märtan

Skrev i det tidigare inlägget om självhjälpskurs. Det är en del i mitt arbete mot att må bättre. Första träffen var samma dag som jag kom hem men då gick jag inte. I går var andra träffen. Vi var tre tjejer och en ledare. Vi satt alla och berättade vår historia och sedan om det som kom upp i historierna. Vi är tre helt olika tjejer men ändå har vi så mycket gemensamt. Jag hade faktiskt väldigt kul under dem två timmarna vi träffades. Känns jätte bra. Var väldigt skeptisk innan vi började men tror detta kan hjälpa ganska mycket..

Vi kommer att ha olika teman varje gång och även få ge oss själva små uppgifter att försöka klara av mellan träffarna.

Det andra är att jag träffar min terapeut, eller vad man ska kalla henne, igen. Var där i måndags och pratade lite. Även om jag faktiskt inte trivs så bra med henne var det skönt att få sitta med en utomstående och låta tårarna komma. Nu ska jag träffa henne ett tag fram över, tror ingen av oss vet riktigt hur länge..

En sak jag märkt är att när jag pratar om allting så gör jag det antingen helt kallt, avskalat utan minsta antydan till känslosam. Nästan lite som om jag pratar om någon helt annan. Eller så gråter jag och faktiskt förstår att det är mig själv jag pratar om.

Dessa två saker plus att jag kämpar med mig själv varje dag. Jag vet att om jag vill till alperna och klara av den säsongen så måste jag klara detta. Jag kan inte åka dit som det är nu.

Jag vill dit, så mycket! :)