilla liv. Shit pommes vad jag kommer känna smärta i dag. Säkerligen pure smärta. Ska 1. vaxa benen och 2. köra brasiliansk as well. Jäklar i min själ.. Jag, Hanna och Åsa ska testa. Ahh.. Hahaha.. Hoppas det inte gör alldeles för ont. Dock är det lite spännande också :)

Jag hade heldagsvandring i går. Var ruskigt otaggad innan vi begav oss iväg men väl där uppe på berget var det underbart. Nog precis vad jag behövde. DOCK.... Jag tycker så otroligt synd om människor som är så bittra att dem t.o.m nog kommer dö en för tidig död pga. deras bitterhet. Shit, le ibland och jag lovar att livet blir lite, lite lättare att leva. På riktigt, jag var läskigt irriterad i går efter vandringen och då är det riktigt svårt att köra guide-face och låtsas som om allt är bra. Men i jobbet jobbar man och sen tar man det andra sen. Precis vad jag gjorde.. Gaaah, blir irriterad så fort jag tänker på det. Drop it! Nej, kan inte. Inte än. Låt det bli lördag så bitterheten försvinner..

På tal om lördag kommer Oslo-flyget för första gången. Ska bli intressant att få hit norrmän. Dock är det lite småsurt att Gbg-flyget landar 17.50 och Oslo 19.30. Kommer bli sena lördagar framöver. Men that's life :) Ska bli intressant iaf!

Och just det, imorse gick jag och Åsa först på morgonprommis, sedan fick hon frulle-på-sängen av Jonte och oss då hon fyller 20 i dag... Sedan blev jag klippt. Haha, "Oj.. nej men det här blir bra" .. "Det är nog klart nu.. Jag tycker det ser bra ut iaf.." Malena är en underbar frisör, det må jag säga :)

Nu ska jag nog faktiskt ta och kila ner till stranden en snabbis. Inte ofta jag besöker den nu för tiden. Ska nog ta och köra stranden så mycket som möjligt nästa vecka så man får lite bränna igen. Är dags känner jag..

Det börjar även dra ihop sig.. Halv två är det dags. 13.30. Kommer vara så sjuuukt nervös! :)

Update kommer. Oroa er inte!

Puss kram till alla där hemma. Saknar er otroligt mycket!

Hemma efter en busstur i Balagneområdet med mysiga gäster.. Lr kom hem halv sju men har käkat samt pratat med en av de allra bästa - Josefin. Har inte pratat i telefonen med en enda vän sen jag kom hit. Känns inte okej alls men jag kommer bli så överlycklig den dagen jag får krama om de mina igen :)

.. men bussturen var trevlig. Uppe i St Antonino träffade jag på min blivande man. Vi ska tydligen gifta oss. Är ju bra att jag är där uppe iaf var tredje vecka så vi sakta men säkert kan lära känna varandra. Helt ärligt så glömmer jag alltid hans namn. Hehe..

Annars så var jag och Emelie (ny tjej i servisen) ute och sprang vid halv tolv igår kväll. För första gången sen jag kom hit var jag råtaggad på löpning. Åh det var så förbaskat jäkla nice! Shit pommes.. Älskade det! Sedan gjorde fem av oss tjejer en deal. Vi hade invägning imorse och där och då började vår deal. Sunt leverne med allt vad det innebär fram till midsommar och sen ska vi se vad resultaten blir, om det ens blir några. Skönt att ha ett litet mål. Den som "vinner" får en helkroppsmassage på ett spa av dem andra.

Vidare så gjordes min vecka igår. Min guidechef ringde och frågade om jag inte ville vara flygplatsansvarig på transfern på lördag då hon ska hem på bröllop. Blev skitglad, kul att få testa något nytt. Inte för att jag är 100 på vad allt handlar om men det får jag reda på imårn lr på torsdag. Lr i stora drag vet jag men.. Hur kul som helst iaf :) Sedan hade jag morgonbrief imorse - dvs. berättar dagens väder och morgondagens aktiviteter/ utflyter under frukosten - där en kvinna kommer fram till mig direkt efter och säger något i stil med "Jag vill bara säga en sak. Du är 21 år och är jätteduktig på det här jobbet. Du har det i dig" Sådana kommentarer gör att man skuttar resten av dagen. Jag älskar det här jobbet och trivs hur bra som helst, att då få bra kritik tillbaka gör ju bara att lingonsylten till köttbullarna blir ännu godare. Typ.. Om man gillar lingonsylt vill säga..

Ganska ofta ställer jag mig frågan om det verkligen går att ha det så här bra i livet. Förstår inte hur man kan gå och streta på hemma i sin gamla vardag när man kan leva livet såhär. Men sedan är vi alla olika, vissa vill vissa inte. Men, jag känner mig lyckligt lottad som se livet från den sida jag gör nu. Om jag bara hade mina nära och kära bredvid mig skulle livet vara ultimat..

Om ca en timme åker jag i väg med 23 gäster till Calvi och hämtar min finfina vän Mia och hennes gäster och därefter kör vi dagens utflykt. Route des Artisans. Och precis i denna sekund kom jag på att jäklar ja, måste käka lunch innan jag åker i väg.. Så nu fick ett litet mission här..

Återkommer med bilder och lite annan trevlig info ikväll när jag är tillbaka..

Ciao.

Fredag i dag. Starten på helg ( i Sverige). Studenten. Mycket som händer nu.. Grattis till alla mina vänner som tar studenten i dag! :) Bra jobbat hörni! För mig betyder det mest bara lugn kväll då den nya veckan startar i mårn. Och för kommande krävs mycket energi, Adam åker hem några dagar till Sverige så jag och Johanna får jobba för tre.. Tror dock det kommer att gå galant :) Arbetsdag är glädjedag, som man brukar säga..

Annars så har Marthina inte varit speciellt kaxig som människa i dag. Dra på trissor... Höll fasen på att somna när jag pratade med en gäst idag. Man bör sova lite mer än tre timmar innan man ska upp och jobba. Och helst inte ha intagit alkoholhaltiga drycker.. Men det var precis så min kväll blev i går. Först lite barhäng på hotellet, efter mycket övertalning av folket (hade ingen som helst lust till en början..) Världens största tequila shottades och hrm, mindre är att föredra. Testade även på kanelbulle - låter som en ny drogsort men icke.. En helt vanlig shot som har en eftersmak av kanelbulle :) .. sedan vidare mot bodegan. Lilla jag hade inte tänkt fortsätta därifrån men svårövertalad var jag inte direkt när vi väl var på bodegan så vi hoppade upp på ett bilflak som sedan tog oss till Pub's. Diskoteket här i byn :) Tydligen hade en av restaurangerna här personalfest lr något sådant då många av dem var där. Lite skak av rumpmuskulatur innan vi gick hem vid fyra.

... Det slutar inte här. Jag och en av diskarna, Tobbe, hade bestämt tidigare under kvällen att vi skulle kika-bakis-film på siestan i dag men då kom ju jag på den briljanta idén att det skulle vi göra i natt. Ord och inga visor.. Johanna, Tobbe och jag klickade igång "Vi hade i allafall tur med vädret - igen" men jag sov innan filmen ens hade börjat.. De andra höll ut halva filmen.

Nu ska jag ta och sova lite så jag är redo för den nya veckan imårn! 

Sov gott allesammans..

Kram.

Shit vad ofta jag är inne här på bloggen nu för tiden. Vet ju knappt vad jag ska skriva. Hmm..

Jo, igår åkte vi ju till Bastia och hämtade min kära sambo, äntligen har jag en till i rummet! Fick svenskt godis också.. Inte helt fel. Sedan begav vi oss till Orizonte och där ställde jag mig frågan om varför Orizonte fick massa killar i personalen, bättre uppdelning tack :)

Saknar familj och vänner supermycket. Tror det kan ha att göra med att jag vill ha närhet så kära familj och vänner där hemma i Svea rike, ni är mer än välkomna att komma hit lr slå en pling.. Då vet ni att ni skulle göra min dag! Ni är enormt saknade och tänker på er varje dag.

I dag är lilla Märta ledig. Var uppe kvart i sju för att hjälpa Adam med lunchprepp iaf men sedan ställdes vandringen in då det regnar här i dag. Nu tänker ni att fasen va trist att det regnar men jag tror de allra flesta i personalen faktiskt är rätt glada över det. Jag är iaf det. Äntligen kan luften rensas upp lite och sen börjar vi om igen. Trodde aldrig jag skulle bli så glad för en grå himmel och blöt mark men se där, överraskningar väntar bakom varje knut..

Men så när det inte skulle göras några lunchpaket bestämde jag mig för att välkomna dagen ändå genom att käka frulle direkt och sedan fixa och trixa lite. T.ex. så har lilla jag lockat håret lite idag, ett vääldigt ovanligt fenomen här nere på Korsika. Haha.. Skönt att bara ta allt i sin takt, inte stressa.. Alldeles strax ska jag, Bella och en tjej som heter Åsa och till Bastia för att hämta upp min sambo, Johanna, på flygplatsen. Därefter ska vi åka till Orizonte och lämna lite saker samt hämta upp saker. Orizonte är alltså Langley's hotell på östkusten. Det öppnar nästa lördag så ska bli kul att träffa personalen, speciellt dem man träffade i Helsingör på introduktionskursen..

Annars så slet smarta lilla jag upp en smärre del av ena hälen i går. Precis när dem har återhämtat sig från skavsår och sådana trevligheter så börjar visan om.. Smartass! Bara att fortsätta slita ut flippisarna tills skinnet är tillbaka..

I eftermiddag när jag kommer hem ska jag ta och sätta mig med papper och penna och tota ihop lite brev till folk därhemma. Saknar alla jättemkt och är helt rutten på att höra av mig. Inte okej!

Nej, nu ska jag ta och hoppa in i bilen..

Skrev ju för ett tag sen att jag skulle berätta en liten story som inträffade med en dansk man här på hotellet.. Here you are:

Marthina är på väg till personalmaten och ska precis gå in i restaurangen när en dansk man stoppar mig och gör en rörelse med händerna samtidigt som han frågar om vi har "något" (detta något förstår jag inte men tolkar utifrån hans handrörelser).

Jag: Jaa, till toaletten menar du?
Gäst: Va?
Jag: Till rummet asså?!
Gäst: Ja precis.
Jag: Ja, jag ska bara säga till vår vaktmästare så hämtar han en åt dig direkt. Vänta här.
Gäst: Okej.

Marthina går och säger till Kritan att en dansk gäst vill låna en avloppsrensare till rummet. Kritan går och hämtar en medan jag informerar gästen att vår vaktmästare kommer alldeles strax. Gästen tackar så mycket och Marthina går lugnt och hämtar mat och slår sig ner för att avnjuta middagen. Strax efter kommer Kritan in och går fram till Marthina..

Kritan: Du Marthina, när jag kom hem avloppsrensaren kollade gästen på mig som om jag vore dum i huvudet!
Jag: Jaha..?
Kritan: Han ville ha en korkskruv!

Jaa, ibland finns det vissa språksvårigheter trots att vi bor så nära varandra..

Men hur jag kunde tolka allt till en avloppsrensare är för mig en gåta.. Men för er som läst och hört om min duschmunstycke-historia vet ju att jag lätt kan tolka allt otroligt konstigt :)

I lördags blev det ny vecka. Körde bara sen transfer men var nere vid halv åtta då farmor åkte. Vi skulle ha käkat frulle ihop vid halv sju, men lilla märta vaknade halv åtta av att telefonen ringde. Kläderna satt på kroppen på två röda och sen direkt ut till bussen för att släppa en tår och säga hej då. Tack släkten för att ni skickade hit lilla farmor, har varit mysigt!

Annars så var det rätt lugnt de sista dagarna förra veckan. Var i Calvi i torsdags med farmor där vi åt lunch i hamnen och kollade in lyxbåtar. Tänkte att jag skulle ta och gifta mig rikt så känner ni någon som råkar ha en lr två slantar för mycket så kan ni ju rekommendera mig. "en trevlig tjej på 21 vintrar, halvblond, gillar härliga skogspromenader och att plocka svamp samt att njuta av ett glas rött då och då" (det där med svamp och ett glas rött stämmer inte alls men hallå, det blir väl plus i kanten om man skriver så? Hur många kontaktannonser är ärliga egentligen?)


Denna vecka blir lite annorlunda i mitt liv som guide..

Söndag: välkomstmöte, guidemöte och sedan reception 18-22
Måndag: Ledig - hämta Johanna i Bastia
Tisdag: Ledig (igen) - har dock en del saker att göra
Onsdag: Båttur till Scandola samt citadelltur i Calvi samt reception 19-22
Torsdag: Diverse förberedelser samt bouleturnering och musicquiz
Fredag: Diverse förberedelser samt köra ridning
Lördag: Ny vecka!