märtan

Okej, har suttit och övervägt detta ett tag nu men känner att jag måste berätta detta. Alltså, jag säger bara kaos. Verkligen kaos.

Såhär.. Träffade en kille i lördags. Satt och pratade och hej och hå. Han tog mitt nummer (vågade inte säga nej, MES!) och karln ringde härom dagen, frågade om jag ville ses. Även här agerade jag mes och svarade "ja" fast hela jag egentligen skrek "neeeeeej!" Kompisar försökte få mig att messa och säga att jag inte ville/ kunde etc. Mes-märta!

Gick och träffade han i dag. Satte mig i en soffa på cafét och självklart satte han sig bredvid mig. Kan ni märka min ångest lr? Jag var verkligen bara där för att prata. Han var jätteintressant att prata med! Dock hade han ju heelt andra tankar. Jag satt seriöst och tryckte upp mig i ena hörnet på soffan. Bildligt talat! Han flyttade närmare och närmare.. Jag försökte babbla på för han var ju inte den som ville prata direkt. Helt plötsligt tar karln mig på låret och jaa, behöver jag ens skriva att jag ville kind of försvinna? Jaja.. Tänkte att han kanske ändå någonstans kunde se på mig att jag inte var intresserad men neej då.. Helt plötsligt blir jag attackerad. Mm, det är så jag ser det. På ett café, en onsdagseftermiddag, attackerar han mig första gången vi ses efter ett snicksnack på krogen..

Jag försöker andas och tänka att detta snart är över.. "Flytta närmare!" Ehh, okej.. Ja, är ju inte alls så att det typ inte går.. asså kaos! Jag försöker febrilt få i gång en konversation som ska hålla ett tag och tittar åt alla jävla håll som går förutom i hans face men det enda han typ fokuserar på är att smeka min arm och försöka öva på mun-mot-mun-metoden - ngt han inte har gått kurs i..

Runt halv fem ringer telefonen och jag ser att klockan är rätt mycket.. Bestämmer att vi ska gå och jaa.. Vad händer då?! Han ställer den absolut sista frågan jag ville ha.. "När ska vi ses igen?" Kunde ju fasen inte säga nej när jag ändå kysst karln.. "Jaaaa, vi kan ju höras..."

När vi går därifrån tar han min hand. Något jag knappt ens gjort med pojkvänner. Gör en manöver och vips har jag mina händer i jackan! Puhh..

Vi skiljs åt och jag småler åt hela situationen hela vägen hem...

Nu kanske ni ser det här som om jag är skittaskig men.. Hmm, kanske jag är men.. Jag tyckte verkligen detta var superjobbigt och är numera kind of rädd för att dejta. Bara ordet "dejt" gör mig alldeles kallsvettig. Har dejtat "på riktigt" en gång tidigare men honom ville jag träffa.. Dejting är inte min grej! Aboslut inte.

Nu har jag fått ventilera lite. Känns mycket bättre..

Nu öppnar jag ett nytt kapitel i mitt liv, ett kapitel där dejting inte kommer att ingå.. Iaf inte den här sortens attack-dejter.. Måste fasen tuffa till mig!

VÅGA SÄG NEJ! hahaha..

Hoppas ni hade en trevlig läsning på bekostnad av mig :)