märtan

Var nys ute med Harryboy på prommis.. Nu har asfalten börjat kika fram igen. Bort med isen och fram med våren bara. Snart kan man börja löpträna ordentligt. Yeeeeees! :)

Trots den lyckan blev jag fundersam på promenaden.. Jag orkade ingenting. Gå och prata med Harry samtidigt var dödande jobbigt. Det är ju inte ens jobbigt för Ethel, 87. Småsvettig kände jag mig också.. Jag tror att detta konstiga mående grundar sig i att jag har käkat jättekonstigt senaste tiden. Jag ligger efter i näringsintag, BIG time! Antingen har jag käkat lite mat eller börjat äta för sent så att suget har tagit över. Är hungrig typ hela tiden men förmår mig inte att laga/ äta mat.. Så med andra ord är det skärpning som gäller.. Hur surt kommer det antagligen inte att kännas på träningen ikväll då?! Usch, hatar när man inte kan ge allt. När det finns där egentligen, bara det att det inte finns där just nu..

Aja, om jag känner mig konstig på träningen i kväll får jag acceptera det och sen åka hem och sleva i mig mat. Och så kör vi fullt ut och sen rakt på nästa vecka :)

Men än är det inte träning, kanske blir helt superpigg tills dess! Positivitet är bra :) Hehe..