sega dag
Seg som sjutton känner jag mig. Får ta mig i kragen och kasta in mig i duschen och sen kötta på lite med städning av rummet. Tänkte köra allt.. Allt från dammsugning till att bädda rent. Känner mig smått skadad efter att en gullunge på Korsika sa att hon bäddade rent en gång i veckan. Ni vill inte ens höra hur ofta (sällan..) jag gör det... Haha, jag är inte en speciellt fräsch individ om man säger så :P Men nu ska här bytas, redan efter 9 dagar. Rekord!
Annars var jag supertaggad för en morgonpromenad med Harry imorse men så kom han in i mitt rum och upp i sängen. När det händer (varje morgon) blir jag liksom som förlamad. Bara ligger där. No good. Dock tog vi oss, tillsammans med mams, ut på en timmes promenad efter frullen. Skoja inte att det är bra att ha hund, man liksom tar sig ut när det bär emot!
För övrigt kikade jag in på min ena överlevnadsida på internet nyss (www.tignes.net) och drömde mig bort. Tror inte jag fattar hur underbart det kommer att bli. Snö, perfekta gymmet, X-games i mars, gay- week, Laurent Wolf på nyår osv. Gå in och kika så förstår ni :)
Nej, dusch vare!
Enjoy your lördag..
(Om folk undrar om min alkoholnerv är den fortfarande läskigt död!)
Annars var jag supertaggad för en morgonpromenad med Harry imorse men så kom han in i mitt rum och upp i sängen. När det händer (varje morgon) blir jag liksom som förlamad. Bara ligger där. No good. Dock tog vi oss, tillsammans med mams, ut på en timmes promenad efter frullen. Skoja inte att det är bra att ha hund, man liksom tar sig ut när det bär emot!
För övrigt kikade jag in på min ena överlevnadsida på internet nyss (www.tignes.net) och drömde mig bort. Tror inte jag fattar hur underbart det kommer att bli. Snö, perfekta gymmet, X-games i mars, gay- week, Laurent Wolf på nyår osv. Gå in och kika så förstår ni :)
Nej, dusch vare!
Enjoy your lördag..
(Om folk undrar om min alkoholnerv är den fortfarande läskigt död!)
Vad jag sysslar med
Skrev i det tidigare inlägget om självhjälpskurs. Det är en del i mitt arbete mot att må bättre. Första träffen var samma dag som jag kom hem men då gick jag inte. I går var andra träffen. Vi var tre tjejer och en ledare. Vi satt alla och berättade vår historia och sedan om det som kom upp i historierna. Vi är tre helt olika tjejer men ändå har vi så mycket gemensamt. Jag hade faktiskt väldigt kul under dem två timmarna vi träffades. Känns jätte bra. Var väldigt skeptisk innan vi började men tror detta kan hjälpa ganska mycket..
Vi kommer att ha olika teman varje gång och även få ge oss själva små uppgifter att försöka klara av mellan träffarna.
Det andra är att jag träffar min terapeut, eller vad man ska kalla henne, igen. Var där i måndags och pratade lite. Även om jag faktiskt inte trivs så bra med henne var det skönt att få sitta med en utomstående och låta tårarna komma. Nu ska jag träffa henne ett tag fram över, tror ingen av oss vet riktigt hur länge..
En sak jag märkt är att när jag pratar om allting så gör jag det antingen helt kallt, avskalat utan minsta antydan till känslosam. Nästan lite som om jag pratar om någon helt annan. Eller så gråter jag och faktiskt förstår att det är mig själv jag pratar om.
Dessa två saker plus att jag kämpar med mig själv varje dag. Jag vet att om jag vill till alperna och klara av den säsongen så måste jag klara detta. Jag kan inte åka dit som det är nu.
Jag vill dit, så mycket! :)
Vi kommer att ha olika teman varje gång och även få ge oss själva små uppgifter att försöka klara av mellan träffarna.
Det andra är att jag träffar min terapeut, eller vad man ska kalla henne, igen. Var där i måndags och pratade lite. Även om jag faktiskt inte trivs så bra med henne var det skönt att få sitta med en utomstående och låta tårarna komma. Nu ska jag träffa henne ett tag fram över, tror ingen av oss vet riktigt hur länge..
En sak jag märkt är att när jag pratar om allting så gör jag det antingen helt kallt, avskalat utan minsta antydan till känslosam. Nästan lite som om jag pratar om någon helt annan. Eller så gråter jag och faktiskt förstår att det är mig själv jag pratar om.
Dessa två saker plus att jag kämpar med mig själv varje dag. Jag vet att om jag vill till alperna och klara av den säsongen så måste jag klara detta. Jag kan inte åka dit som det är nu.
Jag vill dit, så mycket! :)
Ångesten
Den syns ofta inte utanpå. Den kan ligga och gro eller komma från ingenstans och fullkomligt kasta omkull dig. Därefter är det dags för brottningsmatch. Brottningsmatchen mot ångesten.
Redan i går kände jag att allt inte stod rätt till. Jag satt på självhjälpskursen och kände fel tankar poppa upp i huvudet. När jag gick därifrån verkligen slogs ängeln och djävulen på mina axlar och jag gjorde allt för att lyssna på ängeln. Hörde av mig till kompisar - några som jag kände för att umgås med just där och då. Tyvärr hann ingen svara innan jag gav upp. Att höra av mig till kompisar är något jag aldrig riktigt trott på eller försökt med men denna gången kändes det så rätt, det som skulle hjälpa mig ur den lilla kris som uppstod där och då. Märkligt nog hörde jag bara av mig till killkompisar. Tror det grundar sig i att man ofta och lättare börjar prata "djupt" med tjejkompisar än killkompisar och det var inte vad jag ville.
Kom hem och kände att allt tornade upp sig inom mig. Vaknade sedan imorse med å n g e s t. Jag dög inte till någonting. Sådana känslor överföll mig. Varför skulle jag? Nej, men det går ju inte?! Klart dem inte vill umgås med dig! och så vidare.. Märktes så väl på sms jag och en kompis skrev till varandra.
Tog mig till gymmet och var taggad för det. Körde lite där och när jag åkte hem såg jag bara mitt slutmål av all träning. Inte vägen dit. Bara slutmålet och vad jag skulle göra då för då skulle det vara si och så. Så fel! Ångesten blev värre...
Väl hemma ville jag bara lägga mig i soffan och försvinna lite. Bara för att rida ut den allra värsta stormen av ångesten. Den har inte ridits ut än...
Dock... I dag har jag, trots all ångest, ätit på mina tider utan något fusk någonstans och det har inte ens varit jobbigt. Det är jag väldigt stolt över mig själv för. Väldigt!
Att jag tog mig till gymmet själv och körde ger mig ändå ett litet leende på läpparna.
Att jag och mamma pratade lite allmänt om hur jag mår nu osv. och jag berättade att jag har haft ångest hela dagen. Inte för att jag inte skulle göra det men i och med att jag har varit borta så länge har allt prat skett via mejl eller telefon. Då och då...
Något som gör mig lite skraj är att fler runt omkring mig än jag trodde faktiskt har läst om hur jag mår och frågat t.ex mamma om det. Jag vill skriva om det, det är inte problemet. Det som skrämmer mig är att jag möter dessa personer och dem vet så mycket mer än jag tror den vet. Men det är mitt val och jag tänker fortsätta, det får bli en del av det hela.
...
Redan i går kände jag att allt inte stod rätt till. Jag satt på självhjälpskursen och kände fel tankar poppa upp i huvudet. När jag gick därifrån verkligen slogs ängeln och djävulen på mina axlar och jag gjorde allt för att lyssna på ängeln. Hörde av mig till kompisar - några som jag kände för att umgås med just där och då. Tyvärr hann ingen svara innan jag gav upp. Att höra av mig till kompisar är något jag aldrig riktigt trott på eller försökt med men denna gången kändes det så rätt, det som skulle hjälpa mig ur den lilla kris som uppstod där och då. Märkligt nog hörde jag bara av mig till killkompisar. Tror det grundar sig i att man ofta och lättare börjar prata "djupt" med tjejkompisar än killkompisar och det var inte vad jag ville.
Kom hem och kände att allt tornade upp sig inom mig. Vaknade sedan imorse med å n g e s t. Jag dög inte till någonting. Sådana känslor överföll mig. Varför skulle jag? Nej, men det går ju inte?! Klart dem inte vill umgås med dig! och så vidare.. Märktes så väl på sms jag och en kompis skrev till varandra.
Tog mig till gymmet och var taggad för det. Körde lite där och när jag åkte hem såg jag bara mitt slutmål av all träning. Inte vägen dit. Bara slutmålet och vad jag skulle göra då för då skulle det vara si och så. Så fel! Ångesten blev värre...
Väl hemma ville jag bara lägga mig i soffan och försvinna lite. Bara för att rida ut den allra värsta stormen av ångesten. Den har inte ridits ut än...
Dock... I dag har jag, trots all ångest, ätit på mina tider utan något fusk någonstans och det har inte ens varit jobbigt. Det är jag väldigt stolt över mig själv för. Väldigt!
Att jag tog mig till gymmet själv och körde ger mig ändå ett litet leende på läpparna.
Att jag och mamma pratade lite allmänt om hur jag mår nu osv. och jag berättade att jag har haft ångest hela dagen. Inte för att jag inte skulle göra det men i och med att jag har varit borta så länge har allt prat skett via mejl eller telefon. Då och då...
Något som gör mig lite skraj är att fler runt omkring mig än jag trodde faktiskt har läst om hur jag mår och frågat t.ex mamma om det. Jag vill skriva om det, det är inte problemet. Det som skrämmer mig är att jag möter dessa personer och dem vet så mycket mer än jag tror den vet. Men det är mitt val och jag tänker fortsätta, det får bli en del av det hela.
...
Taggad för lite mer ont.
Fredag och Marthina har varit ombytt sedan hon steg upp. Det är gymmet som kallar. Trots att jag knappt kan sträcka ut armen pga. all träningsvärk ska jag dit och kötta lite. Taggad som fan :)
Vad som händer efter gymmet har jag ingen aning om. Tycker det fortfarande är riktigt, riktigt drygt med semester. Varför ska man ha det?! Nu har jag ju vilat i en vecka! Jag vill jobba... Får ringa skolan på måndag när lovet är slut.
Någon som är sugen på lite filmmaraton kan väl ropa?! Tänker inte ens snudda vid något som har med fest att göra den här helgen. Alkoholnerven har dött tror jag. Hehe.. Den piggnar nog snart till, när det vankas alperna eller något sånt :)
Ha en bra dag!
Ciao.
Back in Sweden - part three
Gick upp vid halv elva-elva. En tid kroppen verkade gilla. Käkade übergod frulle i form av äppel/kanel-te och mackor med källarrökt skinka på. Fy fasen i helskotta så gott det är!!! Sedan gick jag och Harry i väg på en en-timmes promenad.
Vad jag gjorde sen under dagen minns jag inte men gissar på att jag mest bara gjorde ingenting. "Hade semester" kan vi säga så låter det bra :P Folk började snacka om kvällen. Fest verkade vara det enda som gällde. Marthinas alkoholnerv började ju inte göra väsen av sig direkt. Helt mättad sen sista veckan på Korsika.. Haha.. Men ville träffa mina underbaringar Sonja och Ajni och dem skulle till ÖG. Vips, lista och sen ingen återvändo :)
Marthina började ordna sig lite smått för kvällen när infon om att vi tydligen ska gratta en kusin kom. Jaha, svirade om lite snabbare än tänkt och i väg. Hos kusinerna... TACO! Var väl för underbart va?! :) Käkade, var lite social och sen rattade jag in mot Uppsala stad för att först hälsa på Daniel och hans kompis. Vidare mot Thomas och pokergänget. Mycket trevligt. Till slut, efter att ha hållt på att somna (fick ju inte ta siesta för mamma!!!) och även smuttat på lite svensk cider :) så begav vi oss ner mot stan. Kul att träffa folk men ack så otaggad märtan var på fest. Taggade som fasen för donken i stället men när jag väl skulle få gå dit ville jag inte längre..
Såå, ingen donken men i stället en härlig sömn på en soffa i Uppsala stad! :)
Söndag... Hem och svirade om för ett besök hos mammas väninna. Mer säger jag inte om det. Jobbigt iaf. Hem för att höja en hand för pizza. Dennis förbannade groda om "åhh, tänk en kebabpizza med vitlökssås!" i juli månad levde fortfarande kvar inom mig som en dröm så det blev det till middag... Inte mycket att hurra för faktiskt. Hade varit godare med köttbullar och spaghetti. Jag ljuger inte! :)
Det var alltså mina första dagar hemma i Sverige...
Nu har jag varit hemma i en vecka och en dag, 8 dagar... Det går fort!
Kram.
It hurts and I love it!
I dag gick lilla Märta upp vid nio. Bra grejer! I morgon ska jag satsa på att ta mig upp till frullen ännu tidigare. Wey wey, lite äggmackor och smoothie innan jag och Harry the boy traskade i väg på promenad. Mamma bad mig plocka med mossa hem som vi ska lägga på mormors grav. Kan lova er att jag dels har tagit för lite och att jag dels har tagit helt fel mossa. Just wait and see, just wait and see :)
Och annars kan jag knappt röra mig i dag. Kroppen liksom stelnar till mer och mer ju längre dagen går. Träningsvärk! Satte min fot på gymmet åtta i går morse och dra mig baklänges så jäkla underbart det var. Det var jag, moster, en annan och tre ä l d r e som morgontränade. Skönt att träna så tidigt. Tänkte jag skulle kasta in ett inlägg innan jag åkte men från ingenstans kom min kära lilla Harry och ville ut. Bara att göra't! Ska nog försöka mig på ett till pass i morgon :)
Direkt efter träningen blev det in till stan för lite lunch med Mickan och Sanne. Mycket trevligt. Mindre trevligt var att vi också gick i affärer... Fasen, öppnade plånkan två ggr. Nödvändiga grejer ja visst men surt sa räven. Jaja, dem två små sakerna kommer glädja mig :) En hoodie och ett linne.
Nu ska jag käka lite lunch och sen börja ladda för kvällen. Är nervös. Varför berättar jag senare..
Kram.
Och annars kan jag knappt röra mig i dag. Kroppen liksom stelnar till mer och mer ju längre dagen går. Träningsvärk! Satte min fot på gymmet åtta i går morse och dra mig baklänges så jäkla underbart det var. Det var jag, moster, en annan och tre ä l d r e som morgontränade. Skönt att träna så tidigt. Tänkte jag skulle kasta in ett inlägg innan jag åkte men från ingenstans kom min kära lilla Harry och ville ut. Bara att göra't! Ska nog försöka mig på ett till pass i morgon :)
Direkt efter träningen blev det in till stan för lite lunch med Mickan och Sanne. Mycket trevligt. Mindre trevligt var att vi också gick i affärer... Fasen, öppnade plånkan två ggr. Nödvändiga grejer ja visst men surt sa räven. Jaja, dem två små sakerna kommer glädja mig :) En hoodie och ett linne.
Nu ska jag käka lite lunch och sen börja ladda för kvällen. Är nervös. Varför berättar jag senare..
Kram.
Back in sweden - part two
Småtjatade på mamma att vi skulle åka till ICA och handla lite. Kändes så exotiskt. Haha, har ni hört det förr? Konstig som jag är :) Iaf.. När Malin och Mathias sedan kom för att käka middag åkte jag och bror fram. Hade med mig kameran men då drog bror en gräns. Haha.. In på ICA och ja, var rätt kul att gå runt där. Hur det kunde vara det vet jag inte, kul och se svenska saker kanske?! Men som sagt, jag är rätt konstig! Hem och sedan underbar middag i form av en köttgryta med syltlök och ris. Längesen jag åt så mycket mat! Vidare in mot tv:n och lite blåbärspaj med vaniljssås och bulle. Bara att sitta i fåtöljen och kolla på tv. Få förunnat tänkte jag skriva men.. (för er som känner mig bra, bajsade också. På vår toa. Underbart! :D)
Fredagen välkomnade jag runt halv elva på dagen. Skoja inte att min säng var/ är skön. Tyckte min på Korsika var helnice men det var ju ingenting om man jämför min kära ägodel här hemma! Fortsatte sedan proceduren som jag hade påbörjat under torsdagen, nämligen att tvätta. Två flaskor med alkoholhaltiga drycker hade ju gått sönder under min resa hem och alla kläderna hade en fin arom av mousserande muscat och Cap Corse.. (Hade tvättat allt iaf för tvivlar på att kläderna luktade gott!) Sedan lite promenad med älsklingen, som jag också sov ihop med. Älskade älskade lilla hund! Gick 5 km i spåret och skoja inte att det är frisk luft här hemma i skogarna. Mmm :)
Hem. Dusch. YES!, en inköpslista på köksbordet vilket betydde ännu en tur till ICA. Frivillig som jag var stack jag i väg och handlade. Älskar't! And then.. Carolines heta gryta. One of my favourite's! Japp, åt som en utsvulten griskulting. Mums! Skjutsade lillebror till Harbo. Lr nej, just ja. En liten, liten detalj... Han har ju fasen körkort. Skoja inte att det kändes weird i början av turen. Han är ju bara barnet!!! Men ett duktigt barn :) Sedan vidare förbi Mickan som intagit tifen och se lite av något ståhej på tv:n som kallas Idol. Hehe..
Kram.
Fredagen välkomnade jag runt halv elva på dagen. Skoja inte att min säng var/ är skön. Tyckte min på Korsika var helnice men det var ju ingenting om man jämför min kära ägodel här hemma! Fortsatte sedan proceduren som jag hade påbörjat under torsdagen, nämligen att tvätta. Två flaskor med alkoholhaltiga drycker hade ju gått sönder under min resa hem och alla kläderna hade en fin arom av mousserande muscat och Cap Corse.. (Hade tvättat allt iaf för tvivlar på att kläderna luktade gott!) Sedan lite promenad med älsklingen, som jag också sov ihop med. Älskade älskade lilla hund! Gick 5 km i spåret och skoja inte att det är frisk luft här hemma i skogarna. Mmm :)
Hem. Dusch. YES!, en inköpslista på köksbordet vilket betydde ännu en tur till ICA. Frivillig som jag var stack jag i väg och handlade. Älskar't! And then.. Carolines heta gryta. One of my favourite's! Japp, åt som en utsvulten griskulting. Mums! Skjutsade lillebror till Harbo. Lr nej, just ja. En liten, liten detalj... Han har ju fasen körkort. Skoja inte att det kändes weird i början av turen. Han är ju bara barnet!!! Men ett duktigt barn :) Sedan vidare förbi Mickan som intagit tifen och se lite av något ståhej på tv:n som kallas Idol. Hehe..
tvingade dock bror till detta :)
Lördagen tar vi i morgon..Kram.
Flåsigt
Tisdag 27 oktober 2009, 12.51:
Marthina Storm har precis kommit in i huset efter hennes första joggingtur sedan hmm, flera månader.
Reportens fråga lyder: "Hur känns det?"
- Jaa, man kan iaf inte hymla med att kondition är på nollstrecket om inte ännu sämre. Jäklar i mig så dåligt tränad jag är. Mina benmuskler har nog förtvinat under Korsikatiden. Blev en väldigt kort runda tillsammans med Harry, och som mest var en test för foten och för att se mitt utgångsläge. En kravlös joggingrunda med andra ord. Tack vare att det var en kravlös tur känner jag mig helnöjd! Bara att jag faktiskt sprang i väg känns som en vinst, då disciplinen på Korsika var under all jäkla kritik!
Reporten: "Tack för din medverkan och lycka till!"
- Tack!
Nu ska jag ta och stretcha mina icke existerande muskler, duscha av mig lite överbliven svett och sedan hushållspyssla lite. Ni vet sånt man får göra när man är den enda som är hemma om dagarna. På med funradio så är det snart gjort! :)
Återkommer senare.
Kram!
Marthina Storm har precis kommit in i huset efter hennes första joggingtur sedan hmm, flera månader.
Reportens fråga lyder: "Hur känns det?"
- Jaa, man kan iaf inte hymla med att kondition är på nollstrecket om inte ännu sämre. Jäklar i mig så dåligt tränad jag är. Mina benmuskler har nog förtvinat under Korsikatiden. Blev en väldigt kort runda tillsammans med Harry, och som mest var en test för foten och för att se mitt utgångsläge. En kravlös joggingrunda med andra ord. Tack vare att det var en kravlös tur känner jag mig helnöjd! Bara att jag faktiskt sprang i väg känns som en vinst, då disciplinen på Korsika var under all jäkla kritik!
Reporten: "Tack för din medverkan och lycka till!"
- Tack!
Nu ska jag ta och stretcha mina icke existerande muskler, duscha av mig lite överbliven svett och sedan hushållspyssla lite. Ni vet sånt man får göra när man är den enda som är hemma om dagarna. På med funradio så är det snart gjort! :)
Återkommer senare.
Kram!
Back in sweden - part one
Jag har nu varit hemma i 4 dagar och det är inte förrän nu som jag börjar känna att det är okej. Observera att jag börjar känna så. Känns jätte konstigt att vara hemma. Kändes inte alls så här när jag kom hem från Paris, var ju ändå borta ungefär lika länge. Anledningen tror jag är för att då bodde jag i en familj och denna gången har jag jobbat med en massa kompisar. Plus att den här gången har man j o b b a t. Säger inte att jag inte jobbade när jag var au-pair men det går liksom inte att jämföra... Känns iaf som om jag är hemma på semester en vecka för att sen åka tillbaka till mitt älskade Korsika och jobba vidare..
Mina sista minuter på ön blev inte tiptop kanske. Började säga hej då till alla när vi skulle åka till flygan vilket resulterade i en flyförbannad chef. Var på riktigt rädd för honom. Förlåt, är. Men tidsoptimist som jag är får jag försöka svälja allt! Väl på flygan gick min väska på 28(!) kg i genom. Där slapp vi en hjärtattack. Den var nära - av nervositet! Planet var dessutom 30 minuter försenat, dvs. avgång 15.10 istället för 14.40. Väl innanför den där "magiska" säkerhetskontrollen som jag informerat om femhundratolv ggr det här året men aldrig själv fått se så var det mer ett "jaha..." och ett högtalarmeddelande... "Planet mot CDG Paris beräknas avgå 16.00." Thanks dude! Satt bredvid två mysiga gamlingar men efter ett tag slumrade jag fasen till där på bänken...
Landade sedan i Paris vid halv sju i stället för halv fem. Mötte Sebastien. Lång bilfärd från flygan men gjorde inget för jäklar vad jag gillar honom. Har alltid lika kul ihop. Haha.. Fick se hans nya fina lägenhet! Dock var jag inte en 100 % gäst då jag placerade mig i hans soffa, klankade ner på hans rökning (som alltid!) och var halvsovandes hela kvällen. Testlåg även en sån där japansk säng som ska vara bra för ryggen. Ligg på golvet, spara pengar - samma resultat??? ;)
CDG Paris- Stockholm. Läskigt att höra svenska på annat sätt än genom kollegor/vänner och gäster. Däckade på planet. Haha... Innan jag däckade fick jag för första gången i mitt liv känna att jag inte var lika mycket värd som alla andra.. "I business class serverar vi i dag varm anka med blablabla. I economy plus serverar vi kall grillad lax med blablablej och till er i economy finns det en meny över olika smörgåsar ni kan köpa." Well, thanks! Nästa gång ska jag också ha anka. OCH lax. Förlät dem inte men valde att gå vidare i livet, ibland måste man det för att överleva... Innan hade jag sagt att jag skulle gråta när jag kramade pappa på flygplatsen. Och vips, tårarna kom när jag och paps kramade om varandra :)
Och sen... Hemma i huset. Lingongrova, bredbar leverpastej och ett glas kall svensk mjölk. Japp, det riktigt knullade i munnen på mig. Rejält. Fy fabian så gott det var!
Resten av min historia back in Sweden tar vi i morgon...
Kram på er :)
Mina sista minuter på ön blev inte tiptop kanske. Började säga hej då till alla när vi skulle åka till flygan vilket resulterade i en flyförbannad chef. Var på riktigt rädd för honom. Förlåt, är. Men tidsoptimist som jag är får jag försöka svälja allt! Väl på flygan gick min väska på 28(!) kg i genom. Där slapp vi en hjärtattack. Den var nära - av nervositet! Planet var dessutom 30 minuter försenat, dvs. avgång 15.10 istället för 14.40. Väl innanför den där "magiska" säkerhetskontrollen som jag informerat om femhundratolv ggr det här året men aldrig själv fått se så var det mer ett "jaha..." och ett högtalarmeddelande... "Planet mot CDG Paris beräknas avgå 16.00." Thanks dude! Satt bredvid två mysiga gamlingar men efter ett tag slumrade jag fasen till där på bänken...
Landade sedan i Paris vid halv sju i stället för halv fem. Mötte Sebastien. Lång bilfärd från flygan men gjorde inget för jäklar vad jag gillar honom. Har alltid lika kul ihop. Haha.. Fick se hans nya fina lägenhet! Dock var jag inte en 100 % gäst då jag placerade mig i hans soffa, klankade ner på hans rökning (som alltid!) och var halvsovandes hela kvällen. Testlåg även en sån där japansk säng som ska vara bra för ryggen. Ligg på golvet, spara pengar - samma resultat??? ;)
CDG Paris- Stockholm. Läskigt att höra svenska på annat sätt än genom kollegor/vänner och gäster. Däckade på planet. Haha... Innan jag däckade fick jag för första gången i mitt liv känna att jag inte var lika mycket värd som alla andra.. "I business class serverar vi i dag varm anka med blablabla. I economy plus serverar vi kall grillad lax med blablablej och till er i economy finns det en meny över olika smörgåsar ni kan köpa." Well, thanks! Nästa gång ska jag också ha anka. OCH lax. Förlät dem inte men valde att gå vidare i livet, ibland måste man det för att överleva... Innan hade jag sagt att jag skulle gråta när jag kramade pappa på flygplatsen. Och vips, tårarna kom när jag och paps kramade om varandra :)
Och sen... Hemma i huset. Lingongrova, bredbar leverpastej och ett glas kall svensk mjölk. Japp, det riktigt knullade i munnen på mig. Rejält. Fy fabian så gott det var!
Resten av min historia back in Sweden tar vi i morgon...
Kram på er :)
skynda långsamt, det är bra skit!
En liten quick update..
Vi har städat heela långa dagen. Jag och Elin inventerade rum (vi fick hjälp men det är inte lite rum vi har här...) och när vi tröttnade på det fick vi in ett sjujäkla tempo. Sista rummet gjordes nog på 3,5 minuter. Haha... I övrigt har dagen känts lite bitter, tror folk fortfarande är trötta efter bartömningen. Den tog kan man säga.. Haha..
När vi väl fick sluta för dagen sprang jag och Elin till Casino, man kan lite lätt säga att vi känner affären nu. Vi var nog klara med vår shopping på fem minuter. Haha.. Inte ett gott tecken!
Och vad ska man säga om gårdagen. Mitt mission var att rensa datorn, något som normalt sett tar hmm, 30 minuter?! För mig tog det i går ungefär 2-3 timmar. Skoja inte att man var en långsam worker... Elin och Louise inventerade i källaren och dem tog en liten vilopaus mellan varje grej. Man ska skynda långsamt :)
Nej, orkar inte mer nu. Har noll ord i huvet. Tror det är skräckis på ingång. Lr nej, Calle och några planerar något bus.. Lr nåt..
Catch up with you later :)
Vi har städat heela långa dagen. Jag och Elin inventerade rum (vi fick hjälp men det är inte lite rum vi har här...) och när vi tröttnade på det fick vi in ett sjujäkla tempo. Sista rummet gjordes nog på 3,5 minuter. Haha... I övrigt har dagen känts lite bitter, tror folk fortfarande är trötta efter bartömningen. Den tog kan man säga.. Haha..
När vi väl fick sluta för dagen sprang jag och Elin till Casino, man kan lite lätt säga att vi känner affären nu. Vi var nog klara med vår shopping på fem minuter. Haha.. Inte ett gott tecken!
Och vad ska man säga om gårdagen. Mitt mission var att rensa datorn, något som normalt sett tar hmm, 30 minuter?! För mig tog det i går ungefär 2-3 timmar. Skoja inte att man var en långsam worker... Elin och Louise inventerade i källaren och dem tog en liten vilopaus mellan varje grej. Man ska skynda långsamt :)
Nej, orkar inte mer nu. Har noll ord i huvet. Tror det är skräckis på ingång. Lr nej, Calle och några planerar något bus.. Lr nåt..
Catch up with you later :)
Man kan bli full och man kan bli full...
Halv tio är klockan. Jag vaknade klockan åtta och skyndade mig in till mitt rum för att byta om. Skulle ju för faaasen köra ridning. Kastar av mig jeansen för att se inse att heey, hotellet är stängt, gästerna har åkt och vi har sovmorgon till elva. Haha.. Vaknade för övrigt upp i Maddes säng bredvid henne och ingen av oss två vet varför jag sov där. Om man säger såhär, man kan bli full och man kan bli full. Vi alla valde att bli fulla med stort F i går. Helt stört.
Allt började med en 5, 6, 7? rätters middag. Supergod. Åsa kläcker: I kväll ska du bli full!!! Jag lydde. Plus att jag i slutet av middagen ska upp för en fnuttetrappa som jag har gått i miljontals jäkla ggr denna säsong men just denna gång trampar jag snett lr något och min kära chef säger att Ohh, det där gjorde ont! Och ja.. När jag kände efter gjorde det ont och vi skulle linda foten. Icke. I Frankrike smetar man på gucka, som om det hjälper?! Oscar, chefen, säger åt mig att gå upp och ta på mig riktiga skor. Går upp, byter om till jeans?! och går ner i samma sandaler som jag hade innan. Hjärnan arbetar inte alltid... Ont som fan har jag iaf i dag. OM jag öndå hade brutit den nu när jag väl hade chansen. Ja, jag har hela mitt liv drömt om att bryta ett ben i kroppen och få hoppa på kryckor :) Jag är som jag är, helt klart! Haha..
Nej, hörde ett gäng här utanför nyss. Måste kolla. Men vi städar på i dag med och sen blire nog lite fest i kväll igen. Men hey, snart får man åka hem och sova och tills dess är man vaken :)
Skriver mer sen och bilder kommer när jag är hemma..
Ciao.
I give up!
Jag kommer nog inte blogga något mer förrän jag kommer hem. Min dator är helt fucked up. Minns ni hur det var utan bredband?! Well, welcome to my world! Väldigt, väldigt irriterande..
Vill verkligen skriva och visa vad som händer här sista tiden men jag har nu gett upp.
Kanske skriver något kort men inga bilder kommer att komma upp förrän jag är back in the cold country again. Lr vadå, jag är på en ö som det nu är svinkallt på. 17 grader i dag. Vad hände där liksom???
Nej, dags för det sista tacktalet... Shit pommes!
Vi hörs later on...
Puss och kram på er.
Vill verkligen skriva och visa vad som händer här sista tiden men jag har nu gett upp.
Kanske skriver något kort men inga bilder kommer att komma upp förrän jag är back in the cold country again. Lr vadå, jag är på en ö som det nu är svinkallt på. 17 grader i dag. Vad hände där liksom???
Nej, dags för det sista tacktalet... Shit pommes!
Vi hörs later on...
Puss och kram på er.
You Schmuck!
Min dator har ju helt totalt kapitulerat.
Less, det är vad jag blir. Kläckte t.o.m med det coola ordet "you schmuck" nyss.
Mindre okej.
Så... jag ger upp nu och gör ett nytt försök senare..
Om det går vägen i kväll blir det bloggmaraton! :)
Håll tummarna!
Musslor in, musslor ut!
Haha, i går natt när jag kom hem satt jag ju och skrev att musslor var gott och hej och hå. Direkt efter när jag kom upp på p-våningen började jag må illa. Jag som knappt vet vad illamående är mådde skit. Charlie tyckte jag var töntig och skulle sova i stället... När jag sedan låg på soffan i korridoren kom han med en skurhink. Att spy i en skurhink är ett big nono! Erik tyckte jag var dum som festade så hårt om jag ändå inte mådde bra. Jag, däremot, var helt hundra på att det var maten som spökade.. and so it was... Musslorna kom upp och jag mådde bättre efteråt.
Sist jag åt på L'Escale käkade både jag och Elin musslor och hon kräktes som en människa som ätit dåliga musslor. Ni kan tänka er... och sen kommer jag gången efter och det slutar på samma sätt.. Musslor blir det inte på länge länge, det är säkert! Usch :(
Annars så körde vi sista välkomstmötet i morse. Sjukt (!!!) men så bra det gick, vi avslutade superbt! :) Status på hotellet är annars många danskar - vi avslutar som vi började med andra ord. Och vårt kära Ile Rousse vaknade till liv i dag. Vart något veteranbilsrally runt ön och allt avslutades här och framför allt på hotellet med ca. 300 pers som åt lunch. Jag och Johanna lät kamerorna gå varma :)
Sedan körde jag också årets sista stadsvandring... Var beredda på att få höra många "sista"-saker den här veckan.
Måste hoppa i säng nu, ska upp och packa ner 21 lunchpaket i morgon bitti innan jag går Bonifatu - sista boni för den här gången :P
Bilder dyker upp så fort jag har lite mer lust med det.. Nu vill jag bara sova, sova, sova...
Så... God natt!
Sist jag åt på L'Escale käkade både jag och Elin musslor och hon kräktes som en människa som ätit dåliga musslor. Ni kan tänka er... och sen kommer jag gången efter och det slutar på samma sätt.. Musslor blir det inte på länge länge, det är säkert! Usch :(
Annars så körde vi sista välkomstmötet i morse. Sjukt (!!!) men så bra det gick, vi avslutade superbt! :) Status på hotellet är annars många danskar - vi avslutar som vi började med andra ord. Och vårt kära Ile Rousse vaknade till liv i dag. Vart något veteranbilsrally runt ön och allt avslutades här och framför allt på hotellet med ca. 300 pers som åt lunch. Jag och Johanna lät kamerorna gå varma :)
Sedan körde jag också årets sista stadsvandring... Var beredda på att få höra många "sista"-saker den här veckan.
Måste hoppa i säng nu, ska upp och packa ner 21 lunchpaket i morgon bitti innan jag går Bonifatu - sista boni för den här gången :P
Bilder dyker upp så fort jag har lite mer lust med det.. Nu vill jag bara sova, sova, sova...
Så... God natt!
03.15 - söndag morgon.
Klockan är tre och jag har kommit precis hem efter en kväll på stan. Lr stan och stan, något sånt finns inte här i Ile Rousse utan här har vi Pub's. Finally fick vi våra tishor, inte "I love my Pub's" men det står iaf "Pub's" på dem. En röd och en svart. Nu är jag minsann lycklig som människa. Pub's i mitt hjärta forever!
Sanningen om Pub's, det är att det är det enda diskoteket i Ile Rousse och det är inte trångt där inne speciellt ofta. Nej, när vi väl gör entré så är det vi som fyller upp stället. Kanske att det är några andra också men annars så är det Langley's crew som håller stället i gång :D
Märtan är trött efter dagens transfers, i morgon ska det laddas upp bilder från dagen. Jag och Johanna ska köra papparazzi-style den här veckan, det är givet!
Kvällen startade på L'Escale där vi i personalen intog lite härlig middag. Körde på en moules aux pesto en sista gång. De tre senaste gångerna jag har käkat ute har det blivit det. Kommer sakna det men nu är det nog för den här gången... Jag har iaf lyckats med mitt mål, att börja tycka om moules frites här nere på Korsika :)
Nej, innan jag babblar på för mycket så tar jag och myser ner mig i min surmjölkssäng. Har gjort ett försök att få bort det men jag tror inte jag har lyckats om jag ska vara helt ärlig... Mums..
Puss kram god natt.
Sanningen om Pub's, det är att det är det enda diskoteket i Ile Rousse och det är inte trångt där inne speciellt ofta. Nej, när vi väl gör entré så är det vi som fyller upp stället. Kanske att det är några andra också men annars så är det Langley's crew som håller stället i gång :D
Märtan är trött efter dagens transfers, i morgon ska det laddas upp bilder från dagen. Jag och Johanna ska köra papparazzi-style den här veckan, det är givet!
Kvällen startade på L'Escale där vi i personalen intog lite härlig middag. Körde på en moules aux pesto en sista gång. De tre senaste gångerna jag har käkat ute har det blivit det. Kommer sakna det men nu är det nog för den här gången... Jag har iaf lyckats med mitt mål, att börja tycka om moules frites här nere på Korsika :)
Nej, innan jag babblar på för mycket så tar jag och myser ner mig i min surmjölkssäng. Har gjort ett försök att få bort det men jag tror inte jag har lyckats om jag ska vara helt ärlig... Mums..
Puss kram god natt.
The very last!
Nu i kväll har jag tagit emot mina sista listor över gäster som kommer hit. I morgon lördag är det sista gången för i år som vi åker och hämtar gäster på flygan. Förlåt men det är ju heeeelt stört. Går knappt att förstå att det faktiskt är så. Sista veckan med gäster och sen klappar vi ihop stället. För några veckor sen hade jag jublat och hoppat upp och ner men nu tycker jag mest att det är jobbigt. Det kommer aldrig någonsin bli detsamma igen och den tanken är inte okej... och jag har älskat allt med det här livet egentligen hela tiden, små saker som har stört men annars så...
I morgon bitti åker jag och Johanna i väg och hämtar folk som kommer från arlanda och kastrup och sen delar vi buss när göteborgarna kommer. Då ska vi ha årets transfer. Så jäääkla bra det kommer bli, bara dem är med på noterna. Torrbollar är inte välkomna på den bussen! Haha..
I dag hade vi Corte på vårt aktivitetsprogram och det var faktiskt kul. Corte är ökänt bland oss guider kan jag tala om, men så i dag tror jag vi gjorde upp vi två. Funderar på att bara följa med för skojs skull nästa fredag. Hade stadsvandring i dag och Malou körde vandringen och medan jag väntade på henne snackade jag lite med en ägare för en restaurang som vi alltid går till. Lite deal här, lite deal där men också massa info om hur det är här på vintern. Fasen sugen på att åka hit och checka läget en vinter...
And hey, vi satt här i backoffice vi guider och från ingenstans sprang vi upp (tog hissen närmare bestämt) för att svira om och sen snabbt som attan gå till L'Escale innan de stängde. Vi hann. Vet ju aldrig när barerna stänger nu för tiden... Plus att jag och Majid bestämde att vi ska ha barbeque hos honom innan vi alla åker. Oh yeah :)
Nej, lite sömn på det här och sen upp i morgon och köra järnet. All in! Ska bli mys att sova i en säng med en härlig och fräsch doft av sur mjölk. Japp, spillde mjölk i går och det luktar fasen inte blåbär. Usch...
I morgon bitti åker jag och Johanna i väg och hämtar folk som kommer från arlanda och kastrup och sen delar vi buss när göteborgarna kommer. Då ska vi ha årets transfer. Så jäääkla bra det kommer bli, bara dem är med på noterna. Torrbollar är inte välkomna på den bussen! Haha..
I dag hade vi Corte på vårt aktivitetsprogram och det var faktiskt kul. Corte är ökänt bland oss guider kan jag tala om, men så i dag tror jag vi gjorde upp vi två. Funderar på att bara följa med för skojs skull nästa fredag. Hade stadsvandring i dag och Malou körde vandringen och medan jag väntade på henne snackade jag lite med en ägare för en restaurang som vi alltid går till. Lite deal här, lite deal där men också massa info om hur det är här på vintern. Fasen sugen på att åka hit och checka läget en vinter...
And hey, vi satt här i backoffice vi guider och från ingenstans sprang vi upp (tog hissen närmare bestämt) för att svira om och sen snabbt som attan gå till L'Escale innan de stängde. Vi hann. Vet ju aldrig när barerna stänger nu för tiden... Plus att jag och Majid bestämde att vi ska ha barbeque hos honom innan vi alla åker. Oh yeah :)
Nej, lite sömn på det här och sen upp i morgon och köra järnet. All in! Ska bli mys att sova i en säng med en härlig och fräsch doft av sur mjölk. Japp, spillde mjölk i går och det luktar fasen inte blåbär. Usch...
märtan på stadsvandring i Corte...
Sleep tight!
Solen lyser i mitt ansikte i dag!
I dag är det en lycklig dag i mitt liv. Jag är så föbannat jävla lycklig. Rent utav stolt över mig själv. Ja, även om jag är svensk så säger jag det! :)
1. Våran canyoning blev inställd och som plan b erbjöd vi gästerna att dyka i Calvi i stället. De tackade ja och så klart suckade jag djupt åt det först. Hade kunnat få vara nästan ledig. Sen tänkte jag snabbt om och insåg vilken jäkla chans jag hade. Hela säsongen har jag velat dyka men aldrig tagit mig för. Inte fått tummen ur lilla röven så att säga.
I morse när jag stog där i hamnen var jag inte direkt en kaxig tjej. Kände mig som sex år igen och skulle börja skolan, ungefär. Som guide får man göra ett provdyk gratis och jag skulle alltså göra mitt "dopdyk". Gästerna jag hade med mig var vana dykare och försvann snabbt i väg, likaså mina Calvikollegor som också joinade.
Marthina är en tjej som tycker att livet under vattenytan är en heelt annan värld som skrämmer henne. Rätt mycket. Plums i vattnet, på med tuben, i med andningsmockafräsen och sen ner till den andra världen. Gick skitbra förutom att mitt ena öra inte riktigt samarbetade i början men sen fick jag in snitsen. Höll i en sjöstjärna, en sjö(a?)borre, simmade mitt i ett stort stimm av fiskar samt simmade genom en form av grottöppning. I slutet fick dykguiden Arnaud mig att skratta, inte helt okej :) haha.. Vi simmade där under vattnet och höll varandra i handen. Haha, fransmän - tar varje chans dem får. Helt ärligt vet jag inte om han gjorde det i jobbet eller privat men det var väl trevligt :) Innan vi sedan gick upp till ytan skakade vi hand och jag fick en puss på handen...
Därefter fick jag snorkla medan han dök med två andra. Min första snorkeltur och svaret är ja på frågan om jag skäms för det. Klaraste klara vattnet och ingen snorkling på sex månader! Det var inte alls lika häftigt att snorkla, man ville ju ner och känna på allt.
Jag klev över min tröskel som stoppat mig så länge och bara gjorde det och gick av båten med ett intyg i handen och var nästan äckligt stolt över mig själv. Jag ska, innan 2010 är över, ha tagit dykcertifikat. Det ska jag. Samt lära mig kitesurfa.
2. Skrev för några dagar sen att jag skulle söka hjälp igen. So I did. Dels har jag anmält mig till en självhjälpskurs och sen försökte jag få tag på min fd. "psykolog". I dag ringde hon upp mig och jag berättade jättesnabbt hur läget var och vi bestämde direkt ett datum då jag ska till henne. Väl på plats ska vi prata om hur allt är och sedan komma fram till vad det är för hjälp jag behöver.
Ända sedan det började gå utför här på Korsika har jag sagt att så fort jag kommer hem ska jag ta tag i problemen. Det är det minsta jag har gjort. Jag har inte ens kommit hem och allt bara väntar på mig när jag kommer. Jag vill, jag kan och jag ska är mina nya ledord i livet.
Jag har hela tiden varit rädd att jag ska lägga över allt på "morgondagen" när jag väl är hemma, men icke. Det känns så bra. Så förbannat jävla bra. I såna här lägen får man svära. Lite iaf :)
Ja, solen lyser starkt i dag och framför allt på mig!
Och ni, om exakt två veckor är jag i Sverige. Konstigt va?!
Puss och kram.
1. Våran canyoning blev inställd och som plan b erbjöd vi gästerna att dyka i Calvi i stället. De tackade ja och så klart suckade jag djupt åt det först. Hade kunnat få vara nästan ledig. Sen tänkte jag snabbt om och insåg vilken jäkla chans jag hade. Hela säsongen har jag velat dyka men aldrig tagit mig för. Inte fått tummen ur lilla röven så att säga.
I morse när jag stog där i hamnen var jag inte direkt en kaxig tjej. Kände mig som sex år igen och skulle börja skolan, ungefär. Som guide får man göra ett provdyk gratis och jag skulle alltså göra mitt "dopdyk". Gästerna jag hade med mig var vana dykare och försvann snabbt i väg, likaså mina Calvikollegor som också joinade.
Marthina är en tjej som tycker att livet under vattenytan är en heelt annan värld som skrämmer henne. Rätt mycket. Plums i vattnet, på med tuben, i med andningsmockafräsen och sen ner till den andra världen. Gick skitbra förutom att mitt ena öra inte riktigt samarbetade i början men sen fick jag in snitsen. Höll i en sjöstjärna, en sjö(a?)borre, simmade mitt i ett stort stimm av fiskar samt simmade genom en form av grottöppning. I slutet fick dykguiden Arnaud mig att skratta, inte helt okej :) haha.. Vi simmade där under vattnet och höll varandra i handen. Haha, fransmän - tar varje chans dem får. Helt ärligt vet jag inte om han gjorde det i jobbet eller privat men det var väl trevligt :) Innan vi sedan gick upp till ytan skakade vi hand och jag fick en puss på handen...
Därefter fick jag snorkla medan han dök med två andra. Min första snorkeltur och svaret är ja på frågan om jag skäms för det. Klaraste klara vattnet och ingen snorkling på sex månader! Det var inte alls lika häftigt att snorkla, man ville ju ner och känna på allt.
Jag klev över min tröskel som stoppat mig så länge och bara gjorde det och gick av båten med ett intyg i handen och var nästan äckligt stolt över mig själv. Jag ska, innan 2010 är över, ha tagit dykcertifikat. Det ska jag. Samt lära mig kitesurfa.
2. Skrev för några dagar sen att jag skulle söka hjälp igen. So I did. Dels har jag anmält mig till en självhjälpskurs och sen försökte jag få tag på min fd. "psykolog". I dag ringde hon upp mig och jag berättade jättesnabbt hur läget var och vi bestämde direkt ett datum då jag ska till henne. Väl på plats ska vi prata om hur allt är och sedan komma fram till vad det är för hjälp jag behöver.
Ända sedan det började gå utför här på Korsika har jag sagt att så fort jag kommer hem ska jag ta tag i problemen. Det är det minsta jag har gjort. Jag har inte ens kommit hem och allt bara väntar på mig när jag kommer. Jag vill, jag kan och jag ska är mina nya ledord i livet.
Jag har hela tiden varit rädd att jag ska lägga över allt på "morgondagen" när jag väl är hemma, men icke. Det känns så bra. Så förbannat jävla bra. I såna här lägen får man svära. Lite iaf :)
Ja, solen lyser starkt i dag och framför allt på mig!
Och ni, om exakt två veckor är jag i Sverige. Konstigt va?!
Puss och kram.
Happiness :)
det svänger snabbt...
Att skriva här i bloggen att nu ska jag vara så, nu är det si och nu är det så fungerar inte. I mitt lilla liv kan allt ändras på några få minuter. Så små saker kan vända allt i mitt huvud...
Redan i går kväll hade jag bestämt mig för att misslyckas/ falla/ ge upp i dag. Detta efter att vi var och handlade mat i går och jag köpte "fel" grejer. Bara en sån sak liksom.. Sedan skriver jag punkt punkt punkt. I morse låg jag även i sängen och tittade på bilder från Paris och andra tillfällen. Kunde jag ha gjort något värre? Direkt när jag ser en bild minns jag vilken känsla och tanke jag hade när bilden togs. Ofta var det inte bra tankar. Den Marthina jag ser på bilerna är inte den Marthina jag har i huvudet! Det är det jobbigaste av allt!
Sedan mitt i allt ploppar det upp en tanke.. Den senaste tiden när jag har mått relativt bra, det är då jag inte har ätit. Det är då jag har varit som mest nöjd. Tillbaka på ruta ett... Att äta är dåligt. Mm, så är det ju verkligen Marthina! Bra där...
På abkontakts hemsida står det vad bulimi är och hur man fungerar när man har det. Läskigt hur det stämmer:
Vilka tecken finns?
Bulimikern är svårare att upptäcka än anorektikern för ofta syns det inte på personen i fråga. Hon kan bli svullen i ansiktet av kräkningarna. Mat kan försvinna hemma, hon kan gå på toaletten genast efter en måltid och humöret kan skifta ovanligt mycket. Hon tänker hela tiden på att sluta hetsäta men det går helt enkelt inte."
Försöker hitta något att skriva men det är tomt i huvudet. Händerna ligger helt stilla på tangentbordet. Jag känner mig tömd. Att lägga ut "beskrivningen" av bulimi och och även få insikt i hur jag är just nu gjorde mig tom. Jag ser mig inte som sjuk. Ordet sjuk är inte rätt. Sjuk är du om du har feber, lunginflammation, cancer osv. Nu kanske ni tänker att varför tar hon inte bort det hon precis har skrivit för då, om hon nu mår så dåligt av att skriva det?! För att jag vill få upp det till ytan. Min egen vattenyta. Under ytan kan du tänka det men det är först vid själva ytan som du faktiskt förstår.
Nu har jag fått tömma mig lite och då är det dags att ladda om batterierna, på med guidekläderna och sen köra. Ska bli rätt skönt att få åka i väg och tänka på annat i några timmar. Att göra routen själv stör mig inte alls längre. Att få vara guiden Marthina i stället för privatpersonen Marthina ska bli skönt.
Kram på er.
Redan i går kväll hade jag bestämt mig för att misslyckas/ falla/ ge upp i dag. Detta efter att vi var och handlade mat i går och jag köpte "fel" grejer. Bara en sån sak liksom.. Sedan skriver jag punkt punkt punkt. I morse låg jag även i sängen och tittade på bilder från Paris och andra tillfällen. Kunde jag ha gjort något värre? Direkt när jag ser en bild minns jag vilken känsla och tanke jag hade när bilden togs. Ofta var det inte bra tankar. Den Marthina jag ser på bilerna är inte den Marthina jag har i huvudet! Det är det jobbigaste av allt!
Sedan mitt i allt ploppar det upp en tanke.. Den senaste tiden när jag har mått relativt bra, det är då jag inte har ätit. Det är då jag har varit som mest nöjd. Tillbaka på ruta ett... Att äta är dåligt. Mm, så är det ju verkligen Marthina! Bra där...
På abkontakts hemsida står det vad bulimi är och hur man fungerar när man har det. Läskigt hur det stämmer:
"En person som lider av Bulimia Nervosa hetsäter och kompenserar sedan ätandet för att slippa gå upp i vikt och för att döva sina känslor. Med kompensation menas här kräkning, användande av laxermedel, överdriven träning eller sträng diet. Bulimikern tänker gång på gång att hon ska sluta att hetsäta.
Hon vill gå ner i vikt och äter periodvis därför alldeles för lite. Till slut tar hungern över, hon tappar kontrollen och hetsäter. Hon skäms och känner sig värdelös för att hon inte kan hantera en så "basal" sak som maten. Bulimikern är mer öppen och social än anorektikern, men skäms fruktansvärt för sitt hetsätande. Ofta kan bulimikern ha sitt missbruk i hemlighet under lång tid.
Symptom:
Det finns många psykiska och fysiska symptom hos en bulimiker.
| Psykiska symptom | Fysiska symptom |
|
|
Bulimikern är svårare att upptäcka än anorektikern för ofta syns det inte på personen i fråga. Hon kan bli svullen i ansiktet av kräkningarna. Mat kan försvinna hemma, hon kan gå på toaletten genast efter en måltid och humöret kan skifta ovanligt mycket. Hon tänker hela tiden på att sluta hetsäta men det går helt enkelt inte."
Försöker hitta något att skriva men det är tomt i huvudet. Händerna ligger helt stilla på tangentbordet. Jag känner mig tömd. Att lägga ut "beskrivningen" av bulimi och och även få insikt i hur jag är just nu gjorde mig tom. Jag ser mig inte som sjuk. Ordet sjuk är inte rätt. Sjuk är du om du har feber, lunginflammation, cancer osv. Nu kanske ni tänker att varför tar hon inte bort det hon precis har skrivit för då, om hon nu mår så dåligt av att skriva det?! För att jag vill få upp det till ytan. Min egen vattenyta. Under ytan kan du tänka det men det är först vid själva ytan som du faktiskt förstår.
Nu har jag fått tömma mig lite och då är det dags att ladda om batterierna, på med guidekläderna och sen köra. Ska bli rätt skönt att få åka i väg och tänka på annat i några timmar. Att göra routen själv stör mig inte alls längre. Att få vara guiden Marthina i stället för privatpersonen Marthina ska bli skönt.
helt vanlig bild kan tyckas. rätt fin. men tanken. och känslan.
Kram på er.
Barhäng
Klockan är sena tiden och jag har barhäng med Jenny. Hon håller på att stänga baren just nu. Tidigare i kväll hade jag och hon barquiz i baren. Direkt efter ville paret som vann quizen bjuda oss på lite skumpa, alltså priset. Vi satt där och hade en riktigt trevlig stund tillsammans. Gästerna var coola som fasen :) Göteborgare så klart. Me love göteborgare.
Egentligen är jag ledig i morgon men Elsa som ska ha Route des Artisans, busstur med provsmakning, är inte van att ha den och i morgon ska vi inte ha den tillsammans med calviguiden så då bytte hon och jag. Så nu jobbar jag i morgon och får sedan vara ledig på onsdag. Känns helt okej :) Är inte så farligt ändå, börjar halv två...
Egentligen är jag ledig i morgon men Elsa som ska ha Route des Artisans, busstur med provsmakning, är inte van att ha den och i morgon ska vi inte ha den tillsammans med calviguiden så då bytte hon och jag. Så nu jobbar jag i morgon och får sedan vara ledig på onsdag. Känns helt okej :) Är inte så farligt ändå, börjar halv två...
Underbara Mia under en av provsmakningarna.
Marthina har precis smakat eau de vie. Starkt!
Sov så gott!
21 oktober, då tar jag sista steget på korsika för denna gången.
Alldeles strax ska vi attackera beachen. Är ju snart slut så vi måste ju tvinga oss ner där och schteka på lite :) Är en månad sedan jag höll till på stranden och badade. Kanske dags nu igen då tänkte jag.
Annars har jag precis på minuten bokat hemresa. Helt sjukt! Nu förstår man att det verkligen bara är upploppet kvar. Jag kommer lämna Korsika 21 oktober 14.40, landa i Paris 16.35 och sen sova en natt där för att sedan lyfta mot mitt kära Sverige 10.40 den 22 oktober och till slut landa på Arlanda 13.10. Sen är jag hemma. Hemma. Hemma. Kan nog inte förstå det. Jag ska få ha lite semester, njuta av att umgås med min familj och mina vänner, ta hand om mig själv, träna och bara njuta... Hmm, en vecka och sen kommer det klia i fingrarna igen?! Haha.. Hur som helst ska det bli underbart att få komma hem och andas lite :)
Den senaste veckan, två veckorna?, har jag varit rätt nere. Har inte känt för att ens försöka vara glad. Kände sedan i lördags att nu får jag fasen ge mig. Jag drar ju ner mina underbaringar också... Därför bestämde jag mig för i går morse att nu ska jag vara glad tills jag åker härifrån :) Varför jag varit nere har med min sjukdom att göra (hatar att kalla det sjukdom, känns inte som det..), att det är slutet och man börjar ställa in sig på att åka hem samt att en väldigt fin vän här åker hem i dag och ville tydligen inte höra av sig på flera dagar, förrän i går så nu känns allt bra igen. Jag hoppas innerligt att jag och min vän håller kontakten, en av de finaste jag har träffat!
Nu står Åsa och Mari bredvid mig så nu är det beachen som gäller!
Jobb i kväll mellan 18.00 och hmm, 23.00...
Puss och kram.
Annars har jag precis på minuten bokat hemresa. Helt sjukt! Nu förstår man att det verkligen bara är upploppet kvar. Jag kommer lämna Korsika 21 oktober 14.40, landa i Paris 16.35 och sen sova en natt där för att sedan lyfta mot mitt kära Sverige 10.40 den 22 oktober och till slut landa på Arlanda 13.10. Sen är jag hemma. Hemma. Hemma. Kan nog inte förstå det. Jag ska få ha lite semester, njuta av att umgås med min familj och mina vänner, ta hand om mig själv, träna och bara njuta... Hmm, en vecka och sen kommer det klia i fingrarna igen?! Haha.. Hur som helst ska det bli underbart att få komma hem och andas lite :)
Den senaste veckan, två veckorna?, har jag varit rätt nere. Har inte känt för att ens försöka vara glad. Kände sedan i lördags att nu får jag fasen ge mig. Jag drar ju ner mina underbaringar också... Därför bestämde jag mig för i går morse att nu ska jag vara glad tills jag åker härifrån :) Varför jag varit nere har med min sjukdom att göra (hatar att kalla det sjukdom, känns inte som det..), att det är slutet och man börjar ställa in sig på att åka hem samt att en väldigt fin vän här åker hem i dag och ville tydligen inte höra av sig på flera dagar, förrän i går så nu känns allt bra igen. Jag hoppas innerligt att jag och min vän håller kontakten, en av de finaste jag har träffat!
Nu står Åsa och Mari bredvid mig så nu är det beachen som gäller!
Jobb i kväll mellan 18.00 och hmm, 23.00...
Puss och kram.
utsikt mot Ile Rousse från byn Occiglioni
Hotellet från Occiglioni
Jag och en skitrolig gäst! De cyklade vilse efter min beskrivning och sedan blev
jag pikad resten av veckan :)
(bilder tagna av en gäst)
I går var i går, i dag är en annan dag :)
Arbetsdagen är i gång sen några timmar. Vaknade med en bitterhet som jag inte gillade, nu har jag däremot bestämt mig för att göra detta till en bra dag. Ännu mer bestämd blev jag när jag läste igenom gårdagens inlägg. Usch.
Är jag bitter eller är jag bitter?
Ja, ni hör ju hur schizo jag är! :)
Hur som helst.. Lite mer jobb och sen en lång siesta och då ska jag hämta min lilla dator och lägga upp lite heta bilder från den senaste tiden...
Puss så länge!
Är jag bitter eller är jag bitter?
Ja, ni hör ju hur schizo jag är! :)
Hur som helst.. Lite mer jobb och sen en lång siesta och då ska jag hämta min lilla dator och lägga upp lite heta bilder från den senaste tiden...
Puss så länge!
Oktober, back to black?!
Torsdagkväll. Trött. Varit det hela dagen. I flera dagar. Både fysiskt och psykiskt. Det närmar sig hemresa och jag tror jag låter sig själv känna efter lite mera hur man egentligen mår. Semester väntar bakom hörnet. Kan inte säga annat än att jag längtar så otroligt mycket tills jag får kliva på planet. För en gångs skull själv få visa upp passet, skriva bagagetagg, få boardingpass osv, i stället för att se när våra gäster gör det. På söndag har jag varit på Korsika i sex månader. Kan inte förstå att det är så lång tid. Men nu är jag också redo att lämna ön. För den här gången. Men som jag kommer sakna denna lilla plutt i medelhavet! Men det är inte dags för farväl, två veckor kvar med gäster och sen städvecka... Låter länge för mina små öron men sen... sen får jag vila!
Väl hemma. Där blir det som jag skrev semester men inte bara. Kommer också antagligen att möta en vägg. För nu jäklar är det becksvart i the world of Marthina. Ljuset jag en gång såg och nästan kunde ta på finns inte kvar. Nu är det natt. Och som den är svart. Iaf just nu... (det ska åter bli gryning och sen klar blå himmel!)
Jag har alltså helt tappat mig själv. Vet inte hur mycket jag ska skriva här. Jag kanske är för öppen om jag skriver exakt hur det är?! I vilket fall som helst så har ängeln som satt på min ena axel ramlat ner och djävulen har tagit över. Totalt. Tillbaks på ruta ett. Eller noll?
"Allt handlar om inställning, Marthina" eller "Du vet precis hur du ska göra, du vet allt" är två fraser jag är less på att höra. Ja, det handlar om inställning och ja, jag vet allt. Till punkt och pricka, men ibland orkar man inte sätta ned foten och ryta i åt sig själv. Att hela tiden småkämpa är uttröttande och när man då ibland "faller lite" som jag vill kalla det tappar man ibland hela fotfästet i stället för att borsta bort smutset lite snabbt och gå vidare. Jag har inte alltid den kämpaglöd som jag skulle vilja ha.
Att gå bakåt i stället för framåt trodde jag inte skulle hända igen men det har det gjort. Vaknade i morse och bestämde mig för att faktiskt ringa en person som jag borde ha pratat med för länge sen. En person som nog förstår mig bäst av alla. Också därför jag skjutit det framför mig så många år. "Jag har läst din blogg och har väntat på ditt samtal..." - pratade nästan ingenting men ska försöka göra det när jag kommer hem. Lättare in real life.
Vidare ska jag i morgon ringa ytterligare ett viktigt samtal. I cannot do this on my own, I need someone to help me!
Min status i livet just nu är: Jag mår skit!
Så är det. Att jobba som jag gör är det sista jag vill men samtidigt älskar jag det här yrket så försöker hitta en balans där emellan som funkar den allra sista tiden. Det går men jag hatar att jag inte längre kan njuta av dagarna och vad gästerna har att ge mig.
Känns som om jag bara har flummat mig i genom texten, skrivit om allt lite hipp som happ. Men men..
Puss kram.
Väl hemma. Där blir det som jag skrev semester men inte bara. Kommer också antagligen att möta en vägg. För nu jäklar är det becksvart i the world of Marthina. Ljuset jag en gång såg och nästan kunde ta på finns inte kvar. Nu är det natt. Och som den är svart. Iaf just nu... (det ska åter bli gryning och sen klar blå himmel!)
Jag har alltså helt tappat mig själv. Vet inte hur mycket jag ska skriva här. Jag kanske är för öppen om jag skriver exakt hur det är?! I vilket fall som helst så har ängeln som satt på min ena axel ramlat ner och djävulen har tagit över. Totalt. Tillbaks på ruta ett. Eller noll?
"Allt handlar om inställning, Marthina" eller "Du vet precis hur du ska göra, du vet allt" är två fraser jag är less på att höra. Ja, det handlar om inställning och ja, jag vet allt. Till punkt och pricka, men ibland orkar man inte sätta ned foten och ryta i åt sig själv. Att hela tiden småkämpa är uttröttande och när man då ibland "faller lite" som jag vill kalla det tappar man ibland hela fotfästet i stället för att borsta bort smutset lite snabbt och gå vidare. Jag har inte alltid den kämpaglöd som jag skulle vilja ha.
Att gå bakåt i stället för framåt trodde jag inte skulle hända igen men det har det gjort. Vaknade i morse och bestämde mig för att faktiskt ringa en person som jag borde ha pratat med för länge sen. En person som nog förstår mig bäst av alla. Också därför jag skjutit det framför mig så många år. "Jag har läst din blogg och har väntat på ditt samtal..." - pratade nästan ingenting men ska försöka göra det när jag kommer hem. Lättare in real life.
Vidare ska jag i morgon ringa ytterligare ett viktigt samtal. I cannot do this on my own, I need someone to help me!
Min status i livet just nu är: Jag mår skit!
Så är det. Att jobba som jag gör är det sista jag vill men samtidigt älskar jag det här yrket så försöker hitta en balans där emellan som funkar den allra sista tiden. Det går men jag hatar att jag inte längre kan njuta av dagarna och vad gästerna har att ge mig.
Känns som om jag bara har flummat mig i genom texten, skrivit om allt lite hipp som happ. Men men..
Puss kram.
Ett äkta leende vill jag ha igen. Snart :)
