Att känna efter

Åhh, om detta var min privata dagbok skulle jag skriva sida efter sida just nu. Finns så mycket jag vill få nedskrivet, så mycket jag vill få svart på vitt och på så vis inse massa saker som ligger och väntar på att få erkännas men som jag väljer att skjuta undan.

Det håller inte längden. Till slut orkar man inte stå emot längre.

Hur länge orkar man "gnaga" samma tankar om och om igen?

Hur mycket ork har en människa egentligen?

Kan man verkligen vara helt nöjd med sin tillvaro?

Ärlighet varar längst, det tror jag verkligen stenhårt på. Att vara ärlig mot andra är en sak men att vara ärlig mot sig själv kräver stort mod. Att inse sina starka sidor samt sina brister är en sanning som ofta kan vara svår att möta. Att sedan arbeta med sig själv är en process som är lång, rent utav livslång. Jag är i startgroparna men är fast besluten om att jag en dag ska vara vän med mig själv.

Att älska är stort. Riktigt stort. Dit är det långt. Men inte en oändlighet...


(oj, vad jag gled ifrån det jag egentligen satt och hade i huvudet...)

Sov gott allihopa.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0