What a soup!

Vilken soppa det blev. Bokstavligt talat. Jag är ju mer lr mindre rutten. Ja, det är den sämre egenskap hos mig själv som jag faktiskt kan erkänna. Högt och ljudligt.

Jag körde på med ena sortens muffins. Check. Lyckades (som det verkar än så länge iaf). Började med smet nummer två. Aoutch, klockan hade tickat på lite snabbare än vanligt så jag bestämmer mig för att köra muffins och dagens middag samtidigt. Soppa. Följer receptet till punkt och pricka. Allt verkar vara under kontroll, mitt i allt kaos. Bildbevis finns. Liksom disk all over, tomma kartonger här och var, en sak här och tre saker där osv. Organiserat kaos är bra skit :) Paps och bror kommer hem och jag ber pappa mixa soppan så den blir färdig. Han knatar mot kastrullen och tittar på mig fundersamt... "Är det här soppan?" -Ehh ja! Var knappt så botten täcktes liksom. Fyra personer skulle äta. Ehm... Mysterium. "Jag följde receptet!!!!" Frågar pappa om han tror på mig... Karln, som ska vara mina främsta stöttepelare, skakar på huvudet. Say what?! Här kämpar jag och vad får jag.. Ett nej. Tack. Mamma gör entré.. Samma blick fast den här gången med öppen mun också. Bror har huggit in och gjort en annan soppa av en spik - tomatsoppa på påse. Övertygar, rättelse: försöker övertyga, mamma om att jag följt receptet. Hon läser i genom det.. Okej, hade glömt 5 dl mjölk. En liten jäkla detalj bara...

Men efter regn kommer solsken.. Kanske inte behöver laga mer mat nu. De borde inte vilja att jag gör det iaf :) Det får bli min bön vid sängkanten i kväll! :D

Dags att se om den är ätbar ens. Smet i väg och lämnade mamma ensam vid spisen. Ville inte göra mer skada än nödvändigt liksom! Hehe..

Ciao.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0