High five.. efter ett tag.
Måndag. Ledig. Stranden. Inför-vintersäsongmöte. Squash. Mat. Pass. Sova? Typ min dag..
I dag känns mitt liv okej. Men det gjorde det inte alls i går. Lägg på 100 kg på mig, så kände jag mig. Den känslan är hemsk att gå runt med. Då, om någon gång, tänker man precis hela tiden på vad andra tycker och tänker. Dessa människor tycker och tänker säkert ingenting men Jag får för mig att de tycker och tänker väldigt mycket. Väldigt mycket negativt. Som jag så klart tar åt mig av. Tyvärr kan inget än den egna känslan vara starkare, hur mycket man än vet att känslan är fel. Jag har t.ex låtit bli att gå till stranden eftersom där ser alla min kropp. Det är bättre att gömma sig på hotellet, med kläder på. Det är så jobbigt att leva med alla dessa tankar. Dem suger ur energi ur mig. Så mycket energi. Det enda sättet att få bort dem är att acceptera mig själv, något som känns så långt borta. När jag kommer dit, Då har jag kommit så sjuuukt långt! Mitt mission i dag är att gå till stranden...
Hur som helst var jag även hur trött som helst i går. Vaknade av mig själv vid sex, knatade ut på en promenad och sedan var det dags för lite jobb, bl.a välkomstmöte. Därefter svarade man på hundrasju frågor innan det blev lugnt, but I like it. Hjälpte även till i Kids Club i går och sen var det dags för stadsvandring direkt efter. Så trött. Så trött. Sedan klockan åtta stack jag och Åsa upp till basketplan, intervallträning på schemat. Jag kände att antingen får jag en kick eller så kommer jag att balla ur totalt och verkligen tappa. Som tur var gick det bra :) 4*5 intervaller körde vi och sen fem varv runt banan. High five för oss! Vi pratade även en massa och hon fick mig att släppa alla mina tankar lite. Jag har verkligen underbara vänner här! Väl tillbaka på hotellet kände jag mig bättre till mods!
Även några ord som min pappa sa häromdagen i telefonen kickade mig framåt lite extra. När jag faller så får jag inte se det som det största misslyckandet någonsin, något jag gör nu. Istället ska jag acceptera läget och sen kämpa utifrån det. Då tror pappa, och jag, att det blir lättare. Har sagt det förut men det tåls att sägas igen.. Min pappa är en av de bästa!
Nu räknar vi timmarna till klockan slår 16.20 - då är det squash igen. Som jag har längtat sen förra onsdagen! :)
Nu, ombyte till bikini och sen pressa, pressa, pressa!
Hörs senare!
I dag känns mitt liv okej. Men det gjorde det inte alls i går. Lägg på 100 kg på mig, så kände jag mig. Den känslan är hemsk att gå runt med. Då, om någon gång, tänker man precis hela tiden på vad andra tycker och tänker. Dessa människor tycker och tänker säkert ingenting men Jag får för mig att de tycker och tänker väldigt mycket. Väldigt mycket negativt. Som jag så klart tar åt mig av. Tyvärr kan inget än den egna känslan vara starkare, hur mycket man än vet att känslan är fel. Jag har t.ex låtit bli att gå till stranden eftersom där ser alla min kropp. Det är bättre att gömma sig på hotellet, med kläder på. Det är så jobbigt att leva med alla dessa tankar. Dem suger ur energi ur mig. Så mycket energi. Det enda sättet att få bort dem är att acceptera mig själv, något som känns så långt borta. När jag kommer dit, Då har jag kommit så sjuuukt långt! Mitt mission i dag är att gå till stranden...
Hur som helst var jag även hur trött som helst i går. Vaknade av mig själv vid sex, knatade ut på en promenad och sedan var det dags för lite jobb, bl.a välkomstmöte. Därefter svarade man på hundrasju frågor innan det blev lugnt, but I like it. Hjälpte även till i Kids Club i går och sen var det dags för stadsvandring direkt efter. Så trött. Så trött. Sedan klockan åtta stack jag och Åsa upp till basketplan, intervallträning på schemat. Jag kände att antingen får jag en kick eller så kommer jag att balla ur totalt och verkligen tappa. Som tur var gick det bra :) 4*5 intervaller körde vi och sen fem varv runt banan. High five för oss! Vi pratade även en massa och hon fick mig att släppa alla mina tankar lite. Jag har verkligen underbara vänner här! Väl tillbaka på hotellet kände jag mig bättre till mods!
Även några ord som min pappa sa häromdagen i telefonen kickade mig framåt lite extra. När jag faller så får jag inte se det som det största misslyckandet någonsin, något jag gör nu. Istället ska jag acceptera läget och sen kämpa utifrån det. Då tror pappa, och jag, att det blir lättare. Har sagt det förut men det tåls att sägas igen.. Min pappa är en av de bästa!
Nu räknar vi timmarna till klockan slår 16.20 - då är det squash igen. Som jag har längtat sen förra onsdagen! :)
Nu, ombyte till bikini och sen pressa, pressa, pressa!
Hörs senare!
Kommentarer
Trackback
