heldagsvandring!
Heldagsvandring i dag. Första gången för mig. Jäkla nice den var. Härligt att dels få vandra igen samt att man vandrade högt upp på berget. Högsta punkten vi nådde var 1036 m.ö.h. Man kommer gästerna så nära när man åker i väg ett litet gäng och gör något. Helt underbart. Guidejobbet visar sig från sin bästa sida, alla gånger! Vandringen var totalt 6h, längsta promenaden jag har gjort hittills i mitt lilla liv.
Väl hemma på hotellet var Marthina en trött tjej. Jäklar så seg man var i kroppen. I think it's time to start att träna lite igen. Fatta känslan att få vara relativt tränad igen, ooohhh så sjukt underbar den känslan skulle vara.. Får ta och se över det där :)
I mårn ska jag och min kära farmor ta och bege oss mot Calvi på dagen, ska bli trevligt. Har ju inte hunnit umgås så mycket då jag jobbar en del.. Hann ju inte direkt förbereda mig så mycket genom att byta med dem andra om man säger så, hehe.. Annars var det lilla farmors födelsedag i går så jag pallrade mig upp till halv åtta (farmor är typ uppe vid sex men lade mig vid två och ville helst sova pretty längre) och sjöng för henne i korridoren där våra vägar möttes. Sedan fick hon lite blommor på rummet när hon kom tillbaka från en utflykt. Är man inte en go sondotter så säg :) På kvällen lyxade vi till det med lite crêpes - glamour for glamour som dem brukar säga.
HLR-kursen var otroligt givande. Han som berättade för oss var väldigt duktig på att få saker och ting att bli riktigt intressant att lyssna på (HLR är intressant i sig men..). När jag satt där kände jag att inget hade gått in och att jag blandade ihop allting men när allt fick sjunka in lite märkte jag att jag fasen har lärt mig HLR. Känns riktigt kul! Han och jag ska även snacka lite om ambulansyrket innan veckan tar slut - så fort kropp och mående och all sådan tjossan tas upp kommer sjuksyster-tankarna till liv igen. Han är dessutom ambulans-brandman på något konstigt sätt.
Annars så är man ju gräsänkling några dagar nu. Känns underligt, suspekt men framför allt lustigt då jag ska sova själv?! Var tog min lilla sambo vägen liksom.. Jo, sitt hemland. Glad för henne som får ta examen tillsammans med sin klass. Men ändå, trodde inte man fäste sig vid att vara sambo så lätt. Känns riktigt, riktigt konstigt. Kommer nog sova hos farmor imårn och på fredag tror jag. Hotellrum, hallå!
Men nej, lite action i form av sängdags kanske? Ska lägga upp bilder från i dag när jag tajmar så jag har kameran här nere på hotellet samtidigt som datorn är här :P Dock dog kameran rätt snart under vandringen, ni vet.. man är förutseende.. Lr inte..
Kram på er!!!
Väl hemma på hotellet var Marthina en trött tjej. Jäklar så seg man var i kroppen. I think it's time to start att träna lite igen. Fatta känslan att få vara relativt tränad igen, ooohhh så sjukt underbar den känslan skulle vara.. Får ta och se över det där :)
I mårn ska jag och min kära farmor ta och bege oss mot Calvi på dagen, ska bli trevligt. Har ju inte hunnit umgås så mycket då jag jobbar en del.. Hann ju inte direkt förbereda mig så mycket genom att byta med dem andra om man säger så, hehe.. Annars var det lilla farmors födelsedag i går så jag pallrade mig upp till halv åtta (farmor är typ uppe vid sex men lade mig vid två och ville helst sova pretty längre) och sjöng för henne i korridoren där våra vägar möttes. Sedan fick hon lite blommor på rummet när hon kom tillbaka från en utflykt. Är man inte en go sondotter så säg :) På kvällen lyxade vi till det med lite crêpes - glamour for glamour som dem brukar säga.
HLR-kursen var otroligt givande. Han som berättade för oss var väldigt duktig på att få saker och ting att bli riktigt intressant att lyssna på (HLR är intressant i sig men..). När jag satt där kände jag att inget hade gått in och att jag blandade ihop allting men när allt fick sjunka in lite märkte jag att jag fasen har lärt mig HLR. Känns riktigt kul! Han och jag ska även snacka lite om ambulansyrket innan veckan tar slut - så fort kropp och mående och all sådan tjossan tas upp kommer sjuksyster-tankarna till liv igen. Han är dessutom ambulans-brandman på något konstigt sätt.
Annars så är man ju gräsänkling några dagar nu. Känns underligt, suspekt men framför allt lustigt då jag ska sova själv?! Var tog min lilla sambo vägen liksom.. Jo, sitt hemland. Glad för henne som får ta examen tillsammans med sin klass. Men ändå, trodde inte man fäste sig vid att vara sambo så lätt. Känns riktigt, riktigt konstigt. Kommer nog sova hos farmor imårn och på fredag tror jag. Hotellrum, hallå!
Men nej, lite action i form av sängdags kanske? Ska lägga upp bilder från i dag när jag tajmar så jag har kameran här nere på hotellet samtidigt som datorn är här :P Dock dog kameran rätt snart under vandringen, ni vet.. man är förutseende.. Lr inte..
Kram på er!!!
Kommentarer
Trackback
