märtan

Nu har jag inte skrivit på ett tag känns det som. Har funderat varje dag på att skriva, skulle nog behövt rensa luften med mig själv alla dem dagarna jag inte har skrivit.

Den här veckan har jag låtit livet rinna iväg. Bara låtit mig själv må dåligt, utan att ta tag i det riktigt. Ibland känns allt så långt bort, så ouppnåeligt. Som jag har skrivit förut, måste förstå att det taaar tid att förändras. Jag vill ha min gamla kropp tillbaka. Nu. I denna sekund. Inte om några månader...

Tankarna blir nog bara värre och värre för varje dag nu också då det börjar närma sig slutet. Snart ska man försöka trycka sig i dem gamla kläderna och visa upp sig hemma igen. "Visa upp" mig? Är det så jag ser det? Min mask kommer absolut att sättas på när jag kommer hem, om jag mår som nu. Den där masken vill jag kunna slänga och inte behöva använda igen, inte i det syftet jag använder den.

Många funderingar om vintern snurrar i huvudet. Ska jag åka vinter eller inte? Jag vill det så Otroligt mycket. Är så laddad för att jobba i reception och sedan lära mig åka riktigt bra. Men är det värt att säsonga en säsong till när jag just nu mår som jag mår? Kommer det bli sämre? Kommer det bli bättre? Är det inte bättre att vara hemma och försöka ta hand om mig själv tills jag ser ljuset och sen ge mig i väg igen? Jag är inte klar med Langley, det är något jag är säker på. Jag vill leva det här livet bra länge till - men med mig i ett bra skick. Inte behöva tänka hela tiden.. Bara vara! Njuta av livet, till 100 %.

Känns som om jag inte riktigt får ned alla tankar när jag skriver inlägg, bara en liten liten del av alla funderingar och känslor. Just nu sitter jag bland folk och skriver. Tror jag behöver sätta mig själv i ett rum och då låta tankarna flöda fritt.

Nu ska jag kika film med Elin. Ta en ätardag. Varför ta en ätardag? Ge upp för en dag och sedan ta "morgondagen" imårn? Hur många ska man behöva göra så? Att äta var tredje timme och sen kämpa mot djävulen på ena axeln där emellan är inte så svårt? Eller? Jag vet iaf att det är det bästa, I've tried it and I liked it!

Usch, jag blev så nedstämd av att skriva ned mina tankar. Har ju som sagt bara låtit dem vara där och inte brytt mig så mycket de senaste dagarna. Får ta och krama om någon underbar vän här och sen sätta på masken och leva vidare. Eller något?

Om två veckor får jag krama om min underbara mamma och min underbara svägerska som kommer hit och hälsar på. Ska bli helt underbart. Längtar!

Nej, p-våningen var det. Ska försöka få mina tankar och känslor i klartext så återkommer jag...

Kram.