Underbaringarna mina

Åhhh....

Jag dör en smula.

Ringde på mobilen nyss. Okänt nummer. "Aah Marthina". Då är det min älskade Pia som ringer och tackar för presenterna. Lr jaa, det var tre pers som snackade samtidigt. F. försökte få lite ordning på torpet medan Pia och Ostiane mest sket i det. Om jag ska vara ärlig hörde jag inte allt de två små underbaringarna sa men på det stora hela sa dem tack och var glada :) Dock berättde Pia att Ostiane inte tycker om "Cendrillon"/ Askungen. Var Askungen-motiv på ena trosan som hon fick. Haha, ärlighet är det bästa och det visste Pia tydligen :)

Berättade att jag skulle på intervju för jobb på Korsika och F. berättade att det är helt underbart med stort U där. Hennes favoritställe i världen. Helt ma-gni-fique som hon sa :) Nu blev jag ju lite taggad att verkligen kötta på intervjun.. Och mitt i samtalet hör jag Pia i bakgrunden som säger att hon vill åka och hälsa på mig i Sverige.. Tror ni inte jag dog typ världens största smula då eller.. Sedan sa F. att om det inte blir nå Korsika så är det bara att jag kommer så fort jag får pengar.. Yes, indeed!

Och det där med pengar... Är ju lätt som en plätt med att hinka in sånt.. Fick höra igår att det typ är vikariestopp nu för tiden också. Känns som om livet ter sig preeecis som jag vill just nu. Jävla pitt-USA som kraschade hela jävla världsekonomin. Ja, jag är irriterad.

Nu ska jag iaf gå runt resten av dygnet och sakna min underbaringar i Dublin.

Puss.


Spännande att åka dubbeldäckare..


Hélie

I dag.

För ett år sedan..





Hélie, en dag gammal.

I går fyllde en av de sötaste bebisarna ever 1 år.

Joyeux anniversaire!

vous me manquez TROP!

Okej, nu saknar jag min au-pairfamilj mer än någonsin. Hämtade ut bilder som jag knäppte med engångskamera under sista tiden. Ni vet, pajade ju min kamera under Alicia Keys-konserten.. (latmask värre att inte ha framkallat dem förrän nu)..

Deras sommarställe, familjen, kusinerna, solen, ja allt.. Det ser hur underbart ut som helst och om sanningen ska fram så var det helt underbart också. Det vita huset, blå fönsterluckor, blått hav, segelbåtar, klarblå himmel, blommor - ni hör ju, låter som värsta Italien, Spanien whatever you want.. Jag bodde sådär under en månads tid med några människor som under en sexmånadersperiod blev min andra familj. Hörde t.o.m mamman säga att jag hade blivit som en i familjen. Hur fint är inte det att få höra liksom?!

Det gör verkligen ont i mig att jag inte är med och ser hur dem utvecklas längre. Höra och se dem göra nya saker. Jag fick se Pia rita en hel gubbe för första gången, se när hon förstod hur sitt namn skulle skrivas, Hélie och all hans utveckling som nyfödd och Ostianes första bajsning i pottan, avvänjningen med blöja och massa annat. Det gör sååå jävla ont. Jag fick deras kärlek, jag fick F. och C:s kärlek. Jag gav dem kärlek. Vi litade på varandra. Jag öppnade mig för dem. De berättade saker för mig.

Det gör ont. Jag vill vara där. Hela tiden.

Nu ska jag fan borra ner ansiktet i kudden och gråta lite.





Je vous aime de tout mon coeur!




ett år har gått!

I går var det ett år sedan jag anlände till min värdfamilj i Paris. Ett helt år sedan.

Minns allt så himla bra. Hur jag kom till flygplatsen och tänkte att det var bäst att kissa innan jag mötte värdpappan, vem visste när jag skulle kunna kissa?! Tog god tid på mig, vi var ju ändå tvungna att vänta på väskorna osv.. När jag var på väg mot väsk-rullbandet såg jag en långskånk stå där med en lapp med mitt namn på. Gick fram och sa hej och jahapp, där var första kindpussen gjord. Haha.. Han stod vid rullbandet...

Vidare stannade han och tankade vid en mack. Där satt jag, i ett främmande land - ett kolsvart land för stunden (landade vid nio på kvällen), i en främmande bil, med ett rätt så främmande språk på radion och en främmande man som tankade den främmande bilen. Men det kändes bra. Värdpappan, Christian, pratade på hela vägen hem.. lr frågade mig frågor. Jag sa väl mest ja och nej :) Blev så glad när han sa att jag skulle känna mig precis som hemma när det gällde mat osv.
Kom dit och möttes av världens minsta hall.. Och med två big size-väskor blev den inte direkt större.. Drack vatten, lr vare juice, nej vatten vare och ringde hem.. Blev sedan ledd till mitt rum och kikade på mina små söta barn innan jag lade mig..

Sa när jag kom att tjejerna fick gärna komma in och säga hej på morgonen, då de var så nyfikna på mig. Och jag på dem. Jag kunde knappt sova den natten. Inte för att jag var nervös. Nej, jag hade bara ett fnuttigt lakan som täcke och höll på att frysa ihjäl! Hade massa idéer om vad jag skulle göra för att frysa mindre men kunde ju inte klä på mig halva resväskan ifall de skulle komma in. Runt halv åtta knackade de på dörren. Jag sa "Salut", något jag aldrig mer sa till dem. Men iaf, Frédérique märkte direkt lakan-situationen, berättade att jag låg på själva täcket och tycke synd om mig som borde frysa. Jo tack! När de sedan kilade ner kröp jag ner under täcket och sen somnade jag om, så gott så gott :)

Detta skrev jag första dagen där:

Forsta dagen har. Vi ska fixa internet till mig inom nagra dagar sa att jag kan sitta vid min dator. Ar inte latt att skriva pa ett franskt tangentbord vill jag lova. Allt sitter pa fel stalle. Har redan mycket att beratta men det kommer nar jag har mer tid och kan sitta vid min dator. Kanns iaf bra. Ostienne vill bara ha hjalp av mig. Snabba puckar :) hehe..Nu ska jag ata ett litet mellanmal for att sedan kolla nar de badar. De haller pa nu sa jag far skynda mig.

Ar varvader har i dag. Annat an det graa hemma i Sverige. Klarbla himmel och sol hela dagen :)

Hors snart igen..


Några bilder från första tiden.. Vad mina små tjejer växte under tiden jag var där, helt sjukt..


första lr andra dagen..



första promenaden = vilse! :)


min första promenad i Chatou..

var i chock över den dåliga planeringen av trädplanteringen..
Det var ju redan världens minsta trottoarer...

.. och soporna langade man ut på gatan. Okej.

My street :) Bodde vid det andra trädet till vänster..

våran lilla port..

Det var lite bilder från the very beginning.. Saknar allt så otroligt mycket. Känner en sådan stor kärlek till den där familjen. Hur mycket minnen bär jag inte med mig från den där tiden?! Går ju inte att få ned allt på papper.. Och Bella om du läser det här så haha, hur ofta börjar man inte tänka på allt vi gjorde? Fyllerusningen nedför trappan.. Ett av det roligaste kanske :) Ångrar inte en sekund att jag åkte.

Och alla ni som funderar över att åka. ÅK! Fundera inte ens..



a big part of me

Tidigare i dag ringde jag till min andra familj. Min värdfamilj. Vi har inte pratat sen jag var där i oktober. Jag och Frédérique pratade inte så länge utan vi bestämde att de skulle ringa nu ikväll när tjejerna var med.

Det var Pia som var i telefonen när jag svarade. Hon frågade vad jag hade fått i julklapp. Svarade "inte så mycket" och sen "choklad". Kan ju inte direkt dra till med att "Nej du, Pia.. Du vet att jag fick ju sprit. Härligt va?!" Hehe.. Frédérique var sedan djupt ledsen att de hade glömt bort min födelsedag. Ska inte säga att jag inte tänkte på det.. Helt plötsligt börjar de sjunga Happy Birthday med Ostiane i spetsen. Behöver jag säga att tårarna var nära? Det jag sen blev mest glad för var att:

1. Tjejerna pratar fortfarande om mig
2. F. tyckte min franska gick bättre och bättre - något jag inte har känt på sista tiden
3. Jag fick komma när jag ville!

Vad har jag gjort i mitt tidigare liv för att ha få ha träffat denna familj? Ska kolla biljetter dit så fort jag har en extra femma i plånkan och vet mer om hur det blir med Frankrike. Måste dit inom kort iaf. De växer ju som sjutton - speciellt minstingen!

här lagar vi en supergod paj!



Dublin 21-25 oktober

Åkte ju till Dublin, Irland mellan 21 och 25 oktober för att hälsa på min au-pair-familj. De flyttade dit i augusti men för att uppdatera er lite om ni glömt lr inte läste bloggen då jag var au-pair så har pappan i familjen bott där i veckorna sedan i mars. Detta då han blev förflyttad dit för att lära sig engelska, helt av egen vilja. Under tre veckor i juni var vi, hela familjen, där för att titta på huset, grannskapet, skolan och helt enkelt se Dublin.

Tisdag. Landade i Dublin på tisdagsnatten (hamnade bredvid pappas fd. brandchef på planet. Världen är bra liten!) och blev hämtas av C. Kändes underbart att få kliva in i huset och gå in i "mitt" rum.

Onsdag. Tjejerna knackade på halv åtta morgonen efter. Hej och hå, å vad det går.. Presentöppning (pärlplattor, pussel och lotto) och sen spelade vi "Lotto" innan det var dags för dem att åka till skolan. Just det, innan de åkte fick jag göra de sedvanliga flätorna på Pia :) Pratade massa med F. men fokus låg på Hélie. Lekte med honom hela fm. Vilket innebar att göra massa ljud man normalt inte för, byta blöja, mata honom. Något som var nytt för mig. Han hade precis börjat äta puré när jag kom. Han drack även välling och höll i flaskan själv. När jag var där var nappflaska näst intill omöjligt!








Vid ett hämtade vi tjejerna i skolan. Lekte med Pia under siestan för att sedan leka den berömda krokodil-leken. En lek som lektes x antal ggr under dessa dagar. Var ungefär det enda Ostiane ville göra, förutom att spela lotto.

På kvällen badade jag Hélie, något jag inte riktigt vågade när jag jobbade hos dem då jag tyckte han var så liten då. Han är ett framtidshopp för Frankrikes simlag, helt klart! Därefter blev det lite födelsedagssång för Pia. Oj, vad man inte firar som i Sverige. Lite sång, en sockerkaka, lite paket med själva familjen. Tårta? Släkt? Kalas? Haha..

Ni kanske kommer ihåg att Pia och jag inte var direkt bästa vänner förrän det var dags att lämna dem?! Hon ville att jag skulle stanna hos dem! Tror ni jag höll på att smälta eller?! Kvällen avslutades med filmen "Closing the ring" med F. och C.



Torsdag. Väckning halv åtta av tjejerna. Spelade "Lotto" i min säng. Somnade dock om när de hade åkt. Sovmorgon :) från lunch var jag barnvakt åt alla tre. Hélie och jag hämtade tjejerna i skolan, jag gav dem lunch, mös med Ostiane innan hon somnade och kikade sedan på TV med Pia.

Regn och foppatofflor???
Hur söt regnjacka som helst dock!





Efter siestan blev det studsmatta med hela bunten. Vi hade jättekul. Tur att man har barnasinnet kvar säger jag :) Därefter bad av tjejerna och sen Hélie. Middag och några "24"-avsnitt med C. och F. innan läggdags.





Fredag. Väckning halv åtta. "Lotto". Ostiane var sjuk. Vi lagade gröt ihop. På slutet (efter 6 månader) kunde jag nästan dricka mjölken. Haha.. Fy fasen vad vidrig den är. Förstår att det tog så lång tid som det tog att vänja sig. Tacka vet jag svensk mjölk! Gick och handlade med Hélie. Han var jätteorolig hela em. så jag traskade i väg med barnvagnen. Hamnade i en park där han fick sin välling. Mys, mys, mys!





Lek med tjejerna, bad av Hélie, gav honom middag för att sedan leka med tjejerna igen. Krokodilen, så klart! När vi tittade på TV hostade Hélie lite krupp-aktigt. Jag ringde till doktorn och heeey, jag tänkte franska-engelska. Inte ens telefonnumret sa jag utan att tänka det 3-4 ggr i huvudet. Lite småläskigt måste jag säga!

Lördag.
Baguetter, croissanter, nutella och marmelad till frukost (hej hunger-efter-tio-minuter...) innan jag tog bussen till flygplatsen vid nio. Inga tårar vilket var skönt. Kom hem 12 h senare. Lagom trött.

Är så glad att jag åkte dit. Även om jag var jättetrött under dagarna (är inte längre van att leka hela dagarna..) så njöt jag så mycket jag bara kunde. Var underbart att få vara en del av familjen igen. Är jätteglad att jag fick gå tillbaka till mina au-pair-vanor som att hämta dem i skolan, handla etc.

Hoppas vi ses snart igen!

What a wonderful day. Not!

Still no internet in the house. Är mer än säker på att irländarna har limmat fast sina tummar i sina små ass. Egentligen gör det mig inte så mycket att vi inte har internet, är skönt att inte vara halvt beroende av någonting ett tag. Det jag är irriterad över är att de inte kommer och fixar det. Välkommen till hantverkarnas värld?

Min dag har inte varit en av de bästa. Hittade inte mobilen i går kväll vilket resulterade i att jag fick ge mig tusan på att jag skulle väcka mig själv när jag skulle upp imorse. Jag lyckades. Helt förvånad över mig själv vaknade jag när jag faktiskt  skulle upp! :) Det var iofs en positiv sak men min mobil was still gone. Tjejerna blev misstänkta ganska snabbt och enligt Pia hade Ostiane lekt med den. Dock vet man inte riktigt om man ska lita på vad en 3- resp. 2-åring säger. Till slut, efter att jag börjat inse att den var borta, hittade jag den i min jacka. Där jag hade letat x antal ggr. Usch vad jag skämdes att skulden hade lagts över på tjejerna. Man är alldeles för snabb att skylla på andra!

Vidare grät Pia sig ut genom ytterdörren när vi skulle promenera lite. Blev dock glad igen så fort vi stängde porten. Mina tider på em. ändrades så jag jobbade mellan 13.45-17.15 då F. skulle i väg och göra lite ärenden. Yes, tänkte jag, jag får ta hand om siestan vilket betyder att jag kan ta det lugnt med min bok (återkommer till den). Nej men hej på dej. Pia och Ostiane babblade vilket slutade med att Pia åkte in i mitt rum, gallskrek tills jag kom in och frågade om hon var färdig då hon snällt gick och lade sig och antagligen somnade direkt. Nu till lillen. Han gallskrek och gav inte upp. Lilla gubben. Där jag gick och bar på honom började jag själv fälla tårar. Mina första tårar av separationsångest kom. Jag lovar er, det var INTE de sista som kommer att komma. Känsligheten själv här! Tjejerna vaknade vid tre (ca. 1 h för tidigt) så där satt jag med lillen i famnen som nu var lite lugn, en alldeles för trött Ostiane och Pia. Kunde inte leka med tjejerna då lillen ville ha all uppmärksamhet från mig.

Puuhh.. När F. kom hem hade vi begravning för en fågel. Han/ hon somnade vid ratten lr nåt för han/hon såg inte fönstret. Krasch. Boom. Dead. F. försökte på bästa sätt förklara för barnen varför vi begravde den och förklarade bl. a. att den skulle flyga upp till himlen, varpå Pia kom på att den inte alls kunde flyga upp dit nu när den låg under jorden. Detta hade hon alldeles rätt i och jag konstaterade att ibland är saker och ting för svåra att förstå. För stunden.

Vidare gjorde jag och tjejerna crepes-smet ihop men som allt slutade med en golvtorkning och en nedkladdad Ostiane. Allt pga. att det inte fanns tillräckligt med stolar. Jiiises vad smet det var på Ostiane och golvet. När det väl hände sa jag "Ahhhhh, Pia" utan att tänka, Ostiane började storgråta, F. frågar om allt är okej varpå jag svarar "nej, det är inte okej!", hon rusar ned, Pia börjar gråta för att jag sa åt henne och F. förklarar att det inte gör så mkt. Där och då inser jag att jag gjorde fel i mitt "ahhhhh, Pia". F. trodde de hade skurit sig på stavmixern. Relax Märta!

Storyn slutar inte här. Ostiane fortsätter sitt gråtkalas och F. ber mig gå upp och sätta på henne pyjamasen. Väl uppe gallskriker hon eftersom det inte är mamma som kommer. Jag visste verkligen inte hur jag skulle göra. Vara hård och sätta på henne pyjamasen eftersom hon bara "höll på" lr låta henne gå ned till F. eftersom hon faktiskt var väldigt ledsen. Jag tog fel beslut. Lät henne gå ned. F. sa senare till mig att jag borde ha tagit tag i Ostiane och satt på henne pyjamasen. Tog åt mig av "kritiken" på helt fel sätt. Så som jag alltid gör när någon rättar mig. Ännu senare undrade F. varför jag inte hade gjort det eftersom jag brukar göra det. Jag känner mig sträng nog mot tjejerna, tror det var det som låg bakom mitt handlande..

Usch, den här dagen vill jag bara lägga bakom mig. Har inte gått bra på några plan känns det som. Mitt nya tänka-positivt-tänkande lyckades inte denna gången.

 Neeej, cheer up dude! :)




Semester...

Märta goes vacation. Check.

Märtan har nu bokat tåg inför sin semestervecka. När man är hos en familj i 6 månader får man 1 veckas betald semester. Torsdagen 10 juli - Tisdagen 15 juli ska jag ha min semester. Är inte ens en hel vecka men gör inte så mycket. Tågets destination är PARIS. Haha.. Tragiskt att jag åker till Paris under min semestervecka. Lr neeej, bara helt lovely :)

Det ska bli hejdlöst kul att få träffa bruuudarna igen och festa lite. Känner mig nästan lite uttorkad :P Och att dessutom få fira 14 juli i Paris ska bli gött. Är rätt säker på att tågresan tillbaka den 15:e kommer vara rätt låååång... Haha..

Hittills i dag har jag tränat, gått till parken med tjejerna samt kirrat lite lunch. Vi gick till parken för att mata svanen och det var inte bara hon som var hungrig. Vi omringades väl av x antal änder och duvor. För övrigt var svanen inte alls tacksam, fräste åt Pia. Otacksamma jäkel. Dem är fina dem där svanarna men de har tydligen inte mycket över när det kommer till snällhet inte. Hrm..

Mina arbetstider i dag är lite ändrade eftersom F. åker till Paris. Jobbade mellan 10-12.30 och ska sedan jobba 15.30-18.30. Vanligtvis jobbar jag 10.30-12.30 och 16.00-19.30. Så fort vi får internet till huset ska jag banne mig sätta mig och beskriva mitt liv som au-pair. Har fortfarande inte fått tummen ur när det kommer till den punkten. Kan dock bero på att min tumme har varit svullen en längre tid. Nej, förlåt, riktigt dåligt. Haha.. Åhh gud vad dåligt det var nu när jag läste det.  Äsch, bjuder på den :)

Måste vara tråkigt att läsa inlägg med noll bilder. Pallar verkligen inte att sitta och dona med sånt på bibblan. Sorry folks!

Nu ska utnyttja den sista batteritiden väl. Bloggläsning! ;)




Återkommande tema...

Torsdag i dag. I dag skulle internet/tv-nisse komma och fixa de två resterande i-landsapparaterna. Han kom, han hade skägg som Pia så snällt påpekade. Nu har vi tv. Inget internet. För dåliga signaler. Happ, får vänta tre dagar till och sen kommer det att komma någon och fixa internet. Sånt är livet. Det som jag gläds åt är att jag får se sluttampen på EM och glädjen över det är inte liten. HALLELUJAH! :) För övrigt fick jag höra riktig irländsk dialekt i dag (tror jag iaf, borde ha varit det) och jag hörde fan ingenting. Kan inte beskriva hur det lät heller. Haha..

Annars regnar det... Haha..

I morgon åker F. till Paris för att fira sin pappa och sin moster (som är gifta). Hon kommer tillbaka på söndag. Vad som händer i helgen är oklart. Jag hade tänkt plöja genom internet hela lördagen men nu gick de planerna i spillror, vilket egentligen är bra :P

I går åkte vi ned på "stan" för att kika i affärer men vi hittade inga affärer. Inte dem vi ville in i iaf. Haha.. Tydligen ska de finnas där men faktiskt så såg vi dem inte. Får göra ett nytt försök någon annan dag.

Juste, har ju berättat att Pia och jag har börjat komma överens.. Nu är vi fasen tajta! :) Kanske fel ordval för ett förhållande mellan en tjugoåring och en treåring men. Helt allvarligt, Pia vill leka med mig hela tiden. Hon säger inte längre dumma saker utan är bara helt söööt. Tog bara fem månader men nu så :)

Haha, en annan sak. Småbarnsföräldrar har det härligt. I går hade Pia och F. en givande diskussion. F. satt i soffan på nedervåningen och Pia satt på toaletten på övervåningen. Diskussion var följande (på ett ungefär):

Pia: MAMAN! Jag har en stooor korv som vill ut!
F: Ja men tryck på (lr hur heter det på svenska?)
Pia: Men jag har en stor korv som vill ut.
F: Ja men du måste trycka på.
Pia: Jag vet inte hur.
F: Jo men tryck på. F. förklarar ljudligt hur Pia ska göra.

Haha, när jag kommer upp står Pia i dörröppningen med byxorna nere och berättar att hon är färdig efter att jag frågat om det gick bra.

Man får inte vara blyg och känslig när man är i en småbarnsfamilj där de minsta precis börjat gå på toaletten. När man är kissnödig så åker byxorna ner, var man än är i huset. Sedan går man till toan. Och på vägen säger man hela tiden att man ska göra det ena lr det andra. För övrigt brukar jag också så fint få berätta vad det är jag gör på toaletten. Haha.. Jag säger då det.

Undrar om det är för att jag har denna sortens humor som detta med kiss och bajs är ett återkommande tema i bloggen lr om det bara råkar bli så. Hmm. Jag ber om ursäkt för detta!

Philip:
Nu har jag hört riktig irländsk dialekt och hmm, den är konstig. Verkligen. Inte härlig. Inte vad jag tycker hittills iaf :)

Emelie: Åhh, härligt att det är klart när du åker :) Börjar när jag slutar! Ja, jag åkte till vårdcentralen där jag bor. Jag fick ett papper från organisationen jag åker med. Åker du privat? Om det är privat så vet jag inte. När jag ringde sa de att de inte fyller i sånt där längre men jag tog med pappret när jag var där för en undersökning och läkaren fyllde i det utan omständigheter. Det kostar väl egentligen också men är man trixig så :P Om jag var du skulle jag ringa vårdcentralen lr till din läkare och säga att du vill få ut ett friskhetsintyg och sedan förklarar de nog hur du ska gå tillväga. Lycka till. Ska bli kul att följa dej, för det kan jag väl?

Batteriet i datorn är så gott som slut så I better get going.

Ciao...

Måndagsupdate

I dag hände något oväntat. Riktigt oväntat. C:s mobiltelefon ringer. F. passar telefonen till mig efter ett tappert försök till att förstå. Nisse telefonfixare. Han kom efter två minuter och nu har vi en fungerande telefon. Ett steg närmare mänskligheten med andra ord. Haha..

I går letade vi restauranger halva fm. Där vi skulle äta brunch var det stängt, vilket det var ungefär överallt. Vi kämpade i motvind. Verkligen. Var hela havet stormar i går. Herre i min själ vad det blåste. Ostianes önskning var fin. "Jag vill ha sol". Sötbarnet. Hamnade till slut på ett hotell precis bredvid oss där vi åt en smarrig lunch. Efter siestan åkte vi till city och kikade in affärer (blev tydligen inge landskapskikande?) men det mesta stängde när vi kom. Tajming, tajming, tajming. För övrigt är det rea här nu. Stackars, stackars resväska.. Haha.. Har dock bestämt mig för att inte shoppa förrän sista dagarna..

Kan inte gå in på min blogg så jag svarar på kommentarer här..
Mimmie, jag är på grymt sugen på lägenhet utomlands. Kika vidare du! :)
Mamma, jag ska. Lovar. Är lite för bekväm bara. Får ta tag i det där.

I fm. ville tjejerna till parken men det är inte direkt så att jag längtar till att gå till parken. Blir liksom en tur varje dag. Vi ska vara här i två veckor till... Jag bestämde att vi skulle promenera och kika på tåget istället. Tänk vad lite det krävs för att få barn nöjda. De såg tre tåg och ville helst stanna längre när jag tyckte vi hade sett tillräckligt många :)

Jo juste ja, i lördags. Vi sätter oss i bilen. Svänger höger ut från vår gata ut på en annan liten gata. Rullar en liten bit. Stannar. Svänger höger igen ut på en liten väg. Kommer fram till en rondell när C. plötsligt märker att han kör på fel sida. Haha. Kuligt värre. Vänstertrafik är inte lätt i början, även om han verkligen har fått in snitsen.

Mina vänner. Datumet för hemfärd är 28 juli :)

Nu ska jag kila hem. Ska ringa till svenska ambassaden. Måste hitta svensk tandläkare. Måste till tandläkaren. Igen. Suck!

Kram på dä.


It's done

Oh my...

Biljetten är bokad.

Känns för stunden helt okej. Inga konstigheter men så fort jag kommer innanför dörren och berättar exakt tider och sånt för familjen kommer det kännas allt annat än okej. Om drygt en månad står jag på svensk mark igen. Okej, det känns inte okej. Skojade bara nyss. SJUUUUKT! Som en annan au-pair tjej sa när hon skulle åka. Vadå, ska jag hem? Jag bor ju här! Så känner jag med. Jag har en vardag här. Jag lever här. Väl?

I bilen när vi var på väg för att handla i förmiddags frågade Pia om jag skulle åka plan snart. Om jag skulle åka uppe i himlen. Hon sa även att hon kommer bli ledsen när jag åker. Tårarna brände. Det gör dem även nu när jag tänker på vad denna lilla 3-åring sa till mig. Vi är de tre systrarna. Pia, Ostiane och jag. Så är det!

Ska snart kila hem då vi ska åka till ett akvarium. Annars har det regnat hela dagen. Är uppehåll nu märkte jag. Hoppas det fortsätter så till jag iaf kommit innanför dörren hemma. Håller tummen! MEN, igår var det faktiskt fint heeeela dagen. Döm om våran förvåning. Haha.. Vi har verkligen bestämt att på Irland regnar det alltid.

I morgon ska vi åka lite bil. Ska kika runt lite på Irland. Detta för att göra någonting och för att jag inte kommer att se Irland annars. Fint av dem. Sötnötar! Då får vi se om Irlands landskap är så fint som alla säger....

Jag hade en del förutfattade meningar om Irland innan jag kom hit. Mina förutfattade meningar om att alla irländare är rödhåriga och fräkninga får nog slängas i sopen. DOCK, för stunden sitter det en fräknig rödtott med en tröja i Irlands färger mitt emot mig. Gissa om min-förutfattade-meningar-del-av-hjärnan ler. Haha. Vill understryka att jag inte har något negativt att säga om rödhåriga. Bara det att jag trodde alla var det här.

Nej ni.. Better get going. Magen hungrar också. Eller Är jag kanske bajsnödig? Antar att det visar sig inom snar framtid. Haha :)

Just ja. Datumet för hemresa kanske ni vill veta?!

Ni får vänta ett tag till :D

Trevlig midsommar förresten!

Kram på dä.

Jag lever och Irland är okej.

Shit  vad det var länge sedan jag gjorde livstecken ifrån mig på denna lilla blogg nu. Detta, mina kära vänner, beror på att de små irländarna inte får tummen ur sina små arslen. I vårt hus, som för övrigt är heelmys men lite halvt opraktiskt, har vi ingen fungerande tv, ingen fungerande telefon samt inget internet. Andra juli ska de komma och fixa telefonen och efter det kan vi kirra internet. SUCKERS! Mm, ungefär så känner jag. Inte för att saker och ting inte funkar i huset utan att vi (läs: C.) har betalat räkningar och allt men åhh, skiten funkar inte. Jag har ringt och snackat med dem 3 ggr nu. Haha, jaa ni läste rätt. Det är jag som får ringa :)

Irland.
Vädret har chockat mig inte bara en gång. Solen visar sig här också. Trodde inte det skulle ske. Dock har det bara i dag varit tre olika väderslag (heter det så?) Var strålande sol i morse och jag sjöng verkligen "Åhh, vilken underbar dag!" när jag gick ut. Därefter grått och trist. Sedan ÖSTE det ner och nu skiner solen igen. Man kan inte planera sådär jättelångt framåt. Haha..

Staden verkar helmys. Helt fel med vänstertrafik är det dock. Är livsfarligt att gå över gatan då man kollar åt fel håll hela tiden. Dock börjar jag lära mig hur jag ska kolla så förhoppningsvis undviker jag att en olycka inträffar. Haha..

Att 12 ägg kostar ungefär 5 euro (ca. 45 sek) är sjuuukt. Det är sviiindyrt att handla mat här. Vi var i affären i går och jaaa, vet inte vad jag ska säga..  Om man är fattig är Dublin kanske inte den bästa staden att bosätta sig i om man säger så.

Huset är jättemys men aningen opraktiskt. Man måste ha nyckel för att öppna dörren, handtaget sitter i axelhöjd för en vuxen person, dvs. barnen kan inte gå ut själva. Diskmaskinen är i andra änden av köket än diskhon. Tvättmaskinen är placerad bredvid diskhon och torktumlaren i andra änden av huset. Adapter behövs till uttagen, vilka det finns väldigt få av. Trappan är inte barnvänlig någonstans - strumpor i trappan är förbjudet. Är heltäckningsmatta så gott som överallt. Skönt att gå på men sen då? Finns inga skåp på toaletten utan bara en liten hylla. Jaa, det var vad jag kom på nu. Aningens opraktiskt alltså men det funkar :) Det är iaf helmys även om det inte låter så! Hehe..

Hm, nu måste jag kila hemåt igen då det väntas lite arbete. Sitter för stunden på biblioteket. Kommer gå hit igen för att blogga lite och sånt. Ska även boka lite biljetter till saker och ting.

Hoppas ni inte har svikit mig. Jag sviker inte min blogg i första taget.

Puss på er!

Mot nya äventyr...

Oj, nu har jag bloggabstinens som heter duga men jag fâr hâlla mig ett tag till. Läget är nämligen sâhär. Jag sitter hemma hos Bella och jag ska sova här i natt och förmodligen även i morgon natt. Varför kanske ni undrar?! Familjen har inte kastat ut mig sâ ni behöver inte oroa er för det. Det är bara det att vi inte har nâgot hus längre. Haha..

Har inte nämnt nâgonting om denna händelse tror jag. För stunden är en flyttfirma hemma hos oss och packar alla saker. Flyttlasset gâr sedan till Irland. Familjen flyttar dit i september. F., jag och barnen ska bo i F:s systers hus mellan onsdag och lördag och sedan flyger vi till Dublin pa lördag.

For tillfallet är hela familjen splittrad. Jag är hos Bella, F; och lillen ska sova hos en väninna till henne och tjejerna är i Bretagne hos deras moster. Och där kommer dagens arbete in. Klockan nio âkte vi hemifrân. F. skjutsade oss till stationen och sedan började dagens färd.. Tâg till Ch. de Gaulle - etoile, mötte upp farmorn som âkte metron med oss till Gare Montparnasse. Därefter tog vi tre tâget till Nantes. Âkte första klass och tjejerna var egentligen jätteduktiga men det är inte sâ livligt i första klass sâ de hördes ganska bra. Mannen bredvid mig mâste ha tyckt att resan pâ tvâ timmar var hemsk. Han hade sakert förutspâtt en lugn färd i första klass. Suckades nâgra ggr men var inte sâ mkt jag kunde göra mer än att ignorera suckarna. Hehe..


Vi kom fram klockan ett. Mostern mötte upp oss pâ perrongen och vi sade hej dâ. Väntade en timme (till klockan tvâ) och sedan âkte jag tillbaka till Paris själv. Sov ungefär hela vägen. Sâ, det var min arbetsdag. Softisch!


Nu ska jag kika lite pâ Frankrike - Rumänien och sedan hjälpa Bella med middagen.


Âhh, när ska jag fâ skriva om min sista helg som au-pair i Paris dâ?


Vet inte när jag uppdaterar igen.. Men som sagt, min tid som au-pair i Chatou är nu över. Nu väntar ca. tre-fyra veckor i Dublin och sedan âker vi till Bretagne. Min sista tid här blir i sommarhuset som vi var i pâ pâsklovet. Tänker inte börja fundera en massa över detta. Me and changes you know. Om jag inte tänker sâ är det lugnt. Mitt rum är liksom helt tomt, alla mina saker ligger nedpackade i mina resväskor. För övrigt sâ var jag lite orolig över hur det skulle gâ med min packning men det gick galant. Alldeles, alldeles galant! :) Tillsammans blev vikten 31 kg i väskorna och handbagaget ca. 6-7 kg. Med andra ord kan jag shoppa lite, lite till om jag känner för det :P

Nej, match var det ja. Ni kanske märker att jag har lust att skriva..

Kram pâ er!


080603

Lunchen med Anna var helmys. Gud vad jag skriver ordet mys ofta. Har ni tänkt på det? Aja.. Satt på trappan vid Grande Arche så vi såg ända bort till triumfbågen. Är verkligen maffiga byggnader vid La Défence. Märta, er personliga fotograf à la Paris knäppte så klart kort. Vad gör man inte?! :)


Ser ni bågen? De tänker till ibland de där frassekarlarna.

Den närmsta byggnaden är Hilton-hotell om det intresserar ngn?!

modernt, modernt i gamla Paris

Och sen har vi dagens bästa.

Kanske inte bästa bilden på denna sockersöta tjej men..
Here she is :)

När jag väl var hemma igen och det var dags att göra lite nytta hade jag och tjejerna riktigt skoj. Jag har fått tillbaka min energi som har varit putsväck ett bra tag. Vi byggde torn med lego. Here it goes...




Här var det tävling som gällde.
Om hon vill vinna på fusk så visst :P

Gott samarbete = gott resultat.
Detta var kanske femte försöket.
Hann aldrig fram med kameran innan det pajades men där så :)

Puss på er sötnötar!


Talking, talking, talking

Nu ska jag så kort som möjligt få med allt som jag vill berätta för er..

Gårdagen kändes så värdefull för mitt liv som au-pair..

Jag och C. pratade ganska mycket med varandra. Vi ses ju knappt eftersom han bara är hemma på helgerna och jag är mest borta på helgerna. Denna gången var han kvar ända till imorse så vi pratade lite igår. Bland annat ropade han på mig när jag gjorde lunch. Han sa att han typ funderade över en sak och direkt kände jag att jahapp, det är nu det kommer. Jag väntar verkligen på en tillsägelse lr nå. Vet inte varför men det känns ju som om det borde komma en någongång. Eller? I vilket fall som helst funderade han över hur vi svenskar åt egentligen. Vi äter rätt ofta i hans ögon. Frassemän äter i snitt 3/dag. Hej svält! Måste ta tag i Sve - Fra- skillnader någon dag också.

På eftermiddagen satt jag och F. och pratade lite om allt och inget medan hon vek tvätt och jag vaggade lillen. Berättade att det nästan var säkert när jag ska ha min semeseter. Då kom "åka-hem-frågan" upp. Har bävat för den stunden. Hon nämnde bara att jag kanske skulle kolla upp det med tanke på att det blir dyrare och dyrare ju närmare man kommer. Jag sa att jag hade tänkt på det en del samt att mammsen min påpekat det några gånger, men att jag inte vill spika ett datum. Då blir det ju nedräkning. På riktigt. Jag trivs verkligen så fruktansvärt bra i denna familj, i detta land. Jaa, jag trivs med mitt liv. Jag lever mitt liv just nu och jag vill inte lämna det. Inte än. Kände tårarna bränna när jag berättade för henne att jag trivdes så bra hos dem och att jag inte ville åka hem. Sorry folks men det är faktiskt så jag känner. Måste väl kolla upp biljetter snart iaf. För prisets skull. Jobbigt!

Bella och jag fikade med Eva i går. Helmys att träffa henne. Och i Frankrike. CF goes france liksom :) Hon har varit med om mycket här hon. Haha.. Ibland måste man ljuga lite lr hur var det? :)




mini-CF-reunion :)





My day so far

Började jobba nio i dag då C. är hemma tills imorgon och han ville så gärna gå med Pia till skolan. Sista gången han kunde göra det. Hrm, nu kom det där med sista upp igen... Just för stunden städar C. källaren, F. och Ostiane är på bestund, Pia i skolan och lillen sover. Det är alltså lillen som är mitt jobb denna förmiddag.

Jag har sedan jag vaknade bläddrat i två ELLE, klätt på mig, käkat frukost, ställt in saker i diskmaskinen, röjt lite i tjejernas rum och borstat tänderna. Lillen valde att samarbeta denna förmiddag.

Juste, ringde till tandläkaren också. Hon som jag ville få tag på, svensk tandläkare, var inte där. Han som jag pratade med frågade om jag ville ha en rendez-vous. Ett möte. Ja, svarade jag. Oroa dig inte fick jag till svar och sen pep det i ca. 1 minut. Ahh, han kopplar mig satt jag och tänkte hela tiden. Sen blev det tyst. Jag lade på. Jag kände att jag blev väl mottagen av karln i andra änden av luren?



Citat

Några citat som mina små sötbarn kläckt ur sig de senaste dagarna...

"Attends, tu as tes pantouffles(stavas?)!" = Mehh, du har ju dina innetofflor! - Pia när vi är på väg till skolan. Jag hade mina ultra-aqua-färgade foppa eftersom jag hade skavsår. Man ska ha skor på sig ute, inte innetofflorna!

"Varför sover du alltid så länge? Vi vaknar alltid före dig" - Pia när jag nattade dem. Hon tyckte jag skulle börja gå upp tidigare. Haha..

Åhh, hade ju ett citat från Ostiane också men jag har glömt bort det. Hrm, får skriva ned saker och ting direkt. Det kommer mycket roliga saker ur deras munnar.

Nu äre bedtime. I morgon är Märta goes kulturell som gäller och då är tidig morgon ett måste.

Sleep tight fellows!


The first last day

Nu har vi kommit fram till fredag. Sista vardagen på veckans vardags-dagar. Inte bara det. Det var även min sista dag i skolan. Min sista dag som Pacales elev. Min sista dag som student hos La Clef. Min sista dag med mina klasskompisar.

Om ni inte förstod att jag är lite nere utav det ja skrev ovan så ska jag berätta det för er...

Det kändes/ känns inte alls kul att det var min sista dag i skolan här. Jag är inte mycket för förändringar. Det är oftast bara jobbiga. Iaf i början. Jag har många gånger tvingat mig i väg till skolan och även valt att känna efter lite väl mycket efter krämpor i kroppen så att jag har kunnat stanna hemma sedan jag kom hit. Men oj vad jag har lärt mig mycket varje gång jag har satt mig i den där skolbänken. Nästan läskigt mycket när man tänker efter. Mycket tack vare min underbara lärare.

Men hörni.. Jag har för sjutton gubbar pluggat i ett annat land. Är inte det lite småcoolt så säg. Haha, har jag inte reflekterat över förrän nu. Bättre sent än aldrig??? Haha.. Nej, men allvarligt. Coolt som fan. Jag har varit en utanför-Svea-rikes-gränser-studerande-ung-tjej. Weii, weii, weii :)

 
Ett litet tack till min lärare. Om jag är gullig elev -08? Självis :)


Klassen. Läraren är 2:a th.

Tack La Clef för att jag gick vara elev hos er (jag valde ju er men det är en annan sak...)

Detta var ju den första av alla sista-dagar jag kommer att vara med om här. Usch för sista-grejer!

Kram på dä!





jorå.

Jag är säker på att jag hade somnat gåendes i dag om jag bara hade slutit ögonen. Hjälp vad trött jag är. Icke bra. Tänker inte skriva en gång till i denna blogg att jag måste ta tag i det där med sömnen - gör det ju iaf aldrig. Haha.. Hörde jag ordet självdisciplin? Nej, tänkte väl..

I skolan gjorde vi ett test på nivå 2 och jag kan ju säga att jag inte ligger där riktigt än. Vi har gjort två tester på nivå 1 tidigare i veckan och dem var ju piece of cake. Detta däremot, jössenamn vad jag inte hängde med. Dessa tester är alltså gamla prov som vi använder oss av för att öva inför det kommande (frivilliga) provet. I morgon ska vi göra ett till test på nivå 2.

Vet ni om det finns någon anledning till varför man helt plötsligt får dille på stekt ägg? Okej, börja med att utesluta graviditet för den chansen, nej risken, är minimal. Kan man ha brist på något? Ett dille som är övergående? Hrm... Gott är det iaf :D

Hoppas lillen är lite hjälpsam i dag och sover mellan halv fem och någon timme framåt eftersom jag ska vara barnvakt åt honom då. Ska nog gå runt och nynna trollsmors låten och om lille videung fram tills halv fem så kanske han kommer in i någon sorts dvala varefter han somnar ögonaböj. Sounds good to me! :)

Nu är det dags att skriva ett kort och lägga på postlådan samt plugga lite.


skrämmande

Tänk er denna situation.

Skrikande bebis i famnen. Inget funkar. Finns annat att göra än att skutta omkring med lillpysen. En lampa poppar upp ovanför huvudet. Bärselen! I med ungen i den och vips. Jag röjde på övervåningen, lagade lunch och på köpet fick jag en nöjd och sussande bebis.

När jag kom på bärsele-idén såg jag alla sorters varningstecken. Hur i helsefyr kunde jag komma på den idén?! Jag har kommit in i ett mamma/au-pair/ta hand om barn- tänkande.

Min idé skrämde mig lite. Skrämde och skrämde, den skrämmer mig fortfarande. Inte lite heller...

Om man dock ska tänka till mitt mamma/au-pair/ta hand om barn-tänkande så var det en jäkligt bra idé jag fick. Här snackar vi smart. Tänkte liksom i flera led. Men nej, nej och åter nej! Det var smart, OM jag hade varit mamma. Nu är det bara skrämmande.

Kände mig dessutom höggravid där jag hade ungen på magen samtidigt som jag böjde mig ned efter saker på golvet. Och alla ni som inte har varit gravida, den känslan var lite småskrämmande den också.


Smart hittepå måste jag säga...


Så här kände jag mig :S



Tidigare inlägg
RSS 2.0