märtan

De senaste dagarna har jag inte skrivit så mycket om hur jag mår. Anledningen till detta är inte att jag mår bättre. Något min pappa trodde. Nej, jag har lyckats skjuta undan alla tankar och känslor för att orka jobba. Låter jag dem komma fram nu kommer jag kraschlanda igen. Känner att jag måste få jobba lite och få tillbaka rutiner innan det händer igen.. för det kommer det att göra snart. Min lilla skyddsmur är inte speciellt hög eller stark den här gången.

Tänk er att gå på plankan. Minsta lilla vindpust och du är nere i plurret. Så är det just nu.

... Därför låter jag inte mina tankar komma ner i bloggen nu. Det skulle bli för jobbigt.

Kram.