märtan

När man inte riktigt kan sätta fingarna på varför man mår som man mår klistrar massa tankar sig fast i huvudet. Kan det vara detta? Nej, kanske det här? Osv.. Jag har gått runt och funderat i flera dagar över varför jag har börjat snurra neråt igen. Jag kan se den nedåtgående spiralen igen. Den närmar sig.

En sak har jag bestämt mig för och det är att jag tänker klara detta. Denna gången ska jag inte hamna i botten. Jag tog mig upp rätt snabbt efter Korsika tack vare att jag bestämde mig för att halva jag inte vill leva livet medan min andra hälft Kämpar sig genom varje dag. Från morgon till kväll. Det ger mig inte ett värdefullt liv. Jag vill leva livet till 100% nu när jag ändå har tagit klivet ut i världen och gör något som jag verkligen älskar.

Något jag lagt märke till är att jag följer samma mönster som i början på Korsika. Allt fungerar perfekt de första två veckorna. Mat, mattider, allt flyter på för att sedan gå över till de gamla mönstren som att peta i mat, skita i vissa måltider av olika anledningar.

Jag känner mig lika lyckligt lottad som på Korsika över att ha vänner som finns där. Har bara varit här i tre veckor men känner förtroende för flera. Känns underbart och det ger mig ett sorts lugn. Jag kan få må dåligt utan att behöva klistra på fyra masker för att ta mig genom dagen. En kväll för hmm, en vecka sen slog blixten ned från klar himmel och jag kände mig väldigt nere. En kväll då jag skulle stå i baren. En kväll då man måste va alert och leende. Jag var väldigt osäker på om jag ens skulle orka med kvällen så jag gick ned till Sven för att förvarna lite. Han lyckades få mitt leende tillbaka på nolltid och kvällen i baren bara flög förbi tillsammans med den underbara Calle.