märtan

Nyss hemkommen från min och Harrys promenad. Kände mig lite som på dåtiden då vi gick fram till ICA (hmm, 3 km?) för att posta två små vykort. Två bilar stod kvar på gården. Antingen dåtid eller sunt leverne aka. miljötänk. Låt mig bestämma mig för att det var ytterligare en promenadsträcka man går med hunden. Har liksom tröttnat på alla dem andra...

Småregnade hela vägen. Kikar på min före detta vita hund och inser att ett bad är mer lr mindre ett måste när vi kommer hem. Bär lille doggen in till badkaret, kan riktigt se hur snabbt min status sjunker i hans ögon... Om man säger som så, har aldrig varit så peppande som jag var mot den gråa lilla saken i vårt badkar. Herregud, bara överöste honom med komplimanger.. Haha, allt för inte bli hatad. När vi väl var färdiga så är jag lika blöt som honom, i runda slängar alltså. Hmm, kul. Mys. Han springer i väg det fortaste han kan och numera är nog vardagsrumsmattan som nytvättad efter hans rulla runt-kvart där. Men Harry är som ny. Vit och vacker :)

Just det, mötte en gammal klasskompis på vägen också. Superkul! Vi ska försöka styra upp nå nån dag :)

Tror jag ska kötta på med en dusch innan... Mm, lyssna på det här.. jag ska laga mat. På real, var tog Gud vägen när jag behövde honom som mest?! Aja, det är ju familjen Storm som sakta men säkert väljer sin död. Svält. Eller osmaklig mat. Typ samma sak. Åhh, irritation iaf!

Efter den troligtvis mindre goda maten ska jag bege mig till kusin. Ridtur. Nervös som fan är jag. Men vill ju börja rida igen så någonstans måste man väl börja..

Ciao...