märtan

Där jag satt i soffan och njöt av att titta på värdelösa program och med gårdagens Aftonbladet i knät började ångesten krypa längs ryggraden.. Kallt svett började synas i pannloben (kallsvettig alltså...). Måtte mina bloggbesökare få veta vad som hände i dag! Så nu ska ni få höra...

Det var en gång en busstur. Det var en förträfflig eftermiddag då solen sken och man kunde höra trädens sus viska i örat. Det bara sprätte i kroppen där man gick gatan fram.. No, no and no... Låt oss ta det snabbt och enkelt. Satt på bussen hem och småläste "Metro" när jag blev supertrött. Höll på att somna när jag plötsligt vaknar till av att hela jag, och då skämtar jag inte, hoppar till. Båda armarna och båda benen studsade. Detta med en fullproppad buss. Tjejen jag satt bredvid lade nog märke till mitt sprattelgubbe-försök, samt tjejen på ca 13 jordsnurr (Shiit, när använde man det uttrycket senast?!) som stod precis bredvid mig i gången.

Inte så att jag skämdes men jag har ju haft större lust att somna om i mina dar.. Så vitt jag vet somnade jag gott där jag satt sen, utan ryck :)

And that's the cookiecrumble. (Rätt skrivet?)

Ciao...